Det rör sig. Grekerna ockuperar torg och gator i protest motregeringens sparpaket och nedskärningar i offentlig sektor.Spanjorerna agerar mot nyligeralism och oportunism genom liknandeaktioner. I andra länder har det också funnits liknande tendenserde senaste månaderna. Den senaste folkliga reaktionen motspekulationsekonomi och nyliberala experiment är rörelsen OWS,Occupy Wall Street.
Den 13 juli publicerade gruppenföljande upprop (översatt av undertecknad):
I solidaritet och som ett svar på uppmaningen om sådan bildades en planeringsgrupp och en informationssida på internet [occupywallst.org]. Vi bjuder varje person och varje organisation som är intresserad av att deltaga i återerövringen av USA till den enskilda medborgaren.
Vår nation, vår art och vår värld är i kris. USA har en viktig roll att spela i lösningen, men vi har inte längre råd att låta företagens girighet och korruption vara det som sätter de politiska agendan i vårt land. Vi, USA:s befolkning måste nu med tanke på krisen, åter hävda vår suveräna kontroll över vårt land.
Solidaritet för evigt!
Vad man kan konstatera är attnär USA:s medborgare är på fötterna brukar det kunna händasaker. Intrycket hittills är att denna rörelse gräver där de ståroch det är ingen slump att man valt att gräva på just Wall Street,nyckeln till ett finansiellt system där ett flertal sugs ut av ettfåtal.
Nu gäller det bara att progressiviteten i aktionenhåller i sig och inte genererar någon typ av ny Teaparty-populism.Det finns mycket kunnigt och progressivt folk i USA som måste tasitt ansvar för att ett sådant här initiativ inte ska gå tillspillo. Tonen i uppropet är dock alltjämt progressiv och hittillshar man riktat in sig på just nyckeln till problemet vilket kanutläsas av formuleringen "vi har inte längreråd att låta företagens girighet och korruption vara det somsätter de politiska agendan".
Denfråga som i dagsläget är brännande angående ockupationen av WallStreet är om en sådan aktion har så mycket mer än ettsymbolvärde. Det finansiellt system försvaras ju alltjämt av demänniskor som äger resurserna i världen. Vad man kan hoppas på ärmöjligen födelsen av en ny progressiv folkrörelse som kan ageramotvikt till de reaktionära krafter som etablerat sig i USA under desenaste åren i form av en rörelse som tycker att te är gott ochatt Republikanernas folkfientliga politik är för mesig. Att tafighten med en sådan rörelse kommer däremot att kräva att man haren ideologisk förankring som gör att man inte viker ner sig vidmotgångar, vilket exempelvis var fallet med den svenskaantiglobaliseringsrörelsen i slutet av 1990-talet och början av2000-talet.
Jagär övertygad om att vi kommer ha anledning att återkomma i dennafråga. Framtiden utvisar vad resultatet blir av denna aktion.
