Janne Sundling avslöjar – vad?

Jag har ganska lätt att bli förbannad,vissa säger att det har med min ålder att göra, andra menar attjag blir det för att jag är engagerad. Något som tenderar attlyckas med uppdraget att göra mig irriterad är när journalisterska avslöja saker som är kända sedan länge. Janne Sundlingsartikel "Då: vänster - nu: mediehöjdare" i Resumé, enartikel som uppenbarligen kommit till i all hast, utan eftertanke ochi någon form av total stiltje i medierna.

Janne Sundling briljerar i Resumé meden artikel där inget han kommer fram är nytt och där inget somkommer fram är upprörande. Vad som konstateras i artikeln är att32 speciellt granskade mediepersonligheter har ett förflutet inomvänstern. Att artikeln är upplagd som ett avslöjande ger närmasten komisk prägel åt Resumés publicering men samtidigt kan jag intelåta bli att fundera över hur man responerat när man publiceratdenna artikel. I texten framställs det som något väldigtsignifikant att dessa personer har en bakgrund inom vänstern.Samtidigt undviks att berätta vad de idag håller på med och stårför.

Bland de uppräknade i Janne Sundlingsartikel finner vi föga förvånande Pelle(Lill-Pelle) Andersson (anställd på Gnistan), Robert Aschberg(tidigare medlem i KFML/SKP och anställd på Oktoberförlaget, någotSundling verkar ha missat) och Peppe Engberg (tidigare redaktör förGnistan) och Dick Sundvall (tidigare organisationssekreterare förKFML/SKP). Vad Janne Sundling har missat är att skriva, eller heltenkelt hoppat över att skriva, är att 22 av de 32 angivnajournalisterna jobbade på tidningar som gavs ut av KFML/SKP och attdet som i artikeln svepande kallas för "vänstern" var betydligtstörre än så.

JanneSundling verkar i sin serena upphöjdhet ha tolkat det som att dessapersoners bakgrund inom vänsterorganisationer skulle varasignifikant för vad de idag gör och arbetar med. Kanske bordeSundling, om det inte hade rubbat hans verklighetsbild, ha skrivitnågot litet om att något mer signifikant för media av idag skullekunna mätas i det faktum att två av de två störstamorgontidningarna och en av de två största kvällstidningarna ärborgerliga. Gällande TV så ägs Aschbergs produktioner främstsänds i Stenbeckkoncernens TV3.
   Huruvidadetta eller ett eventuellt vänsterförflutet är det avgörande förderas journalistiska gärningar kanske säger sig självt? För egendel skulle jag nog påstå att en av anledningarna till att mångainom 1970-talets vänstergrupper slutade som journalister ijämförelse med tidigare är två; dels att denna s.k. 68-vänster istort var baserad på medel- och överklassens politiska uppvaknandeoch att dessa välutbildade människor i regel var mer och bättrerustade för eventuella journalistkarriärer än vad tidigaregenerationers progressiva var eftersom dessa i regel var arbetarklassmed låg- eller ingen utbildning. Dels att vänstergrupperna hadefärre sätt att kommunicera sitt budskap och detta medförde att de,till antalet ganska många, vänstergrupper som fanns var tvungna attstarta tidningar, dessa måste drivas av någon och på så sätt lärman sig hantverket.

Vadsom är märkligt är också hur Janne Sundling valt att kategoriseramedlemmar i de olika vänstergrupperna. I slutet av den kortaartikeln finns en sammanfattning av de 32 personernas nuvarandeuppdrag och vad de ingått i för vänstergrupper. Denna uppräkningborde ha sett annorlunda ut om Sundling hade något så när koll påvad han skrev om. I kategorin "Journalister från bokstavsvänstern"ingår därför flertalet medlemmar i redaktionerna för Gnistan,Stormklockan och Rödluvan samt några medlemmar i KFML/SKP. Därefterföljer en förteckning över "Andra på vänsterkanten". I dennakategori finns före detta FNL-aktivister, Kommunistisk Ungdom, enoorganiserad frihetlig vänsteraktivist, en trotskist (ja, i störstaallmänhet) och en medlem i Förbundet Kommunist. Om Janne Sundlinghaft koll på vad han skrev om hade han kategoriserat de somtillhörde den maoistiska vänstern (KFML/SKP, MLK eller Clarté) försig och de som tillhörde övriga vänstergrupper för sig.