Nu är hon väl någon vecka gammal,lilla Estelle. En baby som alla andra, fast med blått blod. Liteläskigt egentligen men låt gå. När Estelle föddes blev hon enbåde välkommen och ovälkommen present för oss republikaner.Välkommen därför att Republikanska Föreningen fick 1200 nyamedlemmar tack vare det lilla livet, och naturligtvis även eftersomhon är ett litet barn och små barn hälsas väl alltid välkomnatill världen. Ovälkommen eftersom hennes födelse, om FredrikReinfeldt får bestämma, kommer att leva i hundra år.
Missförstå mig rätt här nu, allafår gärna leva i hundra år för min del, eller kanske inte allaförresten men de flesta. Men en sessa som lever i hundra år innebärhundra år till av apanage. Och tänk om sagan är sann och sessansomnar in nu och sover i hundra år. Då innebär det tvåhundra årav apanage, för i likhet med nordkoreanerna har jag en känsla avatt svenskarna förutsätts vörda såväl sovande som stendödastatschefer och presidenter.
En idé som förts fram och som jag ipraktiken tycker är ganska lovvärd, även om jag hellre ser attingen betalar något apanage och att Sverige åtminstone skulle kunnabli ett land som kan accepteras som borgerlig demokratisk statistället för, som idag (och värre) borgerlig halvdemokratiskmonarki, är tanken på att applicera samma praktik på kungahusetsom gjordes när kyrkan skildes från staten. Nu är Svenska Kyrkanen fristående organisation där man kan välja att vara med elleratt inte vara det. Den som vill vara med betalar lite kyrkoskatt ochden som inte vill vara med betalar inte lite kyrkoskatt. Det ärganska rimligt. Särskilt värt att poängtera är att en sådanordning skulle visa på huruvida Patrik Åkesson (ordförande förRojalistiska Föreningen) har rätt om att hela Sverige älskarKüngen.
Det roligaste argumentet för monarkiär dessutom den fantastiska tanken att kungahuset bara kostar varjesvensk lika mycket som en kanelbulle varje år. Det blir jäkligtmånga kanelbullar för kungen och eftersom man är sig självnärmast är väl risken att svenska folket, om de fick välja,skulle ge kungahuset en bulle var om de slapp. I detta röda stugorsmed vita knutars och mjölk- och kanelbulleland tror jag hellre attsvenskarna hellre äter sina kanelbullar än ger bort dem.
Jag har tidigare, och på andra ställenskrivit om det här med att lilla sessan borde få välja sin egenframtid (länk) så det tänker jag inte gå in på här. Däremottycker jag att svenska folket borde få välja sina företrädare.
