Võ Nguyên Giáp

dog den 4 oktober kl 18.09 i Hanoi vid 102 års ålder. Dödsfallet väckte här hemma långt mindre uppmärksamhet än Prinsessan Lilians. Det kommer nog inte att skapas någon dramapseudodokumentär om hans liv, som nyligen skedde med Prinsessan Dianas - kanske inte ens i hans hemland.

Men till skillnad från dessa var Giáp sannerligen en vår tids hjälte - inte bara i Vietnam, utan bland alla som bekymrar sig om den nationella frigörelsekamp, som ännu faktiskt pågår och om socialismen.

Han var politiskt verksam, bl a på miljöområdet, uppåt sitt hundrade levnadsår, även om han avslutade sitt arbete som försvarsminister 1980 och i partiets centralkommitté 1991. Som överbefälhavare och senare försvarsminister ledde han vid sidan av Ho Chi Minh sitt folk i Viet-Minh och därpå som försvarsminister i Demokratiska Republiken Vietnam. Hans ledande insatser var avgörande i motståndskriget mot japans ockupation från 30-talet fram till 1945, mot fransmännen fram till segern vid Dien Bien Phu 1954 - en stor uppmuntran för alla dem som på olika håll i världen slogs för liknande mål. Han understödde verksamt under mer än ett decennium FNL:s kamp mot USA-invasionen. Tet-offensiven visade för hela världen att även USA-imperialisterna kunde besegras, vilket bekräftades sju år senare, då imperialisterna fick ge sig iväg med svansen mellan benen.

I frigörelsekriget mot USA dog minst 3 miljoner av Vietnams folk. Det segrande Sovjetunionen och Stalin har av västhistoriker beskyllts för att i sitt motståndkrig mot Hitlertyskland hänsynslöst offra sina soldater och partisaner. Motståndet mot imperialisterna i Mellanöstern beskylls idag för samma sak. Võ Nguyên Giáp har av en sur, förlorande general, Westmoreland, efteråt enligt samma mönster beskyllts för hänsynslöshet mot sina soldater:

"Giap var naturligtvis en formidabel motståndare ....en sådan likgiltighet för människoliv skapar en fruktansvärd motståndare, men inget militärt geni. En amerikansk befälhavare som gjort sådana förluster skulle inte ha fått stanna kvar mer än ett par veckor".

Ju mer man studerar sådana utsagor förstår man bättre den imperialistiska logiken: Vår fiende är inte bara är ansvarig för våra förluster utan också för sina egna och den civilbefolknings som vi dödar. Det är män som Giap som numera gör att imperialisterna i det längsta undviker att sätta ner fötterna i de Tredje världens länder som ännu gör motstånd. Frid över hans minne!