Många röstade på SD för att demonstrera sitt missnöje med den rådande ordningen. Man ville få en förändring till stånd i den förda politiken. Trotts att Sverigedemokraterna gick till val under parollen "SD vill ha förändring på riktigt" väljer man nu att ställa sig till den allians som misskött Gnosjökommun under det gångna åren. I ohederlig allians med högerkrafterna ställer man sig till den skara som ifrågasätter löntagarnas rättigheter och kritiserar de fackliga organisationerna.
I Gnosjö går Sverigedemokraternas toppnamn Helena Elmqvist offentligt ut, nu efter valet, och säger att "vår politik har mer gemensamt med högern". Ett uttalande som tydligt bekräftar att Sverigedemokraterna distanserat sig från "vanligt folk" och blivit ett stödhjul åt de nyliberala krafterna som under de gångna åtta åren gjort sitt bästa för att rasera den svenska modellen. Att försitta möjligheten till att bryta det långa borgerliga maktinnehavet i kommunen, nu när tillfälle bjuds är minst sagt förargligt. Men sanningen är nog som många varnat oss att SD:s politiker åsidosätter de resurssvaga, marginaliserade grupperna i sin strävan efter makt. Istället för att bekämpa arbetslöshet, nyfattigdom, utanförskap, den undermåliga skolan, den allt sämre sjukvården och experimenten med den ökande privatiseringen av skattefinansierade verksamheter tyr man sig till den sittande makteliten och väljer att svika sina väljare.
