Ett centralt "brunrött" argument mot flyktingmottagningen är att denna orsakar "mer arbetslöshet och elände för svensken¹" och att om man minskade asylinvandringen skulle – med allt annat lika - både arbetslösheten och eländet minska. Eller åtminstone sluta öka.

Argument av denna typ har framförts vid många tillfällen och i många olika varianter. Det mest kända exemplet, åtminstone här i Uppsala, är den så kallade bollhusresolutionen1939².

Det var en resolution som antogs av Uppsalas studentkår då regeringen och medicinalstyrelsen föreslog att tio judiska läkare ska få uppehållstillstånd och sedan få arbeten som specialister i Sverige.

I fall man enbart ser saken utgående från de dåvarande uppsalastudenternas intressen kan invändningar mot denna import av "främmande intellektuell arbetskraft" ha verkat synnerligen rimlig.

En ökning av utbudet av arbetskraft leder under kapitalismen vanligtvis till sänkta löner. Och detta speciellt när det gäller så kallade bristyrken.

Att dessa flyktingar släpptes in och dessutom fick anställning med titel lönegrad och arbetsuppgifter som utgick från denna höga kompetensnivå kunde medföra att karriärmöjligheterna för svenska läkarstuderande blev sämre. Det kunde till och med tänkas få till resultat att blivande svenska specialister som annars kunde ha hållit sig med privatpraktik skulle tvingas att nöja sig med underordnad anställning inom den allmänna sjukvården.

I förslaget till resolution som studentföreningen Heimdal lade fram teg författarna taktiskt om den bruna politiska bakgrunden till förslaget. Inga argument som byggde på antisemitismen som ändå var vanlig inom den svenska borgerligheten och inte ens något eko av de finare kretsarnas motvilja mot att göra sig impopulära hos det då ännu framgångsrika nazistiska Tyskland. Resolutionstexten handlar just bara om risken för eventuellt sämre villkor i den framtida karriären för de svenska studenterna, att "den akademiska ungdomens framtid ej får äventyras genom att främmande intellektuell arbetskraft placeras på poster, som kunna besättas med välmeriterade svenska män och kvinnor".

Sådan oro för den akademiska ungdomens framtid, liksom faktiskt för hela ungdomens är oerhört mycket mer befogad idag. Och det handlar nu inte bara om intellektuell arbetskraft, utan om hela arbetsmarknaden. Sysselsättningsgraden i Sverige (andelen av befolkningen i arbetsför ålder som har inkomster från arbete eller egenföretagande) har tryckts ned genom att staten och kapitalet utnyttjade den kris som framkallats 1990 genom tidigare nyliberala reformer och avregleringar. Den lägre nivån har sedan kunnat bibehållas – trots ökande antal arbetstimmar utförts – genom att befolkningen har ökat.

Låt oss först granska den totala volymen av arbetstimmar per år i Sverige. Siffrorna finns i Nationalräkenskaperna (NR) på Statistiska Centralbyråns internetplats. Vid i övrigt lika förhållanden borde lika antal arbetade timmar i hela ekonomin per år medföra att även sysselsättningsgraden är lika³.

Men diagrammet visar att det var först 2007 som det fanns lika mycket jobb i Sverige i timmar räknat som 1990? Så dessförinnan borde varken arbetslöshet eller annat elände för svensken kunna skyllas på befolkningstillväxten. Åtminstone fram till 2007 var ansvaret helt klart statens och kapitalets kris.

Visst kan ovanstående resonemang och beräkningar ifrågasättas. Men den svenska 90-talskrisens "job loss" finns skildrad på många andra håll. Den svenska krisen används som historisk jämförelsematerial för bland annat kraschen på Wall Street 1929. Ett diagram finns på Internet; Oregon Office of Economic Analysis http://oregoneconomicanalysis.com/2012/09/24/checking-in-on-financial-crises-recoveries/

Noter

1. Min tolkning av signaturen Martins blogginlägg kanske är felaktig. Men jag tror att det är en av de saker han vill ha sagt med påståendena att "Asylsökande är en av de två arbetsmarknadspolitiska program som fortfarande är lagliga med hänsyn till diverse frihandelsavtal och EU. Allt annat lika och man minskar det, medför bara mer arbetslöshet och elände för svensken." Hela inlägget finns på 8 dagars hemsida bland kommentarerna till Om "vänster"-debatter jag står över http://www.8dagar.com/2015/02/om-vanster-debatter-jag-star-over.html

2. http://www.ergo.nu/nyheter/20140217-studentk%C3%A5rens-svartaste-stund. Hela texten samt en analys av argumenten finns t.ex. i C-uppsatsen Bollhusdebatten den 17 februari 1939 Studentretorik i en hotande tid av Sven Randén http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:483407/FULLTEXT01.pdf

3. Nu finns det tyvärr inte någon officiell svensk statistik över antalet arbetade timmar som sträcker sig tillbaka förbi restaurationskrisen 1990, så vi får nöja oss med att skarva ihop två kurvor som i original har rätt olika nivåer. Det som brukas i sådana fall är att man antar att beräkningarna enligt den nu aktuella metoden är riktigare än de beräkningar som gjordes enligt den gamla metoden – i vårt fall den metod som användes fram till 1993 – och flyttar den gamla kurvan så att den passar ihop med den nya. När överlappningen som i detta fall är flera år, kan man använda genomsnittet av kvoterna mellan gammal och ny. Jag har gjort på det viset i detta diagram.