Har den skolning bland marxister och leninister i en av grundbultarna i marxismen, den ekonomiska teori som Marx (och delvis Engels) utformade i Kapitalet, varit grund, outvecklad och ibland till och med felaktig? Ja, det menar jag. Först, min subjektiva bedömning som gör jag utifrån att jag till och från under minst 15 års tid har försökt diskutera problemet med Marx teori om "Profitkvotens fallande tendens" med svenska marxister. Men det har varit väldigt få av dessa som kunnat diskutera denna teori. Men även jag, skulle det visa sig, hade grund och felaktig kunskap om Marx ekonomiska teori.

Mina försök till studier i frågan, har under årens lopp i huvudsak utvecklats till i två artiklar. En längre "Några frågor kring lagen om profitkvotens fallande tendens" som jag försökt få publicerad i Clarté, men som de som tur var inte publicerat. (mer om det senare) Den andra, "Profitkvot kontra lönsamhet , är publicerad på Clartés hemsida.

I den första nämnda artikeln drog jag följande kaxiga slutsats av min ganska grundliga analys:

"Med ovanstående som bakgrund, och eftersom att det inte finns några absoluta samband mellan profitkvot och kapitalets omsättningshastighet, kan jag inte finna att det inom den marxistiska ekonomiska teorins allmänna ramar finns något stöd för att dra några betydelsefulla slutsatser, om vad en fallande profitkvot skulle innebära för lönsamheten."

I artikeln på Clartés hemsida försökte jag visa att Marx ändå var något viktigt på spåren och gjorde en skiss till att teoretiskt förklara varför kapitalismen har en tendens till fallande lönsamhet. (Jag menade då att lönsamhet var ett begrepp som är skilt ifrån Marx definierade profitkvot) Jag hade även där en hög svansföring och skrev bland annat att jag har:

".... visat att den av Karl Marx definierade profitkvoten är i stort sett ett meningslöst mått. Varför kan jag säga det? Bland annat för att profitkvoten

p' = m /(k + v) bara visar mervärdets (m) storlek i relation till det i varan förbrukade kapitalet (k + v), där v är kostnaden för den i den specifika produktionen förbrukade arbetskraften och k är det i tidigare produktion skapade värdet som tillförs varan. Profitkvoten är sortlös. Om man dessutom i en sluten ekonomi tänker sig att man momentant bara samlar det juridiska ägandet i ett totalt monopolföretag (alla ägare kan finnas kvar men som enskilda aktieägare) blir p' = m/v, dvs lika som mervärdekvoten. (kallas även utsugningsgraden) Profitkvoten ökar alltså från tillståndet med ett "splittrat" ägande. Nu är det så att kapitalisten inte första hand är intresserad av profitkvoten som Marx definierade den – eftersom den endast baseras på hur stor del av produktionsflödet som är mervärde i förehållande till hur flödets två andra komponenter (arbetskraftskostnader och konstant kapital) - utan hur snabbt hans investerade kapital växer, d.v.s. hur mycket kapitalet växer per tidsenhet, alltså räntabiliteten. Exempelvis: vinst per år /det i produktionsprocessen bundna kapitalet. Detta lönsamhetsmått kan skrivas: pk^’= m / K_invst och kan tex ha sorten procent per år av det i processen bundna kapitlet. Ett slags hastighetsmått alltså. Ovan visade jag på att om en sluten ekonomi över en natt samlar alla företag i ett monopol så ökar profitkvoten, medan lönsamheten varken ökar eller minskar eftersom att det i produktionen bundna kapitalet är detsamma."

Men jag hade fel. Ty efter en e-postväxling med den amerikanske marxisten och professorn i nationalekonomi vid Pace University i New York, Andrew Kliman, läste jag om igen vad Marx verkligen har skrivit i frågan om profitkvoten.

Då visade sig att jag hade tillskrivit Marx en ståndpunkt som han inte hade och som jag sedan har polemiserat emot. Min uppfattningen att Marx definierade profitkvot ^"p' = m /(k + v) visar bara vinstens storlek i relation till det i varan förbrukade kapitalet" har visats sig vara felaktig.

Vad Marx egenligen skrev

Marx skriver på sidan 182 i Kapitalet (Jag använder Bo Cavefors utgåva) första boken på sidan 182 första raden "det satsade kapitalet - här kallat C". I raden nedanför skriver Marx:

"Kapitalet C består av två delar: en penningsumma c, som utbetalas för produktionsmedel, och en annan penningsumma v, som utbetalas för arbetskraft; c betecknar den värdedel, som förvandlats till konstant kapital, v den till variabelt kapital förvandlade delen. Ursprungligen är alltså C = c + v."

I Kapitalets tredje bok på sidan 25 sista stycket står det:

"Värdet av varje kapitalistiskt producerad vara W uttrycks i formeln W = c + v + m."

(i den engelska utgåvan så benämns W med C' och kostnaderna för det i varan förbrukade kapitalet med C = c + v och detta är naturligtvis en källa till förvirring)

Och att Marx skiljer på det satsade kapitalet C och detta varuvärde W. I tredje bokens första kapitel, Kostnadspris och profit, på sidan 29 skriver Marx:

"Jämför vi nu å ena sidan kapitalinvesteringen och å andra varuvärdet, så har vi:

I. Kapitalinvestering om 500 £ = 400 £ i produktionsmedel utgivet kapital (produktionsmedlens pris) + 100 £ för arbete utbetalt kapital (pris för 6662/3 arbetsdagar eller arbetslön för dessa). (c + v, min anmärkning)

II. Varuvärde på 600 £ = kostnadspris på 500 £ (400 £ priset för de använda produktionsmedlen + 100 £ priset för de utgivna 666²/₃ arbetsdagar) + 100 £ mervärde." (c + v + m, min anm)

Men här är fortfarande kapitalinvesteringen 500 £ ( 400 £ + 100 £) lika stor som kostnadspriset som andel av varuvärdet. På sidan 31 forsätter Marx:

"Den omständigheten att det investerade kapitalets värdebeståndsdelar har utlagts för produktionselement som är materiellt olikartade, som arbetsmedel, råmaterial, hjälpämnen och arbete, innebär endast att varans kostnadspris måste återköpa dessa olikartade produktionselement. När kostnadspriset bildas gör sig endast en skillnad gällande, skillnaden mellan fast och cirkulerande kapital. I vårt exempel var 20 £ beräknade för förslitning av arbetsmedel (400 c = 20 £ för förslitning av arbetsmedel + 380 £ för produktionsmaterial). Innan varan producerades var värdet av dessa arbetsmedel = 1.200 £, efteråt existerar detta värde i två former: 20 £ som en del av varuvärdet, 1.200 - 20 eller 1.180 £ som restvärde av de arbetsmedel, som kapitalisten fortfarande äger, och som inte är delar av hans varukapital utan av hans produktiva kapital. I motsats till arbetsmedlen utges produktionsmaterial och arbetslön helt och hållet i varans produktion, därför ingår också hela deras värde i den producerade varans värde. Vi har tidigare sett, hur dessa olika beståndsdelar av det investerade kapitalet med hänsyn till omslaget får formen av fast eller cirkulerande kapital.

Kapitalinvesteringen är alltså = 1.680 £ fast kapital = 1.200 £ plus cirkulerande kapital = 480 £ (= 380 £ i produktionsmedel plus 100 £ i arbetslön). "

Här är alltså kostnadspriset som är 500 £ av varuvärdets skilt från kapitalinvesteringen som är 1.680 £. dvs Marx skiljer på dessa begrepp, tvärt emot vad jag tidigare påstått. Men visst är det lätt att gå fel då Marx - som vi sett i citatet ovanför skrivit att kapitalinvestering är 500 £ då han diskuterar produktionen av samma vara.

Riktigt säker på att Marx ändå menar att kapitalinvesteringen C = fast kapital + cirkulerande kapital blir vi när studerar vi hur Marx på sidan 38 i AA gör en bestämning av profitkvoten:

"Detta överskott står alltså i ett förhållande till totalkapitalet som uttryckes i bråket m/C, där C betyder totalkapitalet. Så erhåller vi profitkvoten m/C = m/(c+v).... "

och i sista stycket på samma sida skriver han:

"När det gäller den enskilde kapitalisten står det klart, att det enda som intresserar honom är värdeöverskottet vid försäljningen eller mervärdets förhållande till det för varans produktion investerade totalkapitalet. De speciella förhållanden till kapitalets särskilda beståndsdelar och inre sammanhang därmed, som utmärker detta överskott, intresserar honom inte. Det ligger tvärtom i hans intresse, att dessa speciella förhållanden och dessa inre sammanhang beslöjas."

Den första delen i detta citat menar jag är en ofullständig förklaring då jag menar att Marx's bestämning av det han kallar "årsprofitkvoten" är närmare det som den enskilde kapitalisten åstundar. På sidan 67 i samma bok förklarar han vad han menar med årsprofitkvoten:

"För att formeln för årsprofitkvoten ska bli exakt måste vi i stället för den enkla mervärdekvoten sätta in mervärdets årskvot, alltså i stället för m' sätta M' eller m'n. Vi måste med andra ord multiplicera m', mervärdekvoten - eller vilket är samma sak den i C inneslutna kapitaldelen v - med n, antalet omslag per år för detta variabla kapital, och vi får: p' = m'n(v/C) , vilket är formeln för beräkning av årsprofitkvoten." (Vilket är det samma som p' = m n/C, min anm)

Detta är hyfsat detsamma som mitt begrepp "vinst per år /Det i produktionsprocessen bundna kapitalet." Detta lönsamhetsmått kan skrivas: p_k’= m / K_invst

Märk att i jag benämner det konstanta kapitalet med "k" och Marx det med "c" och mitt "K_invst" är Marx' "C" och att mitt "m" är det årliga märvärdet medan Marx bestämnda årliga mervärde är "n x m".

På sidan på sidan innan (66) i använder Marx åter igen C = fast kapital + cirkulerande kapital nu när han beräknar årsprofitkvoten:

"Vi tar ett kapital I bestående av 10.000 fast kapital, vars årliga förslitning är 10% = 1.000, 500 cirkulerande konstant och 500 variabelt kapital. Vid en mervärdekvot av 100% slår det variabla kapitalet om 10 gånger om året. För enkelhetens skull antar vi i alla följande exempel, att det cirkulerande konstanta kapitalet slår om på samma tid som det variabla, vilket också i praktiken mestadels blir fallet. Då kommer produkten av en sådan omslagsperiod att vara:

100 c (förslitning) + 500 c + 500 v + 500 m = 1.600

och produkten för hela året av 10 sådana omslag:

1.000 c (förslitning) + 5.000 c + 5.000 v + 5.000 m = 16.000,

C = 11.000, m = 5.000, p' = 5.000/11.000 = 45*(5/11)%."

Slutsatser: Marx definition på profitkvoten är p' = m/(v + c) där c = det cirkulernade konstanta kapitalet + det fasta konstanta kapitalet. Detta till skillnad mot c i producerade varuvärdet (m + v + c) där c = det cirkulernade konstanta kapitalet + kapitalförslitningen.

Mina misstag är mina

Jag är naturligtvis ansvarig för att jag läst Marx slarvigt. Och som Jan Myrdal påpekat så många gånger "gå till läggen".

Det är en klen tröst att jag inte är ensam om att missförstått Marx på detta vis. Och nu kommer jag till det objektiva när jag påstår att många svenska marxister har en grund och ibland felaktig kunskap om marxismens ekonomiska teori. Några exempel.

KFML:s studiecirkel

I broschyren från Marxist-leninistiska förbundet (KFML) från 1969, Marxismens politiska ekonomi - Grunder och begrepp står det under kapitlet 5, Profiter avdelningen 5,3:

"Varans värde består som vi tidigare sett av tre delar, k, v och m." (sid 42)

På sidan 43 tredje stycket skriver man:

"Om man tar vårt tidigare exempel med maskindelen var värde bestäms av k=150, v=50 och m=150."

Detta hänvisar - vad jag förstår- till sidan 16 i broschyren och är värden som kommer ur produktionsflödet. (Varuvärdet)

Man fortsätter på sidan 43 under 5.4 Profitkvoten:

"Han är nu intresserad an överskottet i förhållande till detta kapital. Detta förhållande kallar vi profitkvoten. I vårt exempel blir alltså detta = m/(k + m) = 150 / (50 + 150) =150/200 = 0,75"

Dvs man använder komponeterna i varans värde då man bestämmer profitkvoten, inte det satsade kapitalet.

En universitetskurs i marxistisk ekonomi

Likadant är det i Peter Dencik, Lars Herlitz och Bengt-Åke Lundvalls, Marxismens politiska ekonomi - en introduktion. Ursprunget till boken var en kurs i marxistisk ekonomi för på Göteborgs universitet som hölls våren 1969. Där skriver dom sjätte upplagan från 1978 på sidan 93:

"Varuvärdet = k + v + m = Kostnadspris + Profit"

(de använder liksom jag beteckningen k istället för Kapitalets c)

På sidan 95 definierar de sedan profitkvoten som p'= m/(k + v). Detta utan att ta upp det satsade kapitalet - som jag ovan visat att Marx gjorde - är något annat än kostnadspriset.

Forum för revolutionär analys och debatt

Ett annat svenskt exempel på någon som gör detta ovan beskrivna misstag är redaktörerna, för den sorgligt nog insomnade, tidskriften Forum för revolutionär analys och debatt, Anders Nilsson och Bengt Isaksson (AN, BI). I artikeln "Sven Grassmans förvillelser" i Forum nr 2 1990 skriver de i 4:de stycket uppifrån på sidan 18:

" Detta bär emellertid -som Marx upptäckte- med sig en paradoxal tendens till fallande lönsamhet. Principen är enkel. När kapitalintensitet stegras ökar den totala kostnaden per anställd (lön + maskinkostnaden). För att upprätthålla lönsamheten under dessa omständigheter, dvs den procentuella avkastningen på investerat kapital, måste kapitalisten - förutsatt allt annat lika - minska lönens andel av produktionens resultat."

Och i stycket nedanför skriver AN och BI att:

"Att när kapitalintensiteten stiger, ökar också produktiviteten, ....Det innebär att kapitalisten kan minska lönens andel av produktionen resultat utan att lönens andel av minskar i absoluta tal. Om produktivitetsökningen är stor kan lönen till och med öka i absolut samtidigt som den minskar relativt, vilket var fallet i Sverige i den stora tillväxtens decennier. I runda tal fördubblades industriarbetarnas löner realt samtidigt som löneandelen av bolagens omsättning halverades."

Resonemanget är rörigt och oklart. Här blandar AN och BI kapitalintensiteten - vilket i stort sett är ekvivalent mot Marx's kapitalets organiska sammansättning - med bolagens omsättning och produktionens resultat. Dvs samma misstag som jag beskrivit ovan.

Tilläggas kan att Anders Nilsson var en lysande revolutionär skribent innan han försvann för att först bli LO-ombudsman och sedan stadssekreterare för det socialdemokratiska styret i Göteborg. verkar han ha slutat med också. Han har tillsammans med Örjan Nyström skrivit flera böcker som försvarar reformismen. "Den 17 maj, 2013" i Dagens Arbete var Anders Nilsson och Örjan Nyström framme och försvarade den svenska kapitalismen. De säger att den sjunkande löneandelen i svenskt ekonomi inte beror på att vinsterna har ökat på bekostnad av lönerna. De menar att ökade vinstandelen istället "handlar om stigande kapitalintensitet,". Så illa kan det gå för förre detta revolutionärer när de försöker använda teorin om profitkvotens fallande tendens.

De enda svenska exemplen som jag sett på någorlunda riktiga ansatser är Sten Ljunggren, Dave Zachariah och Malin Jansson. (vad Zachariah har för nationalitet vet jag inte men han arbetar inom den svenska universitetsvärlden)

Sten Ljunggren har i boken "Någon måste lämna båten" (Stockholm, 1984) i ett försök att teoretiskt förklara "profitkvotens fallande tendens" tagit sin utgångspunkt i förädlingsvärdet förhållande till den fasta kapitalstocken. Och även om kapitalstocken bara är det fasta kapitalet som inte tar med det rörliga kapitalet så är det ett lovvärt försök.

Dave Zachariah har å sin sida har gjort en mycket bra statistisk analys i sitt arbete "Determinants of the average profit rate and the trajectory of capitalist economies" . Han sysslar i detta arbete inte så mycket med teorin utan han analyserar statistik. Även han har i sin analys bara tagit med kapitalstocken som han ställer förhållande till nettovinster. Men min bedömning är att Dave Zachariah med stor sannolikhet visat att att Marx teori att profitkvoten har en fallande tendens är riktig.

Malin Jansson har i avhandlingen: "Har profitkvoten i Sverige fortsatt att falla under 2000-talet? - En marxistisk analys av nationalräkenskapsdata 1850-2011" med långa statistiska tidsserier visat att profitkvoten i svensk ekonomi trendmässigt fallit under åren 1850 fram till 1975. Hon använder sig av data som Rodney Edvinsson tog fram i sitt arbete som hon kompletterat och utökat. Men om jag läst hennes avhandling rätt kommer hon fram till att profitkvoten i huvudsak har fallit på grund av en minskad mervärdeskvot. "Men även de perioder då profitkvoten haft en nedgångsfas har merparten i många fall förklarats av exploateringsgraden som då reducerats ."(sidan 55 i hennes arbete) (Rodney Edvinssons arbeten har jag inte läst så dem kan jag inte uttala mig om)

Marxisten Paul M Sweezy

Med det finns mer berömda marxister än KFML:s broschyrförfattare, Anders Nilsson och Bengt Isaksson eller Dencik, Herlitz och Lundvall som gjort samma misstag.

I standardverket, Teorin om den kapitalistiska utvecklingen, av den välkände och ansedde marxisten Paul M Sweezy skriver han på sidan 71:

"En varas värde kan, med dessa beteckningar, skrivas på följande formel: c + v + m = totalt värde."

Och på sista raden på samma sid och början på sidan 72 skriver Sweezy:

"Formeln c + v + m utgör så att säga den analytiska ryggraden i Marx ekonomiska teori. I återstoden av detta kapitel skall vi definiera och diskutera vissa förhållanden som härletts ur den."

På sidan 74 definierar han sedan kapitalets organiska sammansättning utifrån variablerna i den ovan beskrivna formeln. På samma sida - under rubriken, Profitkvoten, definierar Sweezy denna som p' = m/(c + v).

Tilläggas kan att Sweezy var kritisk till Marx teori om "Profitkvotens fallande tendens", men inte utifrån sitt eget misstag att beskriva profitkvoten utan utifrån att han menade att Marx förutsatte en fast utsugningsgrad, vilket jag inte har funnit att Marx har gjort.

Slutsats en källa till mitt misstag att beskylla Marx för en felaktig definition av profitkvoten d.v.s. att han utgått från varuvärdet och inte från det satsade kapitalet, liksam andra som missförsrått honom, är Marx minst sagt röriga notation. Han skilde inte på beteckningarna v och c då det betecknade kostnaden för det variabla kapitalet och konstanta kapitalet i varuvärdet och då det betecknade variabla kapitalet konstanta kapitalet i det investerade kapitalet. Marx har även som vi sett ovan både använt beteckningen "kapitalinvestering" både med och utan "fast kapital". Jag menar ändå att han var väl medveten om att inte bara det cirkulerande kapitalet utan även det fasta kapitalet skulle räknas in i investerade kapitalet.

Men mitt misstag är mitt. Man måste vara noggrann, gå till källorna och akta sig för att bli - som jag delvis blev - programmerad av andra uttolkare hur berömda de än är. Min analys i de artiklar jag nämnt är riktig men drabbar inte Marx utan bara de som liksom jag missförstått honom eller de som gjort en flödestolkning av profitkvoten.