Utan revolutionär teori inget revolutionärt parti. Det slog Lenin fast. Historien innehåller många tragiska exempel på detta. Vänstersocialister caballero, som utsågs till president under den spanska revolutionen ville fullfölja revolutionen, detsamma gällde Salvador Allende som var president i Chile 1970 -1973. Men de saknade det nödvändiga redskapet, ett parti förmöget att planlägga och genomföra en revolution. Detsamma gällde den framlidne presidenten Chávez i Venezuela.

Att de vänsterpartier som fanns i dessa länder inte var fullt ut revolutionära berodde på teoretiska tillkortakommanden. I synnerhet saknades insikt om att den borgerliga staten måste monteras ned och ersättas av en demokratisk rådsmakt där alla politiker kan bytas ut på kort varsel och där ingen politiker eller ämbetsman tjänar mer än vad en löntagare gör i genomsnitt, samt att polis och militär står under demokratisk kontroll och att dess befäl väljs.

Marx och Engels, liksom Lenin analyserade frågan om staten tydligt; att den i sista hand är ett redskap för den härskande klassen och dess ekonomiska system. Polis, militär, domstolar, utbildning och lagar är ämnade att garantera det kapitalistiska systemets fortbestånd. När den härskande klassens makt hotas kommer den att göra allt för att hålla sig kvar vid makten. I sista hand tar militären över, som i Chile, för att avvärja hotet om en revolution; om än att detta är svårt att genomföra i länder där arbetarklassen är stark, som i Europa, USA och japan, men också de mest utvecklade länderna i Asien och latinamerika, eftersom som den kan provocera fram ett motstånd som stärker revolutionen. Revolutionen behöver ibland kontrarevolutionens piskrapp för att avancera, skrev Karl Marx. Kornilov-upproret under den ryska revolutionen betydde att massorna enades under bolsjevikernas ledning. Under den portugisiska revolutionen 1974-1975 skedde flera kontrarevolutionära kuppförsök. Det sista i mars 1975 ledde till att revolutionen radikaliserades och att bankerna och med dem en stor del av näringslivet förstatligades. Kuppförsöket i venezuela 2002 betydde att socialismen ställdes på dagordningen.

Proletariatett kan inte använda den borgerliga staten utan måste ersätta denna med en arbetarstat som styrs demokratiskt. Men också denna stat är ett övergångsregler på vägen mot ett klasslöst samhälle. Själva existensen av en stat är en rest av klassamhället och behövs bara så länge man inte kan uppfylla alla materiella behov. En arbetarstat kan också behövas för att förhindra bourgeoisien att återta makten.

Arbetarstat en har en dubbel roll. Den är socialistisk eftersom produktionsmedlen ägs kollektivt och produktionen därmed är samhällelig, men tillägnandet av vinsten är privat och fördelningen inte efter behov utan efter insats.

Först när produktionen kan garantera ett överflöd och människor vänt sig vid fördelning efter behov kan staten dö bort och ersättas av ett klasslöst samhälle

{jcomments lock}

Kommentarer

0
martin oskarsson
6 years ago
Den svenska statens "mjuka" sida har blivit hårdare. Försäkringskassan kräver extra läkarintyg och hotar annars dra in sjukskrivning. Arbetsförmedlingen kräver redovisning av sökta jobb för att man ska få A kassa. Socialen kräver kvitton på dina utgifter och drar av bidraget om du får extra inkomster. Och de borgerliga vill skärpa alla dessa krav. M har föreslagit att försökringkassan ska få anställa extra specialutbildade utredare. Det betyder ökar kontroll av de sjuka
Like Like Citera
0
Anna Jonasson
6 years ago
Det är dock idealism att inbilla sig att klasserna och staten, den proletära diktaturen, kan avskaffas genom beslut. Det kan bara ske genom att fortsätta den socialistiska revolutionen i kamp mot dem som vill "stanna upp" (i praktiken återinföra kapitalismen). Alltså fortsatt revolution: kulturrevolution. Vilket inte kan ske utan Partiets ledning. På så vis kämpar arbetarklassen mot borgarklassen för att fördjupa och befästa sin diktatur, vilket är förutsättningen för att skapa de materiella förutsättningarna för att avskaffa klasserna, vilket kommer att leda till statens bortdöende.
Like Like Citera
0
martin oskarsson
7 years ago
Alldeles rätt, själva existensen av stat även när arbetarna tagit makten är en kvarleva från klassamhället. Så snart överflöd finns ska staten somna in, klasserna avskaffas och människor samarbeta frivilligt och dela på allt rättvist
Like Like Citera
0
Avalon
7 years ago
Och vad det gäller Partiet så har historien visat att Partiet och arbetarråden - den riktiga proletära demokratin - inte kan samexistera.
Like Like Citera
1
Staffan Jacobson
7 years ago
Staten och kapitalet lever i symbios, är två sidor av samma mynt, och kan därför inte avskaffas bara till hälften. Den som gör revolution till hälften gräver sin egen grav.
Like Like Citera

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.