Det är i skarpa lägen som sanna ansikten blottas. I fredags blev det klart att regeringen går borgerligheten till mötes med att göra treåriga tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) till norm i asylärenden. Lagstiftningen ska harmoniseras med övriga EU-rätten sades det. Det har vi hört på andra politikområden. Det finns förvisso några positiva inslag i överenskommelsen. Exempelvis ska Sverige ta emot 5000 kvotflyktingar. Tidigare har Sverige tagit emot ca 1500- 1900 flyktingar på kvot. Asylsökande ska kunna få svenskundervisning redan från ankomsten samt att barnfamiljer och ensamkommande ska undantas från överenskommelsen. Fast det är enskilda positiva delar som parfymerar något större och riktigt illaluktande. Att införa TUT går emot allt vad vi vet om integration från forskning även utifrån internationella jämförelser. Det är inte konstigt att media inte kunnat hitta forskare som uttalat sig för TUT. Det handlar alltså om ideologisk signalpolitik helt utan stöd i fakta eller vetenskap.

För den som genuint önskar integration är tillfälliga uppehållstillstånd och skärpta krav på anhöriginvandring ett steg i helt fel riktning. Redan på 1970-talet när det bestämdes att huvudregeln i asylärenden skulle vara permanenta uppehållstillstånd kunde man förutse att Migrationsverket (dåvarande Statens invandrarverk; SIV) skulle få för mycket att göra om tillfälliga tillstånd skulle behöva prövas igen. SIV konstaterade att permanent uppehållstillstånd hade en positiv effekt på invandrarnas situation och ledde till kostnadsbesparingar för verket (Prop. 1983/84:144 s. 85.)

Att tvinga människor vänta på att starta om sina liv är en form av maktutövning. Den står mellan oss som är bosatta i Sverige permanent och de som önskar etablera sig. Det största problemet med tillfälliga uppehållstillstånd är att vi vet från forskning i flera länder att integration motverkas när nyanlända personer hamnar i osäkra lägen och inte vet säkert om de kommer att få vara kvar om exempelvis tre år. Jämför med situationen för en arbetare att tvingas gå på tidsbegränsad anställning eller som blir tillsvidareanställd. Det skapar olika möjligheter att planera och manövrera tillvaron. Att skärpa anhöriginvandringen kommer också endast leda till ökat lidande och administration. Det är inte ens säkert att familjeåterförening kommer att kunna genomföras för personer som inte tilldelas full flyktingstatus (det finns andra asylgrunder) när vi närmar oss EU-lagstiftningen. Det verkar inte regeringen vara medveten om. Sverige har dessutom Europakonventionen att ta hänsyn till där familjebegreppet är bredare än i EU-rätten. Europakonventionen gäller i Sverige som lag.
Migrationsverket har redan interna arbetsmiljöproblem. Det handlar om liknande produktionskravsökningar på handläggare som ställs på arbetare. Samma personer ska göra mer på samma tid för ungefär samma lön. Handläggare förväntas alltså i praktiken att fatta fler beslut på samma tid. Trots vissa nyanställningar under senare år är verket precis som socialtjänsten generellt underbemannat. Sjukskrivningstalen är höga och likaså personalomsättningen. Bland annat Fackförbundet ST, som majoriteten av handläggarna på Migrationsverket tillhör, har höjt varningens flagg för den interna situationen. Nu ska alltså en stor del av de asylärenden som behandlas idag behövas tas upp på nytt efter tre år i form av förlängningsärenden. Hur mycket större anslag kommer verket få för att specifikt kunna nyanställa handläggare och vidareutbilda de befintliga, så att handläggningstider blir skäliga? Inte tillräckligt gissningsvis.
Kodordet ”ansvar” har använts frekvent av etablerade politiker. Att säga att man tar ansvar kan tolkas som att personen som säger det gör något som denne egentligen inte skulle vilja. Men det stämmer inte. Överenskommelsens innehåll har ett tydligt klassinnehåll där det är framgår med tydlighet vilka som ska gynnas. Det är arbetsköparna som hamnar i guldläge, ty för att kunna få permanent uppehållstillstånd efter tre år måste du ha ett jobb. Samtidigt slopas kravet på kollektivavtal för nyanlända personer. Till saken hör för övrigt att med TUT kan inte unga flyktingar få CSN och påbörja högre studier. För att få CSN-studiemedel ska man ha permanent uppehållstillstånd. En nyanländ asylsökande person på 19-20 år som önskar plugga vidare snabbt får alltså stå över studier som kräver CSN-studiemedel för exempelvis städjobb i övre mellanskiktets och överklassens hem. Det är ett nytt B-lag i arbetarklassen överenskommelsens parter vill skapa. Lönerna ska pressas i vissa sektorer. Det är, som bland annat Lucia Pradella vid King’s College London påtalat, en del av en större tendens av stratifiering av arbetarklassen som äger rum globalt. Kapitalet har egentligen inget emot migration som sådan, inte ens ”illegal” migration, så länge den bidrar till lägre löner. Det bidrar till en ojämlikhet som skapar grupper av arbetande människor som ändå är fattiga. Jämför med de människor i Förenta staterna som har två eller tre arbeten men ändå inte kan betala hyran.
Det är dessutom så att ojämlikheten på arbetsmarknaden är den primära orsaken till bostadssegregation. Det vet vi genom forskning vid bland annat Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet. Fler nyanlända från tredje land med tillfälliga uppehållstillstånd kombinerat med bevarat/utökat RUT-avdrag och slopade kollektivavtal för de personer som idag söker asyl är därför en giftbägare. Rapporter från Socialstyrelsen har redan visat att personer födda utanför Sverige och särskilt utanför EU befinner sig bland det största antalet fattiga i Sverige (se Social Rapport 2010). I villorna i Danderyd och andra kommuner som särskilt använder RUT-avdraget får man nu alltså möjlighet till ännu billigare hemhjälp men överenskommelsen handlar naturligtvis om att fler hungriga mellanskiktspersoner ska få råd att hålla sig med städhjälp för att lägga ihop det berömda livspusslet. På bland annat detta sätt kan den bestående ojämlikheten i hemarbetet mellan män och kvinnor i svenska hem skylas över. På köpet normaliseras hemarbetet och idén om att vissa ska passa upp på andra. Det är numera ganska vanligt att borgerliga personer försöker få det till att motståndare till RUT är de som ser ned på dessa människor medan de själva är goda och ser deras arbete som värdefullt. Även här trollas ojämlikheten i maktrelationerna bort (istället blir de som kan klaga att det inte är tillräckligt dammat ovanpå bokhyllan hjältar).
Det är förvisso sant att det är en betydligt högre andel asylansökningar som lämnas in i år jämfört med tidigare år. Däremot tycker jag att det är felaktigt att tala om det i termer av en “plötslig” katastrof eller kris. Bakom ropen om att det handlar om en unik situation döljer sig år av destabiliserande utveckling. Den politik som bland annat de ledande EU-länderna understött i Mellanöstern i minst två decennier har banat väg för detta. Fast EU-länderna vill naturligtvis inte betala vad det kostar när människor sedan flyr hals över huvud från Libyen, Syrien och Afghanistan. Man har trott att man ska kunna äta kakan och ha den kvar. Istället infinner sig chock och förvåning – trots att forskare som Sandra Lavenex visat EU-projektet och föregångaren EG arbetat på att stärka sina yttre gränser sedan mitten av 1980-talet. Människor har länge drunknat i Medelhavet, det började inte i de senaste två åren. Att partierna som nått överenskommelsen tror att EU ska kunna enas om att “dela på bördan” är fåfängt och pinsamt. Det kommer aldrig att ske. Unionens syfte är att underlätta för marknadskrafterna, inte att hantera sociala dilemman. Dess syfte har för övrigt i praktiken aldrig varit något annat. Idealistiska folkpartidrömmar om fredsprojektet EU har aldrig varit sanna annat än på papper, i valtal och skålar.
Allvarligare är att överenskommelsen står för det tillfälligas politik. Det finns inga indikationer på att migrationen från Syd till Nord kommer att minska i framtiden, snarare tvärtom. Det är möjligt att den nuvarande utvecklingen är det nya normaltillståndet. När exempelvis klimatförändringarna påverkar regionen kring bland annat Bangladesh inom något decennium kan ännu mer kan migration sättas igång som får dagens situation att framstå som stabil.
Det har skett konstruktiva och goda samtal sägs det från alla inblandade, som klappar varandra på ryggen och säger att man vill väl. Men överenskommelsen kommer att späda på den restriktiva politik borgerligheten önskar sig för att skapa större osäkerhet och falska motsättningar i arbetarklassen. Krisperspektivet kan därtill komma att öka utrymmet för rasistiska röster (jämför Jimmie Åkessons utspel om “välfärdskollaps”). Utgångspunkten är alltjämt att global migration är ett onormalt tillstånd och att det är ett hot för välfärden i avancerade ekonomier som Sverige. Trots att vi vet hur den demografiska utvecklingen ser ut på lång sikt i landet som helhet och mellan stad och glesbygd. Den utvecklingen är alarmerande på flera sätt. På kort sikt finns det definitivt kostnader, men det finns som vi vet också pengar och alltför ofta på fel ställen. Exempelvis regnar miljarderna just nu över svenska banker. RUT/ROT-avdrag kostar staten ca 15-20 miljarder varje år och ränteavdraget 30 miljarder. Från 2006 till 2014 genomfördes skattesänkningar på ca 140 miljarder. Det är en hel del pengar. De direkta kostnaderna för migration brukar ligga kring 17 miljarder per år. Även om de fördubblas är det en bra bit kvar till 140 miljarder.
Det stämmer inte att vi nått vår maxkapacitet för mottagande för hur skulle denna maxgräns ens kunna beräknas och kvantifieras? Historiskt klarade Sverige exempelvis av att ta emot 70 000 finska “krigsbarn” på några få år under andra världskriget. På den tiden fanns det en betydligt mindre befolkning, resurser och BNP. Länder som Libanon och Egypten tar idag emot flera miljoner flyktingar. Det skulle gå att ordna ett mottagande och inleda ett offensivt politiskt projekt om viljan fanns. Stora generella bostadsbyggnadsprogram (för alla inte särskilda grupper), infrastruktursatsningar och fler skolor. Politik är dock inte bara att vilja, politik handlar om prioriteringar. Vilka prioriteringarna är blev allt mer tydligt fredags Det intressanta är alternativen som stängs ute. Vi kan också se att socialdemokratin och miljöpartiet numera helt sällat sig i teknokratins fålla när det gäller migrationen – asylpolitiken handlar om administration och att ha valmaskineriet snurrande. I det läget kör man över gräsrötternas ideella arbete och de positiva tendenser med stöd för flyktingar som trots allt finns över hela landet. Detta medan asylboenden brinner på olika håll i landet och dagen efter de rasistiska morden i Trollhättan. Framtidens dom kommer att bli hård för de inblandade.