"Om vi låter terroristerna skrämma oss - så har de redan vunnit"

Ett ord, synbarligen i rättan tid, som numera i varje fall ofta upprepas i myndighetspersoners tal. Det man säger är helt enkelt, att vi inte skall vara rädda, försåvitt vi inte själva råkar vara terrorister. Påståendet implicerar vidare att den som trots myndigheternas uppmaning att icke frukta, ändå gör det, på sätt och vis har gått över till terroristernas sida.

Rubrikens uttryck förutsätter att vi alla verkligen har något att frukta, vilket kanske annars inte alla fullt hade insett. Vi visste t ex inte att vi i Sverige under flera år befunnit oss i hotläge tre, förrän vi efter attentatet i Paris, hamnade i hotläge fyra. Det låter farligt, även om det för individen inte anges några siffror för den aktuella riskmagnituden - t ex en statistisk jämförelse med risken att i Sverige vintertid dö av blixtnedslag i sängen.

Uttrycket fastslår indirekt också att våra medborgare befinner sig i krig, vilket vi kanske inte annars hade insett.

Frasen "Om vi låter terroristerna skrämma oss - så har de redan vunnit" . Den har dessutom den agitatoriska fördelen att sagesmannen själv framstår som desto mera modig och demokratiskt dedicerad, ju mera akut, blodigt och gruvligt hotet framställs som. Vilket också i takt därmed medger alltmera drakoniska och t o m icke-demokratiska åtgärder mot detsamma. I krig har myndigheterna nämligen möjlighet att tillgripa åtgärder som annars skulle ha upplevts som obehagliga.

Ett flertal svenska opinionsundersökningar hade tidigare klart visat att medborgarna, i den mån de fruktade något, detta mest gällde svenska högerkrafters väl dokumenterade användning av lögner, hot, mord och brand som mest var riktade mot antifascister, invandrare - fr a mot muslimer. Begreppet terrorism används definitivt inte i detta sammanhang. Det reserveras numera för gärningar, utförda av islamska bekännare. D v s i den mån terrorn inte riktas mot andra, för Väst förhatliga, regimer och därför erhåller vårt direkta eller indirekta stöd. SÄPO har däremot av någon anledning aldrig betraktat för den yttersta högern unika aktiviteter hos som någon huvudfara för samhället. Detta kan för den lyhörde säga en del, såväl om vår säkerhetspolis som om vårt samhällssystem.

För varje förment moralstärkande budskap från myndigheterna och för varje krigslysten rubrik i våra demokratiska media ökar nu vår fruktan för framtiden.