"I Sverige har vi fokus på att det ska bli rätt, snarare än straff" säger finansminister Magdalena Andersson till SVT som på svar på frågan, varför Sverige, till skillnad från många andra länder, ger amnesti åt kapitalägare, som under upptill sex år, har underlåtit att deklarera inkomster från sina placeringar utomlands.
Det enda som händer den som själv berättar om sina pengar i en rättelse till Skatteverket är att hen måste betala under fem år tillbaka i tiden utebliven skatt .
Magdalena Andersson försvarar inför SVT Sveriges osedvanligt förlåtande hållning vid internationella skattebrott:
"risken annars är att de inte betalat skatt överhuvudtaget. Nu går pengarna till vård, skola och omsorg och risken hade annars varit att pengarna varit kvar på en paradisö."
För att värdera effekten för vårt välstånd av cirka 350 miljoner årligen, som självrättelser i deklarationer av inkomster från skatteparadis bidrar med och som Andersson tycks så imponerad av, bör man se detta tillskott i relation till:
434 miljarder som enligt den senaste budgeten bekostade vård, skola och omsorg. Cirka en tusendel av dessa utgifter skulle således täckas av de självrättelser som ångerfulla skattesmitare sänder in. Dessa medel utgör dessutom kanske fem procent av det som borde komma det allmänna till del i form av skatt från utlandspengar. Nämligen
800 miljarder, som bedöms vara placerade utomlands av svenska medborgare. 46 miljarder, som av Skatteverket årligen utgör "skattefelet" - för lite inbetald skatt på detta dessa medel, varav 11,6 miljarder från s k skatteparadis.
Ett nytt s k informationsutbytesavtal med Schweiz, som Sverige slutit, fick Skatteverkets talesman 2012 att framhålla snart inga skatteparadis finns kvar. Men den största delen av det internationella skattefelet beror enligt Skatteverket ännu på transaktioner med nuvarande och tidigare skatteparadis, samt på skatteupplägg med hjälp av utländska bolag.
I avsaknad av skatteamnesti är risken "att man inte får in lika mycket pengar. Här i Sverige har man gjort tonvikten på att försöka få in skattepengarna" säger finansministern. Uppenbarligen har hon i detta avseende inte nått riktigt ända fram.
För att vi bortser från vårt behov av rättvisa och ser mellan fingrarna med skattesmitarna kompenseras vi andra en dryg femtiolapp per person och år.
Att man därtill höjer de utlandsförmögnas benägenhet att ta risker, ("moral hazard") verkar Andersson inte räkna på eller ens reflektera över. Ej heller över att hon genom sin amnesti bidrar till att sänka skatte- och samhällsmoralen.
