Historien visar att krig kan startas för att häva ekonomiska svaghetstillstånd, skriver Anders Persson, och hänvisar till 1939. Men varken världsekonomin eller Tysklands ekonomi i slutet av 1930-talet var till närmelsvis lika strukturellt svaga och obalanserade, som världsekonomin och USAs ekonomi är idag. Det handlar inte bara om smärre olikheter, utan om skilda universum. I slutet av 1930-talet hade världens kreditsystem återhämtat sig, realekonomin i länder som USA och Sverige var på väg upp. I Tyskland hade statsskulden visserligen ökat som en följd av rustningarna. Men det rörde sig om en hanterbar ökning som i stort sett kunde finansieras utan större problem genom att låna på hemmaplan. (Jfr tex Bettelheim: L´economie allemande sous le nazisme. Maspero 1971. Finns också i tysk översättning.).

Dagens världsekonomi däremot vilar på ett aldrig tidigare skådat gigantiskt skuldberg. Värst är det i USA, som förra året hade en officiell statsskuld på 18 biljoner dollar (18 tusen miljarder dollar). David Walker, som mellan 1998 och 2008 var chef för den myndighet som har i uppdrag att oberoende granska den amerikanska statens utgifter, menar att det snarare handlar om 65 biljoner. Dvs om man räknar in ofinansierade pensioner till militär och statsanställda plus de ofinansierade delarna av social security och Medicare. I svenska kronor handlar det om ofattbara 566 tusen miljarder kronor (växlingskursen i november 2015). Och eftersom inga reformer som skulle kunna minska skuldökningen finns i sikte, fortsätter USAs statsskuld att öka. Andreas Cervenka och andra insiktsfulla kommentatorer har länge hävdat att USA är på väg mot en finansiell katastrof. Oavsett om den pessimistiska prognosen stämmer eller inte, behöver man knappast vara ett ekonomiskt geni för att begripa att USA skulle ha mycket svårt att finansiera ett storkrig, utan att att riskera en ekonomisk härdsmälta och en kris utan like för världsekonomin.

I Clarté 3-2015 gör Mathias Cederholm en långt mindre alarmistisk, men enligt min mening en betydligt trovärdigare, tolkning av världsläget än den som Jan Myrdal mfl excellerar i (Europa, Eurasien och geopolitikens återkomst). Man bör också komma ihåg att det krävs betydligt mer än lösa antaganden för att kommunister ska dra den drastiska slutsatsen att kampen för att försvara det nationella oberoendet ska överordnas den inhemska klasskampen.

När det gäller John Noréns begäran om belägg för att Jan Myrdal mfl verkligen anser att högerpopulismen är en progressiv kraft, behöver han bara gå till Myrdals eget inlägg här på bloggen , där han jämför Front National (och SD i Sverige) med The Populist Party, som i sin tur beskrivs som ”en progressiv rörelse av arbetarklass och småborgerskap” (Var står fienden? Fråga 1) :

I detta är Sverige inte unikt. Det gäller för de flesta länder i senkapitalismen (i redje världen blir frågeställningen en delvis annan). I alla växer vad som kallas högerpopulismen. Typiskt är att få inom vad som själv kallar sig vänstersidan brytt sig om populismens verkliga historia. The Populist Party var en progressiv rörelse av arbetarklass och småborgerskap. Intressant är att de lite sneda vänster-angreppen på mig började växa till larm när jag skrev om hur Marianne Le Pen genom att bryta med faderns pétainism och torterarbakgrund började överta vad som varit republikaners och laicisters slagord - och väljare.

I Britta Rings blogginlägga citeras ett annat JM-inlägg med samma innebörd.

{jcomments lock}

Kommentarer

1
Anders Romelsjö
7 years ago
Flera andra förhållanden än ekonomin spelar roll. Jag tillhör de(n minoritet?) som anser att USA:s ställning är starkare nu än 2001. Man har nu ett helt annat stöd från ett fogligt EU, har stärkt sin ställning enormt i Mellanöstern, må vara till priset av ett par milj döda (föga betydelse för imperialismens centrum) - som väsentligen accepterats av Triaden m.fl. Terrorismen har stärkts vilket legitimerar USA:s fortsatta närvaro. Ryssland har framgångsrikt demoniserats. Massmedia är väsentligen propagandister/okritiska relativt USA:s imperialistiska politik. Antiimperialismen har försvagats rejält.
USA får troligen igenom TTIP,CETA m.fl. som än mer stärker imperialism och försvagar demokratin.
Och ekonomin är nog inte så dåligt. Ett utdrag ur kapitel 10 i "USA som världspolis"
År 2010 hade 80 procent av världens 1400 största företag sina huvudkontor i USA, Japan, Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Nolan P, Zhang J. Global competition after the financial crisis. New Left Review 2010;64:97-108.
År 2015 fanns 53 av världens 100 största företag i USA, efter en ökning från 42 företag år 2009. http://www.pwc.com/gx/en/services/audit-assurance/publications/top100-market-capitalisation.html Mellan 1980 och 2008 ökade Triadens utlandsinvesteringar 27 gånger – medan de svenska direktinvesteringarna ökade dubbelt så mycket. Kommerskollegium. Sveriges export av varor och direktinvesteringar i utlandet. 2008. (http://www.kommers.se/upload/Analysarkiv/Arbetsomr%E5den/WTO/Handel%20och%20investeringar/Sammanfattning%20%20Sveriges%20expor%20av%20varor%20och%20direktinvesteringar%20i%20utlandet.pdf). (Frågan om den svenska imperialismen behandlas inte vidare här). Idag har 3 av de 5 BRICS-länderna försvagats avsevärt ekonomiskt, nämligen Brasilien, Ryssland och Sydafrika.
Kinas valuta viktas numera in i IMF:s valutakorg, vilket är ett stort framsteg för Kina, men ännu med blygsamma cirka 11 % vikt, mot cirka 42 % för dollarn och 31 % för euron. Och BRICS´ planer på en ny världsbank och världsvaluta har ännu bara fått ett marginellt genomslag, och en alternativ valuta dröjer uppenbarligen.
USA är världens starkaste militärmakt och satsar lika mycket på militären som de följande sju staterna tillsammans.
Like Like Citera
0
Jan-Peter Stråhle
7 years ago
Benny Andersson hävdar att även vi normalbegåvade måste förstå att USA pga sin enorma skuldbörda ej kan “finansiera ett storkrig, utan att riskera en ekonomisk härdsmälta”. Jag förutsätter att han då menar att detta håller tillbaka även en desperat, skuldsatt militär stormakt. Men jag är inte övertygad. Varför räds denna stormakt inte också den långsamt växande skuldbördan och avbryter sina kostsamma “småkrig”? Hotar den kritiska skuldmassan endast genom det BA kallar storkrig? Vilka är finansiärerna, och vad hindrar att de väljer att fortsätta sin verksamhet och därmed -medvetet eller omedvetet- leder oss in i storkriget? Om jag förstår BA rätt skall risken för detta ej vara överhängande, men skall vi verkligen lita på att en eventuell eskalering mot storkrig under kapitalismen är förnuftsstyrd?
Frågorna är många och jag förstår att BA har svaren, men inte varför han håller oss på sträckbänken. Tillsammans med andra krigsrädda ber jag nu att få ta del av Benny Anderssons lugnande besked.
Like Like Citera
1
Benny Andersson
7 years ago
John Norén missar att JM explicit kallar The Populist Party - som han jämför Front National och dagens högerpopulism med - för en "progressiv rörelse". Det gör skillnaden mellan det citatet och det JN hänvisar till. Och det är en avgörande skillnad. Precis som jag skrev har Jan Myrdal växlat mellan olika argumentationslinjer, alltefter det taktiska läget. Det här är ett exempel. John Norén har dock rätt i att vi enkelt kan slippa det här slaget av exegetik. Det krävs bara att Jan Myrdal tar bladet från munnen och öppet preciserar sin syn på högerpopulismen; Progressiv folklig rörelse, eller reaktionär kraft som bör bekämpas och avslöjas. Vi väntar med spänning på Jan Myrdals svar.
Like Like Citera
2
John Norén
7 years ago
Jag skall inte bli långrandig i den här debatten om vad Myrdal m.fl. har skrivit i den här debatten. Som jag ser det rör det sig mest om exegetik.
Frågan jag ställde var om det fanns några belägg för att JM och SL har argumenterat för en allians med högerpopulisterna.
Britta Ring skriver att JM ”argumenterar för en möjlig enhetsfront med Front National i ett debattinlägg från maj 2014.”
Jag har också läst ett debattinlägg på JINGES blogg från den 30 maj 2014. Citat Jan Myrdal
” de ser inte allvaret med Front National. Den har nu på en rätt typisk ”franskt nationell och republikansk” plattform trängt ut ”vänstern” med kommunister ur arbetarklassvalmanskåren. Vilket är helt begripligt så usla som dessa är.”
”Jag har inte förespråkat en folkfront med Front National. Däremot en politik som grundar sig på insikten att den överväldigande majoriteten av dess väljare och medlemmar är ”vårt folk”, som Sträng sade om egnahemsägarna.”………………………”Men om inte ”vänstern” i Frankrike som Sverige och andra länder förmår detta finns naturligtvis möjligheten att just organisationer som Front National både kan omvandlas till verkliga fascistiska masspartier och som sådana med direkt stöd och ledning från monopolkapitalet få en hegemoni och makt som den NSDAP nådde i Tyskland”
Tycker inte det verkar som om han ser Front National som en ”progressiv kraft” men det är väl bara att fråga honom så slipper vi tolka skrifterna.
Med Benny Anderssons logik antar jag att man kan tolka nedanstående citat från Jan Myrdal som att han ansåg NSDAP vara en progressiv kraft.
”Hitlers NSDAP faktiskt, om än skevt, tog upp verkliga frågor (klassfrågor) och med detta fick ett växande stöd i arbetarklass och det arbetande folket.”
Skriftställning 13 feb 2014
Men det kanske är att gå för långt även för Benny Andersson.
Like Like Citera
2
jan mellring
7 years ago
men är det inte usa:s ofantliga skuldberg och nödvändigheten att roffa åt sig råvaror och marknader som gör krigsfaran större?
Like Like Citera

Mest läst av skribenten

Senast på bloggen

Category Image

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.