Sångtext: BOB DYLAN (Nobelpoet)
Jo, vår granne, grannbusen, han är bara en människa
Hans fiender säger att han bor på deras mark
Man satte honom i underläge - en miljon mot en
Han fick ingen plats att fly till, ingen plats att undkomma till
Han är vår granne, busen
I denna text låtsas Bob Dylan att den arabiska nationen framför sin syn på Palestinafrågan. Han låter histiorieskrivningen bli så absurd att offer och förövare byter plats. Araberna tvangs de facto av stormakterna genom den hemliga Balfouröverenskommelsen 1917 att upplåta sitt territorium åt europeiska judar. 800000 Palestinier fördrevs 1947-48.
Underläget är på sin höjd en sanning med modifikation: stormakterna stod från
början bakom projektet Israel. Ingenstans att fly till - d v s inte till Europa och USA, som tyckte att Palestina i stället var en lämplig lokal att placera av dem själva förföljda och utestängda människor på. Busen (Bully) om Israel är förstås tänkt som ironi. Dylan påstår att det är araben som egentligen är busen. Sångtexten råöversatt av HI
Vår granne, busen lever bara för att överleva
Han klandras och fördöms för att han lever
Han ska inte slå tillbaka, anses hårdhudad
Han förväntas lägga sig ned och dö när hans dörr är sparkas in
Vår granne, busen
Vår granne, busen, fördrevs ur varje land
Han vandrade jorden runt, en landsflykting
Fick se sin familj splittras, hans folk förföljas och härjas
Hann döms för att bara vara till
Han är vår granne, busen
Bortsett från vissa tomma fraser har judar som bekant förföljts , mördats och tidvis diskriminerats redan före Kristi födelse,i Palestina framför allt genom främmande invasorer. Men i synnerhet i diasphoran i kristna länder - där myter som t ex den vandrade juden (jfr romerna) använts för att utmåla dem som nationellt opålitliga. Dock ej så omfattande i arabiska länder. M a o har Israel har historisk rätt att föra krig när det gäller det judiska folkets liv.
När han krossade en lynchmobb, fick han kritik
Gamla damer fördömde honom, krävde hans ursäkt.
Han förstörde en bombfabrik sen, men ingen var glad
Bomberna var avsedda för honom, han ansågs ändå bära skammen
Vår granne, busen
Skrevs just när Israel 1982 ställt till massaker på palestinier som man själv förut fördrivit till läger i Libanon. D v s endast mindre omdömesgilla och känslostyrda individer (gamla damer) reagerade på detta.
Bombfabriken:1981 års bombning av Osiraks kärnreaktor i Irak. En olaglig krigshandling som internationellt fördömdes. Man får således bedriva preventivkrig om man har starka vänner i Säkerhetsrådet
Chanserna är emot och oddsen är usla
för att han ska följa de regler som världen gjort för honom
För det ligger en snara om hans hals, han har en pistol i ryggen
Varje galning har fritt fram att döda honom
Vår granne, busen
FN och internationell lag skall Israel inte bry sig om - vilket det inte heller gör när det inte passar dem eftersom Israel är så hotat av fiender i hela
världen. Fritt fram för galningar.. d v s .om galningen -är beredd att utsätta sig för bombningar från Israel och USA
Han fick ingen verklig vän att tala om
Det han får måste han betala , han får det inte av kärlek
Han köper gamla vapen och han förvägras inte såna
Men ingen skickar kött och blod för att kämpa vid hans sida
Vår granne, busen
Dock med undantag för t ex USA, England, Frankrike och de mest reaktionära grannarna. Fast några miljarder dollar flyter ändå in som kärleksgåvor från USA. Fast även högmoderna vapen - och vart tog atombomben vägen? Kött och blod - med talrika undantag. Helst med flyg.
Han omges av pacifister som alla vill ha fred
De ber var natt att blodet måste sluta flöda
Nej, de skulle inte skada en fluga, de skulle gråta då
De ligger och väntar på att deras mobbare skall somna in
Vår granne, busen
Fredrörelsen i världen är Israels fiende...(ironi).... den skönmålar alltid araberna.. ...vilka bara väntar på att överfalla Israel
Alla imperier som förslavat honom är borta
Egypten och Rom, den stora Babylon
Han har gjort en paradisträdgård i öknens sand
Han delar ingen säng med någon, lyder ingens befäl
Vår granne, busen
Se hur Israel har fått sin grannars öknar att blomma när man väl stulit dem!
Med risk för upprepning av lögnen - ingen hjälper Israel och vi stöder inte imperialisterna!
Hans heligaste böcker har trampats på
Inget fördrag han signerat var värt det papper det skrevs på
Han tog smulor av världen och han vände det till rikedom
Tog ohälsa och sjukdom som han förvandlat till hälsa
Vår granne, busen
Den mosaiska religionen förföljes idag?? Israel behöver inte internationella
konventioner, de har ju USA! Fast medge att det det var rätt stora smulor ni fått! Om världens folk är friska är det Israels förtjänst.
För vad är vi skyldiga honom?
För inget säger de. Han bara gillar att kriga
Högfärd och fördomar och vidskepelse förstås
De väntar på denna översittare som en hund väntar på ett ben
Vår granne, busen
Allt Israel åstadkommit är dess egen förtjänst. De säger att Israel vill kriga, men om bara världen gör som vi vill är vi lätta att komma överens med.
En viss arrogans - vi kallar det stolthet -finns kanske ändå? Men grannarna vill förinta Israel, har vi sagt det?.
Vad har han gjort för att få så många ärr?
Har han vänt på floder? Smutsar han måne och stjärnor?
Vår granne, vårt gissel , står på en höjd
Klockan har stannat, tiden står still
Vår granne, busen
Varför älskar inte världens folk Israel? Israel älskar ju alla, som stöder det!
Nej, måne och stjärnor har vi låtit bli, men stulit en god del vatten.
Vi har alltid funnits, skall alltid bestå! Israels elaka grannar må kräla därnere i skiten!
Originalet: Our neighborhood Bully Copyright © 1983 Special Rider musik. Ur albumet Infidels 1983.
Kommentarer
(Ett aktuellt exempel på sådan kommissarie-kritik [fast med positiva förtecken] kan man hitta i DNs gravtal över Leonard Cohen. Ola Larsmo försöker modellera Cohen till valarbetare för Hillary Clinton, i en text som i själva verket handlar om att det vore en alldeles utmärkt idé att införa demokrati i USA – någon gång!
Hans Isaksson är också en bildad man. Han kan sin Strindberg! Om något kanske man kan beklaga att den låtsade kritiken av Dylan ligger lite väl nära originalet där Strindberg lustmördar Heidenstam (”Jag längtar marken jag längtar stenarna där barn jag lekt” …Jaja! Vi hava hört det nu!”).
I själv verket vet vi ju ”på vår kant” att det är livsverket som räknas, inte enstaka verk (liksom vi ju dömer en läkare efter hans insatser under ett helt yrkesliv och inte räknar de patienter som råkar ha dött på vägen).
Att kritisera ”Neighbourhood bully” (och andra platta låtar och ointressanta verk Dylan har skapat) var naturligtvis viktigt 1982; knappast nu.
Ett långt och aktivt liv som artist, författare –eller politiker - föder ett behov att pröva olika roller och positioner (och att ibland att misslyckas). Dylan förtjänar vår respekt som en av dem som tagit blues, country och folksinger-traditionen från en marginaliserad och förbisedd ställning till mittpunkten av 60- och 70-talets musikvärld och framåt; som en av inte så många (Leonard Cohen är en annan) som givit djup och svärta åt populärmusikens lyrik och som gjort möjligt för så många andra att följa i deras spår.
Men det vet vi ju. Just därför blir Hans Isakssons satir så mycket mer bitande. Den påminner oss om hur lätt det är för oss att förtränga det mest självklara!
/Magnus Göransson, som alltid vill tolka alla till det bästa