Jag håller med Fred Torssander - en radikal vänster kan aldrig acceptera arbetsköparnas krav på anställningsbarhet. Men jag hävdade heller inte motsatsen i mitt förra inlägg "Gemensamma intressen mellan arbetslösa, flyktingar och invandrare" . Jag beskrev bara hur situationen ser ut idag. Och påstod att en utbyggd och reformerad yrkesutbildning skulle gynna både arbetslösa och flyktingar och invandrare, villket är något helt annat. Om multiplikatoreffekterna, i form av ekonomisk tillväxt och nya jobb, blir stora kan detta också bidra till att arbetsköparna tvingas sänka sina extrema krav på anställningsbarhet. Men för att effektivt bekämpa dessa krav, måste kampen mot den allt värre hetsen och utslagningen i arbetslivet också utvecklas. Det var bland annat därför jag varnade för en reformpolitik som begränsar sig till att vädja till kapitalistklassen och underströk behovet av en alternativ ekonomisk politik som utgår från arbetarklassens, inte kapitalisternas, intressen. För det andra har jag aldrig påstått att en radikal vänsters politik borde syfta till något så klasslöst som att ”rädda Sverige”. Större delen av mitt inlägg var en polemik mot detta. Jag sammanfattade: ”Inte frågan ”Vad gagnar Sverige?”, utan den politiska frågan ”Vad bidrar bäst till att skapa en stark och kampmedveten arbetarklass?” måste vara grunden för vänsterns syn.” Kan det skrivas så mycket tydligare? För det tredje försöker FT misstänkliggöra de numera rätt många och samstämmiga rapporterna om en tilltagande brist på yrkesutbildad arbetskraft, genom att påstå att de bygger på intervjuer med arbetsköpare som i eget intresse ljuger och överdriver. Det stämmer inte. Så vitt jag vet bygger de flesta på SCBs prognoser. När det gäller vård, skola och omsorg grundar de prognoserna sig i modeller som baserar sig på befolkningsprognoser, antaganden om vårdkonsumtion, pensionsavgångar, inflödet till utbildningarna utifrån hur stora ungdomskullarna väntas bli och en del andra liknande prognoser. Eftersom dessa branscher till stor del finansieras av det offentliga, finns det emellertid inget som garanterar att de prognosticerade behoven uppfylls genom nyanställningar. Det är ännu ett skäl till att vänstern också måste resa diskussionen om en alternativ ekonomisk politik som utgår från arbetarklassens behov och intressen. När det gäller övriga branscher inom det privata näringslivet utgår SCBs modeller från liknade antaganden beträffande tillgången på arbetskraft. Efterfrågan beräknas på basis av långtidsutredningens makroekonomiska prognoser. Naturligtvis har alla prognoser brister. De tar, som FT påpekar, inte hänsyn till möjligheten av kapitalistiska kriser. De tar heller inte hänsyn till möjligheterna av det FT kallar ”någon slags inomkapitalistisk reformpolitik” som skapar nya jobb. Med dessa begränsningar är emellertid SCBs prognoser det säkraste vi har. Det intressanta med Fred Torssanders invändningar ligger på ett annat plan. Han har tydligen insett att en reformpolitik som skapar nya jobb och annat kan vara möjlig. Men han verkar anse att vänstern ska sitta med armarna i kors och vänta på att den – eventuellt – ska falla ner som en gåva från himlen eller från borgarklassen. Poängen med mina inlägg är att vänstern tvärtom måste ta upp kampen för att skapa en sådan reformpolitik. Som måste utgå från arbetarklassens, inte kapitalistklassens eller ”Sveriges”, intressen och således vara en politik för reformer på klasskampens grund. I kampen för en sådan politik har den svenska arbetarklassen – både de som har jobb och de som är arbetslösa – gemensamma intressen med invandrare och flyktingar.
Bättre kämpa för reformer än sitta med armarna i kors
- Benny Andersson -
Om bloggen
På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.
- Innehåll
- Mer av författaren
-
Clartébloggen
- Den slutgiltiga lösningen på den europeiska judefrågan Mats Parner (10 apr 2021)
- Ärkebiskopen borde läsa Mao Hans Isaksson (9 apr 2021)
- Ett vetenskapligt inlägg för nyssfascisterna Hans Isaksson (3 apr 2021)
- Svin på webben Hans Isaksson (28 mar 2021)
- Efter SAP? Hans Isaksson (24 mar 2021)
- Finns det en folkets arkitektur? Peter Sundborg (23 mar 2021)
- Min hund och jag Hans Isaksson (9 mar 2021)
- Medelklasskamp Fred Torssander (26 feb 2021)
- Politisk marxism Benny Andersson (4 feb 2021)
- Trump och fascistfaran. En marxistisk analys Olle Josephson (1 feb 2021)
- En nationalmyt punkteras Benny Andersson (30 jan 2021)
- Hotell för hemlösa – All Inclusive Hans Isaksson (28 jan 2021)
- Feodalismen som försvann Benny Andersson (26 jan 2021)
- Har Marx fel om trasproletariatet? Kerstin Stigsson (25 jan 2021)
- Språktestförslaget: Ännu ett steg mot svensk apartheid light Olle Josephson (17 jan 2021)
- Ryska bönder och sovjetmakt Arne Nilsson (16 jan 2021)
- Trump och trumpismen Daniel Cederqvist (15 jan 2021)
- Hotet om vild strejk räddade Olas jobb Mikael Nyberg (6 jan 2021)
- Arbetarlitteraturens återkomst Olle Josephson (5 jan 2021)
- Huaweihistorien - Handelskrig eller kinesiskt säkerhetshot Dan Jerrestam (28 dec 2020)
- Menneskehetens samboerskap på jorda Ola Bog (27 nov 2020)
- Runa över Sven Wollter (11/1 1934 – 10/11 2020) Gustav Landström (19 nov 2020)
- Valet i USA Daniel Cederqvist (11 nov 2020)
- Krafterna bakom kuppen i Chile Kerstin Eldh (8 nov 2020)
- Pål Steigan, fascismen och munskydden Stig Söderlind (1 nov 2020)
-
19 feb 2021
-
4 feb 2021
-
30 jan 2021
-
26 jan 2021
-
30 okt 2020
-
13 okt 2020
-
15 jul 2020
-
6 jul 2020
-
6 mar 2020
-
4 mar 2020
-
24 feb 2020
-
1 sep 2019
-
28 aug 2019
-
7 jul 2019
-
26 mar 2019
-
17 mar 2019
-
14 mar 2019
-
17 feb 2019
-
13 feb 2019
-
10 feb 2019
-
2 feb 2019
-
30 jan 2019
-
25 jan 2019
-
3 nov 2018
-
4 sep 2018
-
16 aug 2018
-
13 aug 2018
-
11 aug 2018
-
9 aug 2018
-
6 aug 2018
-
31 mar 2018
-
13 feb 2018
-
5 feb 2018
-
24 jan 2018
-
16 jan 2018
-
11 jan 2018
-
6 jan 2018
-
31 dec 2017
-
26 dec 2017
-
26 dec 2017
-
10 dec 2017
-
4 dec 2017
-
28 nov 2017
-
9 okt 2017
-
5 jul 2017
-
22 jun 2017
-
17 jun 2017
-
4 maj 2017
-
26 mar 2017
-
26 mar 2017
Regler för kommentarer
Syftet med bloggens kommentarer är att diskutera det aktuella inläggets ämne. Därför publiceras repliker på ett inlägg i första hand som kommentar och bara i särskilda fall som eget inlägg.
Kommentarerna till bloggartiklarna modereras. Vi publicerar inte kommentarer som:
- har innehåll som omfattas av de sju diskrimineringsgrunderna eller på annat sätt strider mot lagstiftningen
- inte tillför något nytt i diskussionen eller som tar upp frågor som inte har med inläggets ämne att göra
- till större del består av länkar (utan att med egen text argumentera)
- utgör propaganda eller reklam för enskilt parti, organisation eller annan webbplats
Vi önskar en saklig diskussion på Clartébloggen. Alla som deltar i debatten uppmanas därför att helt avstå från att tillskriva meningsmotståndare olika epitet eller åsikter på sätt som kan uppfattas kränkande. Dessutom uppmanas alla att presentera tydliga sakargument för åsikter och påståenden och avstå från uppenbar pseudovetenskap och konspirationsteorier.
Kommentarer till artiklar som är äldre än två månader publiceras normalt inte.
Du kan bestämma vad ditt bidrag ska gå till genom att skriva ett ändamål som meddelande i Swish:
- Tidskriften
- Mötesfonden
- Kulturfonden
Om du inte kan eller vill använda Swish, kan du alltid använda vårt plusgiro 251780-3 för bidrag till vår verksamhet.
Kommentarer
Vilket är Fred Torssanders alternativ? Att kämpa för förändringar bakom stängda gränser? Två skäl talar emot. Den ökande utslagningen i arbetslivet och arbetsköparnas krav på arbetskraften beror på globala faktorer som stängda gränser mot invandring inte hjälper mot. Tex skärpt konkurrens, möjligheten flytta ut produktion och, eventuellt, sjunkande vinster. För det andra skulle en arbetarrörelse som väljer stängda gränser snart haverera in i klassamarbete. Det visar historien.
FT påstår vidare att SCBs undersökningar bygger på intervjusvar med företagen. Inte de jag hänvisade till i inlägget ”Behöver Sverige invandrad arbetskraft?”. Riksrevisionsverkets prognos bygger på den här: scb.se/.../...
I fall man utgående från detta går in på dokumentationen av det som kallas SCB:s Företagsbarometer, visar det sig att denna undersökning bygger på intervjusvar från personalchefer: "Personalcheferna tillfrågas hur de för den aktuella utbildningsgruppen bedömer:
• Tillgången på sökande (God/Balans/Brist)
• Hur antalet sökande kommer att förändras på ett respektive tre års sikt (Öka/Vara oförändrat/Minska)
Uppgiftslämnarna får själva tolka innebörden av svarsalternativen. Exempelvis ges inga anvisningar om vad ”God tillgång på sökande” av en viss utbildningsgrupp innebär."
SCB: befolkningsprognoser, vilka ofta påstås visa det ena eller andra bygger i grund och botten på ett antagande om "Ceteris paribus" - dvs. under i övrigt lika förhållanden. Den som menar att pensionsavgångarna skall komma att medföra en orimlig belastning för de kvarvarande arbetande, borde alltså egentligen lägga till att detta bara gäller i fall massarbetslösheten bevaras. I fall en sysselsättningsgrad motsvarande 1980-talets skulle tillåtas, uppstår det inget sådant problem.
Att massarbetslöshetspolitiken kommer att kunna fortsättas även i ett läge med kraftig ökad produktion av varor och tjänster, garanteras dock av EU:s fria rörlighet och ytterligare genom den systematiska diskrimineringen av invandrare och deras svenska barn (andra generationens invandrare) samt genom flyktingmottagningen och att flyktingarna utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden.
Så visst kan man hävda att prognosernas "Ceteris paribus" - faktiskt är ett realistiskt antagande.
Däremot är det inte i arbetarklassens intresse att den relativa överbefolkningen ökas permanentas eller kompletteras med flyktingar undan kolonialpolitiken. Även det sistnämnda har Marx skrivit en hel del om. Det gällde den engelska arbetarklassens förborgerligande och Irlandsfrågan.