Att Moderaterna, inför hotet att bli uppätet, splittrat och missa taburetterna, nu öppnar dörren för samarbete med SD - ett nödtorftigt uppsnyggat facistparti ,var bara en tidsfråga.
SD har ytterligare allians- och kapitalanpassat sig och det sk näringsglivet ( d v s kapitalet) har uppmuntrat öppningen. Via bl a Timbro har man, åtminstone sedan det olycksaliga valet 2014, förberett opinionen på steget att besätta olika opionsbildande tidningsredaktioner med diskret SD-vänliga tangentsbordskulier - från Ivar Arpi i SvD, Alice Teodorescu i GP, Anna Dahlberg i Expressen ner till Fredrik Haage i Smålandsposten - och frusit ut , eller gett vänster- och sossejournalister foten. På kommunal nivå har tydligen moderater fått samma klartecken att med hjälp av fascisterna erövra makten och verkar ha legat i startgroparna.
Av KD, som i sin desparation var först ut med att öppna dörren för fascisterna kan man inte vänta sig något annan än hurrarop under galgen , medan L och C än så länge verkar återhållsamt negativa.
Det är ur samma skikt som både M och SD haft sina personella tillflöden och sina finansiärer . En 80-%ig majoritet av M-sympatisörer stöder nu samarbetet med SD. Men stora grupper av moderata mellan- och högre tjänstemän har i det längsta haft ett visst motstånd mot mesalliansen med SD.
Det är nämligen en liberal medelklassmyt att det är från outbildade arbetare och arbetslösa som SD rekryterar. SCB:s statistik visar dock att ingen av dessa grupper väsentligt skiljer sig från resten av befolkningen beträffande benänheten att stödja fascisterna (d v s 15 - 19%). Men bland arbetare är stödet för S +V fortfarande cirka 50 %.
Samma myt finns nu även i vänsterupplaga, som berör taktiken för kampen mot kapitalismen och imperialismen: Det är bland arbetarklassen ("Vårt Folk") som SD påstås ha sina rötter. Som synes har denna myt magert statistiskt och historiskt underlag. Men: SD ställer ju, enligt dessa sagesmän, liksom de övriga heller halvfascistiska systerpartierna i Europa, t o m Donald Trump, rätt frågor! Detta har en "vänster" i sin naivitet aldrig förmått, varför vi misslyckas med att vinna de arbetande. Men nu är det slut på idealismen - låt oss i stället utgå från den materiella grundvalarna, säger samma analytiker.
Men vilka "rätta svar" kommer en tilltänkt svensk regering M, SD (och högst eventuellt KD) enligt all erfarenhet att prestera (jag har här hämtat exempel från Suhonens (S) inlägg på SVT):
En enorm attack på välfärden. Profitjakten skulle fortsätta eftersom alla tre älskar privata vinster i välfärden. Var detta vad arbetarklassen hemligen önskat sig?
För Moderaterna är detta deras partiprogram, SD har övertygats av direktörerna i Svenskt näringsliv om det saliggörande med profitdriven vård, skola, omsorg.
Dessutom kommer denna SD-M-regims skattesänkningar att minska resurserna och öka bristerna i välfärden. Var detta också ett försummat krav från arbetarklassen?
Ökad ojämlikhet. Med enorma skattesänkningar kommer dessa tre partier att fortsätta ökningen av den ekonomiska ojämlikheten. Under den förra borgerliga regeringen hamnade Sverige i OECD-toppen för länder där ojämlikheten exploderar. Var detta vad arbetarklassen ville?
Denna rena högerregering kommer ge sig på grundläggande fackliga rättigheter och kollektivavtalsmodellen. De motsätter sig att svenska kollektivavtal och villkor ska gälla vid offentlig upphandling. Var detta också ett krav från "Vårt Folk", som vi har förbisett?
Den kommer efter förmåga försvaga facket och arbetarklassens möjligheter att hålla uppe sina kollektiva rättigheter, de kommer öka möjligheterna till osäkra anställningsformer och ifrågasätta Lagen om anställningsskydd. Inte heller detta verkar vara något som arbetare brukar förorda. Ej heller, avslutningsvis, och som resultat, att :
Sd, M samverkar med arbetsgivarorganisationen Svenskt näringsliv, som vill pressa tillbaka löner och villkor för dem arbetar.
Vad gäller de övriga "materiellt grundade" svar som dessa nyfasictiska rörelser presterar på dessa föregivet rätta frågor handlar det ganska genomgående om en sak: Propaganda och skräckskildringar av främlingar, i synnerhet utomeuropeiska och muslimska och i synnerhet de som är fräcka nog att fly hit - vilket t o m stundom sker av "materiella skäl". I denna propaganda används ömsom flyktingars ekonomiska och utbildlingsmässiga välbeställhet, ömsom raka motsatsen, båda som motiv för stängda gränser och omfattande utvisningar. Men alla realt existerade europeiska regimer har redan förverkligat de främlingsfientliga partiernas program på denna punkt.
Vad beträffar en eventuell kvarvarande EU-skepticism som präglar nästan alla dessa europeiska rörelser har den aldrig någon udd mot det kapital som bildat och styr EU , lika litet som hos Donald Trumps miljardärregims tal om stängda gränsar hade det. Som hos UKIP:s Brexit handlar det även i EU-frågan i stor grad om xenifobi/rasism i det nationella kapitalets tjänst. I det svenska EU och Nato-motståndet har SD i mycket liten grad setts av och kommer med all sannolikhet att försvinna vid en moderatallians, utan att vålla kris inom partiet., lika litet uppgivandet av motståndet mot profiter i välfärden gjort det.
Den svenska moderaterna gör nu det som inte ens 30-talets svenska högermän ville sänka sig till, att ta makten med ultrahögern. De tyska nationella högerpartiet försökte göra detta med Nazisternas hjälp med känt resultat. Dessa erfarenheter kommer inte av avskräcka den som för Vårts Folks skull förordar nertoning av kritiken mot våra nuvarande högerextremister, eller rent av taktiskt samarbeta med dem . Om jag känner dem rätt kommer de nu att säga: Vad var det vi sa? Ni, inom den verklighetsfrämmande, idealistiska pseudoväntern inom socialdemokrati och kommunism har nu ånyo drivit Vårt Folk i armarna på Högern och Fascisterna och därför bär ni skulden!
Kommentarer