Clartébloggen

På Clartébloggen, som är socialistiskt partipolitiskt obunden, publiceras inlägg som debatterar och informerar. Författarna behöver inte tillhöra förbundet och innehållet ger inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter. Alla inlägg delas normalt på de sociala media där Clarté är aktivt.

Uppslaget till pjäsen Fotboll i Jemen kommer från några kortare artiklar publicerade i den svenska dagspressen 2015. Artiklarna berättade om hur den svenska säkerhetspolisen, på uppmaning av amerikanska CIA, varit involverad i rekryteringen av en jemenitisk medborgare i Sverige. Jemeniten hade fått i uppdrag att infiltrera al-Qaida i Jemen i syfte att öka träffsäkerheten hos det amerikanska drönarprogrammet. Dessvärre blev han avslöjad och slutade sina dagar skjuten och upphängd i ett fotbollsmål.

Fotboll i Jemen är alltså, som det brukar heta i amerikanska filmer, baserad på en sann historia. Pjäsens huvudperson Saleh hette i verkligheten Amen. Det enda vi vet om Amen är det lilla som framgick av tidningsartiklarna. Det var för övrigt den enda uppmärksamhet som hans våldsamma död fick i Sverige. Hans öde är tragiskt. Han utnyttjades som agent, och när han fullföljt sin uppgift lämnades han att dö. Han var ett bondeoffer i detta vårt terrorkrigens tidevarv.

© The White House from Washington, DC, U.S. Embassy in Riyadh, samt White House photo by Eric Draper, Public domain alla via Wikimedia Commons.

I oktober 2001 anfölls Afghanistan av bombflyg från USA och Storbritannien. Det var första ledet i det av president George W. Bush proklamerade ”kriget mot terrorismen”. Nästa steg togs i mars 2003, då Irak invaderades under förevändningen att Saddam Hussein hade massförintelsevapen. Men som alla vet lyste sådana vapen med sin frånvaro.

”Kriget mot terrorismen” pågår än i dag och har flera tillsynes paradoxala inkörsportar. En av dessa är att de fyra presidenterna Jimmy Carter, Ronald Reagan, George Bush och Barack Obama samtliga har beväpnat, finansierat, odlat fram, subventionerat och/eller utbildat islamistiska terrorister i ansenliga skaror:

I myten om människans urtillstånd finns inget att hämta.

För några år sedan halkade jag på skidor med resultatet att en spricka i svanskotan uppstod. Det ledde i sin tur till att jag inte kunde sitta ordentligt på ett halvår (avgörande för att kunna hänga med i snacket kring lägerelden på Urtiden). I skrivande stund äter jag penicillin mot en infektion i hålet där en visdomstand (oumbärlig för att tugga mammut med på Urtiden) satt så sent som en vecka sedan. Det är mina smärtsamma minnen från människans urtillstånd.

En dag på börsen. Teckning från Workers’ Struggle amid Capital Mobility,  utgiven av Asia Monitor Resource Centre.

Kapitalismens oförnuft gör sig om och om igen till känna i världen.

Bilder på tomma butikshyllor och enorma bilköer till bensinmackar i Storbritannien spreds över världen för några månader sedan. Orsaken sades vara höga bränslepriser och brist på chaufförer. Det senare var dock ingen akut kris, utvecklingen hade pågått länge, vilket Guardian Weekly tog upp i en artikel. De skrev att villkoren för chaufförerna försämrats avsevärt. Lönen hade stått stilla samtidigt som arbetstiden blivit längre. Förarna utsetts för ständig press uppifrån och tvingas bo i sina långtradare. Massor av förare hade helt enkelt slutat, de orkar inte mer. Det här är ett exempel på motsättningen mellan den privata profitjakten och samhällsintresset. Varje enskilt åkeri gör allt för att sänka sina kostnader, men de tar inte ansvar för konsekvenserna. Det får samhället ta hand om, vilket samhället dock inte gör.

Medan Glasgowmötet pågår är det dags för en påminnelse: världens rikaste länder möter klimatkrisen genom att befästa sina gränser militärt. Sju stater som står för 48 procent av växthusgasutsläppen (USA, Tyskland, Japan, Storbritannien, Kanada, Frankrike, Australien) lägger i snitt 2,3 gånger mer pengar på att bygga upp sina gränskontroller än på klimatpolitik.

Men gränsbefästningar är också klimatpolitik. Mycket migration i dag beror på flykt undan regioner som torka, översvämningar eller andra klimatkatastrofer gjort närmast obeboeliga. Och flyktingarna ska till varje pris hindras från att ta sig till de stater som inte fullgjort sina åtaganden om att bistå de länder som drabbas hårdast av klimatkatastrofen (det ouppfyllda löftet om 100 miljarder dollar om året). Satsningarna på gränskontroller göder däremot den säkerhetsindustri som också ser till att säkra fossilbolagens produktion. Så kan sambandet se ut mellan imperialism, klimatkatastrof och migration. Allt enligt en rapport från Transnational Institute (TNI), ett internationellt nätverk och tankesmedja med antiimperialistisk inriktning. Rapporten kan laddas ned här. https://www.tni.org/en/publication/global-climate-wall

Annons i tidskriften Clarté nr 2 1964 © Emilio Quintana Pareja CC BY-NC-SA 2.0

Svenska Clarté fyller hundra år i år. Vid sidan om den politiska historien finns det många märkligheter att berätta om Clarté genom åren. På Dagens Arena kan man läsa historien om hur Clartéordföranden Sköld Peter Matthis 1963 producerade en illegal skivinspelning i det fascistiska Spanien:

Historien om den svarta tuppen.

 

Den sjuttonde oktober framträdde högerledaren Ulf Kristersson  i SVT:s Agenda.  SVT uppgav sig  vilja ha besked av  honom  beträffande hur långt hans parti var berett att gå i samarbetet med SD, KD och L. Fast man misstänker att han kom dit på eget initiativ.

Kristerssons  syfte var uppenbarligen för att få hjälp med att anlägga moteld mot det oskick som till exempel Per Bolund försökte introducera i SVT:s partiledardebatt nyligen, där han öppet uttalade, vad många av oss redan tänker  och säger sedan ett bra tag: Kristersson  leder inte ett "konservativt block", utan ett blåbrunt block.

I nyutkomna Clarte 3/21 finns en artikel av Matilda Baraibar, ekonomhistoriker vid Stockholms universitet, om frihandelsavtalet mellan EU, sidan 36-47. Rubriken är "EU låser Syd i ojämnt utbyte". Den är en starkt förkortad version av en längre text som Baraibar skrev i våras. I den längre versionen finns inte bara mer fakta och mer djupgående resonemang utan också ordentliga källhänvisningar. Du kan ladda ned den långa versionen här: 

Matilda Baraibar: Frihandelsavtalet mellan EU och Mercosur (hela artikeln)