Clartébloggen

På Clartébloggen, som är socialistiskt partipolitiskt obunden, publiceras inlägg som debatterar och informerar. Författarna behöver inte tillhöra förbundet och innehållet ger inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter. Alla inlägg delas normalt på de sociala media där Clarté är aktivt.

En konvoj med amerikanska soldater i Syrien, december 2018. Foto: © Sgt. Arjenis Nunez, Public domain, via Wikimedia Commons

”Tack Bernie för allt du gjorde för Joe!” Så jublar Göran Greider i Etc den 16 maj. Där skriver han om hur glad och överraskad han är över att ”USA har fått en president som i sin reformiver leder tankarna till 60-talets progressiva reformagenda...”. Greider tror att förtjänsten ytterst är Bernie Sanders och den vänsterrörelse som bar fram honom. Jag är lika glad som Greider över reformerna. Bidens vänstersväng i den ekonomiska politiken utgör ett kraftigt brott med den hittills rådande nyliberala ortodoxin. Och vänsterns frammarsch har antagligen en del av förtjänsten. Men man gör ett misstag om man blundar för den andra sidan av den nye presidentens politik. Allt som Biden hittills har gjort tyder på att han förbereder en återupptagen imperialistisk offensiv, efter Obamas vinglande och de fyra förlorade åren under Trump. De radikala ekonomiska reformerna är inte bara en eftergift för den inhemska vänstern, de har också som syfte att än en gång mobilisera det krigströtta amerikanska folket bakom en imperialistisk och hegemonisk utrikespolitik.

Montage. Bakgrund (c) Julien Harneis, CC BY-SA 1.0 via Wikimedia Commons

I dag, den 5 juni, är det Danmarks nationaldag, Grundlovsdagen. I förrgår, den 3 juni, antog det danska Folketinget en lag som ska omöjliggöra asylinvandring. Den flykting som söker asyl i Danmark ska hänvisas till ett mottagandecenter utanför Europa; Rwanda har särskilt nämnts. Beviljas asyl gäller den mottagandecentrets land. Talespersoner för den danska regeringen framhåller att de flyktingpolitiska resurserna ska läggas på bistånd till flyktingar i mottagningsläger eller andra läger utanför Europa.

Demonstration den 9 maj nära premiärministerns kontor i London. Foto: Bariş Çimen, working for VOA, Public domain, via Wikimedia Commons

Nu regnar bomberna åter över världens största utomhusfängelse, Gaza. Samtidigt tvångsvräks de palestinska invånarna i bostadsområdet Sheik Jarrah och de som vill fira Ramadan i Al Aqsa-moskén möts av tårgas och gummikulor. När det började brinna i närheten av moskén började tusentals israeler, som hade samlats för att fira minnet av segern i sexdagarskriget, att jubla vilt och sjunga om att utrota palestinier.

Allt detta handlar om att tvinga palestinierna på knä. I praktiken är Israel är en kolonial apartheidstat, där palestinierna har fördrivits från sina hemorter till fattiga bantustans. Förutom terrorbombningarna finns en mer vardaglig förnedring bestående av rivningar av hus, ständiga kroppsvisiteringar, vägspärrar, bristande tillgång på förnödenheter.

Strejkbrytare hissas upp ur lastrummet på fartyget Milos.

I dagarna är det 90 år sedan svensk militär i Ådalen med gevär och kulsprutor dödligt besköt ett demonstationståg med 3-4000 obeväpnade medborgare.

I Nationalencyklopedin, vårt sista (?) svenska lexikon kan dagens medborgare läsa om det som gäller för objektiv sanning om de så kallade:

Ådalskravallerna.

Sammanstötning 1931 i mellan militär och demonstrerande arbetare. Vid en arbetskonflikt vid Graningekoncernen i Ångermanland tillkallade arbetsgivaren ett sextiotal frivilliga stuveriarbetare för att utföra ekonomiskt viktiga lossnings- och lastningsarbeten. I samband med ett demonstrationståg till det närbelägna Sandviken 13 maj utsattes några av strejkbrytarna för misshandel från kommunistiskt håll och länsstyrelsen rekvirerade polisförstärkning och militär trupp.... .utsattes för stenkastning. Den befälhavande officeren kommenderade då eld mot de framryckande, varvid genom direktskott, vådaskott och rikoschetter fem personer dödades (däribland en ung icke demonstrerande kvinna) och fem sårades. ...

Händelserna väckte en våldsam upphetsning i riksdag och press....

En följd av det inträffade blev upprättandet av en statlig poliskår (Statspolisen).”

Bild: Robert Nyberg

Sverigedemokraternas förlag att endast svenska medborgare skulle vara berättigade till vissa bidrag som bostadsbidrag eller barnbidrag har med all rätt fördömts. Kombinerar man det med samma partis förslag att det ska bli svårare att bli svensk medborgare ser man följderna: ett utfattigt, halvt rättslöst, etniskt definierat underproletariat som lever i en skuggtillvaro i misär. Mycket lätta offer för människohandel, rekrytering till kriminella gäng och terroristnätverk (de blir ju de enda att erbjuda någon materiell trygghet). Raka spåret till Apartheidsverige.

Så långt går inte andra partier. Men några steg på den vägen tar de – eller låter sig ledas in på den av starka krafter de inte kan så emot. Jag lägger ihop tre nyheter från de senaste veckorna.

Sköld Peter Matthis grips på Hötorget 14 juni 1965

Den 14 april dödades Sköld Peter Matthis tragiskt nära sitt hem när han blev påkörd av en lastbil. Han blev 83 år. 

Vi bör minnas honom främst för hans insats för demonstrationsrätten.

Den 14 juni 1965 skulle bli en vändpunkt i Sveriges moderna historia. Då hade två läkarstudenter, Sköld Peter Matthis och Åsa Hallström, bestämt sig för att dela ut flygblad mot USAs Vietnamkrig.  

Så här berättar Åsa Hallström i min bok Svenska hjältar: 

-Vi var upprörda över övergreppen i Vietnam och tystnaden i Sverige. Därför hade vi börjat demonstrera vid USAs ambassad. Men polisen respekterade inte vår rätt att demonstrera. De gick väldigt hårt fram och många blev rädda.

Sköld Peter talar den 30 maj 2009 när Vietnams ambassad firade 40 års-minnet av att Sverige som första västliga land erkände Nordvietnam. Foto (c) Clarté

Sköld Peter Matthis har omkommit i en trafikolycka, 83 år gammal. Han var ordförande för Clarté 1962–64 och är känd som en av grundarna av solidaritetsrörelsen med Vietnam och FNL.

Sköld Peter Matthis rycktes onödigt tidigt bort, om än vid 83 års ålder. Han förkroppsligade och var en av dem som drev fram mycket av uppsvinget och radikaliseringen av den svenska vänstern, och delvis svensk politik över huvud taget, i mitten av sextiotalet. USA:s Vietnamkrig var här liksom i andra länder en utlösande faktor.

Nya numret av Clarté (nr 1 2021) är intressant som alltid.  Den röda tråden är ämnet ”Kärleken och kapitalet”, om kvinnoförtryckets olika former och den borgerliga familjens roll i det kapitalistiska samhället. En diskussion som är välbekant för oss deltagare i 70-talets vitala kvinnorörelse. Men jag saknar ett begrepp som borde vara självklart att ha med i det här sammanhanget, ordet patriarkat.

Kvinnoförtrycket uppstod inte med kapitalismen. Det är mycket äldre än så. Det är ett förtryck som hänger ihop med uppkomsten av det patriarkalt styrda samhället, som bland andra Friedrich Engels kopplar samman med familjens, privategendomens och statens ursprung (se hans bok med samma namn). Men det är fortfarande ganska outforskat.