Clartébloggen
På Clartébloggen, som är socialistiskt partipolitiskt obunden, publiceras inlägg som debatterar och informerar. Författarna behöver inte tillhöra förbundet och innehållet ger inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter. Alla inlägg delas normalt på de sociala media där Clarté är aktivt.
- Erik Haking
Hösten 2009 stod Venezuela inför en energikris och svenska journalister rapporterade, med illa dold skadeglädje, om hur den dåvarande presidenten Hugo Chávez uppmanade folket att skära ned på förbrukningen. Vissa medier gick till och med så långt som att ljuga ihop att presidenten ”förbjudit befolkningen från att sjunga i duschen”.
Nu haglar energispartipsen in om hur svensken ska hålla, ”elbristen”, Uffe-priserna och Putin stången när rysskylan drar in. Till skillnad från Chavéz gratisråd återfinns de dock i regel bakom betalvägg alltmedan marknaden blomstrar för energirådgivare. ”Vi lever inte i jacuzzins tid”, som Chavéz formulerade det för ett drygt årtionde sedan. Tyvärr hade han väl fel på det planet.
- Henrik Skrak
Benny Andersson skriver i förra numret av Clarté under rubriken “Invasionens ideologi”. Men det visar sig att Andersson har större pretentioner än att beskriva en ideologi. Han anser sig ringa in huvudorsaken till Rysslands aggression mot Ukraina. Två tredjedelar av artikeln ägnas åt att referera den reaktionära litteratur som det ryska ledarskiktet enligt Andersson hämtar sina idéer från. Ett “Ukraina som frivilligt vänder sig västerut vore en levande dementi av den ryska ledningens världsbild.” Det är, förklarar han, huvudorsaken till Rysslands aggression. Visserligen handlar konflikten också om Ukrainas naturtillgångar, får vi veta, och “ett verkligt eller upplevt militärt hot från Väst [spelar] en roll”. Men det är sekundärt. För Benny Andersson är det ryska anfallet “i första hand en del av en längre planerad offensiv från en aggressiv och revanschistisk imperialistmakt".
- Peter Sundborg
I Tidöavtalet framträder de borgerliga partiernas nya inställning till staten. Reinfeldt-regeringen betraktade staten närmast som ett problem. Den hade blivit för stor, för stark och för byråkratisk. Den skulle tuktas, effektiviseras och skäras ner. Statlig verksamhet skulle privatiseras och marknadsanpassas.
I Tidöavtalet är inställningen en helt annan. Inom tunga områden som brottsbekämpning, sjukvård, skola och migration ska staten stärkas. Staten ska få ökade juridiska och administrativa resurser. Det är nästan uteslutande frågan om auktoritära resurser. Hårdare straff, större kontroll, satsning på maktens utövare. Inom till exempel sjukvården ska IVO och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys få nya gransknings- och kontrolluppgifter. Granskningen av skolan ska stärkas. Den borgerliga regeringen vill också öka kontrollen över Vattenfall och Svenska kraftnät. Varför litar man inte längre på marknadskrafterna? Förklaringen är att de borgerliga partierna nu, liksom Socialdemokraterna, också börjat tro på den ”starka staten”.
- Fredrik Lindblå
Den 30 september i år avsattes överstelöjtnant och kuppmakaren Paul-Henri Sandaogo Damiba i ännu en kupp utförd av andra, yngre delar av samma organisation, MPSR (Le mouvement patriotique pour la sauvegarde et la restauration). Denna kupp leddes av en kapten vid namn Ibrahim Traoré. Damibas självpåtagna uppgift hade varit att komma till rätta med det islamistiska våld som tagit nära halva landet i anspråk och som den tidigare regeringen under Marc Christian Kaboré enligt honom hade misslyckats med. I stället ökade våldet med 23% under Damibas korta tid vid makten och en koalition av fackföreningar kallad L’Unité d’Action Syndicale (UAS) varnar samtidigt för en allmän ideologisk degenerering inom militären, som visar sig i de höga löner som kuppledarna drar in.
- Peter Sundborg
Det finns många orsaker till Sverigedemokraternas framgångar. Partiet har kommit in i värmen. Det är inte bara näringslivet och Timbro som öppnat sina armar. Ganska snart efter förra valet visade Moderaterna och Kristdemokraterna att deras strategi var att normalisera SD och samarbeta med dem inför en kommande regeringsbildning. Även massmedia har bidragit till att normaliseringen. Under valrörelsen fanns det tre möjligheter för media att fördjupa analysen av partiet; efter publiceringen av partiets vitbok, efter avslöjandet av mordplanering på Annie Lööf och efter ETC artikel om Åkessons hemliga trollarmé. Ingen av dessa möjligheter utnyttjades.
Sverigedemokraterna har gynnats av nyliberalismens starka ställning i Sverige. De nyliberala lösningarna på samhällsproblemen tenderar att urholka demokratin. Det är ingen hemlighet att nyliberalismens andliga fäder förespråkade marknadslösningar på bekostnad av lösningar genom den offentliga sektorn. Ju fler privatiseringar som drivs igenom och ju fler avregleringar som görs, ju mindre blir de demokratiska organens möjligheter att påverka samhällets utveckling. Bara privatiseringen av skolan har skapat ett kaos som kommunerna har svårt att hantera. Människor tappar tron på kommunfullmäktige, regionfullmäktige och riksdag. Det gynnar ett till synes starkt oppositionsparti som SD.
- Olle Josephson
Äldre clartéister har i dag anledning att minnas Johan Söderberg som avled natten till söndagen den 21 augusti, 72 år gammal, efter att i många år varit drabbad av Parkinsons sjukdom. Johan var professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet med breda forskningsfält, och verksam i Clarté på 1970-talet. Bland annat företrädde han Clarté i Stockholms universitets studentkårs fullmäktige 1971–72.
- Mats Parner
Om man frågar ett representativt urval av vårt lands befolkning vilka idéer som detta urval anser vara de mest karakteristiska för nationalsocialismen – dvs för nazismen – så förmodar jag att svaren skulle bli mångfasetterade och variera en hel del.
Det starka judehatet skulle givetvis nämnas. Likaså förintelsen med dess ca sex miljoner judiska offer. Strävan efter expansion österut på de slaviska folkens bekostnad. Vidare föraktet för parlamentarism och demokrati. Ambitionen att behärska världen genom anfallskrig. Synen på arierna som det utvalda herrefolket. Anti-intellektualism, oförnuft, sentimentalitet, vetenskapsskepsis. Kvinnan som hemhjälp och barnaföderska men därutöver platt intet. Vitglödgat hat mot ”jude-bolsjevismen”. Blod och jord.
- Tord Björk
I debatten om Ukrainakriget har vänsterkritik från Östeuropa mot vänstern i väst fått stor spridning. I ETC har Bohdan Kukharsky, Anastassia Fedyk, Yuriy Gorodnichenko och Ilona Sologoub fått sitt angrepp på Noam Chomsky och likasinnade publicerat 4 juni. De menade att Chomskys åsikter legitimerade den ryska krigsmaskinen och i stor utsträckning liknade den ryska propagandan. De sade sig också var öppna för diskussion. Det blev som ofta i svenska offentligheten en monolog. Chomsky har svarat på kritiken men den tycks inte ETC vara intresserade av. I slutet av juni återkom ETC med en artikel denna gång av slovenen Slavoj Žižek som också kritiserade Chomsky. Den ska bilda utgångspunkt för en artikelserie där 10 vänsterröster svarar på den. På framsidan slås upp att pacifismen inte har någon plats i diskussionen om Ukrainakriget. Det som oroar Žižek särskilt är att väljare i EU och USA ska tröttna när sanktionerna mot Ryssland leder till skyhöga elpriser och ökad inflation. Då uppnår Ryssland vad de vill med kriget, att rasera den europeiska enigheten.
- Webbredaktionen
Kurder är människor. inte spelbrickor. En demonstration för stöd till den kurdiska frihetskampen samt för att kräva att Sverige inte ska göra några eftergifter för den turkiska diktaturen.
Tal av Ali Esbati den 9:e juli 2022 på Norra Bantorget:
Vänner, jag står här idag, på vägnar av Vänsterpartiet, för att uttrycka vår bestörtning över den svenska regeringens skamliga köpslående med den auktoritära Erdogan-regimen i Turkiet. Vi ser hur den svenska, socialdemokratiska regeringen – för tillfället applåderad också av högern – har gjort ett avtal med denna auktoritära regim. Ett avtal där det kurdiska folkets kamp mot förtryck och för frihet, hastigt säljs ut. Det är skamligt, det är oacceptabelt, det är inte värdigt Sverige.
- Agne Sandberg
…kommer att gå till historien som ett av de pinsammaste hafsverken någonsin i den svenska offentligheten. Och detta har i stort sett negligerats i mediebevakningen. Man har nöjt sig med att rapportera och återge – inte kritiskt granska detta som borde varit ett tungt, nyanserat underlag för den kanske största omorienteringen av svensk utrikes- och säkerhetspolitik någonsin.
Fredagen den 13:e maj såg vi arbetsgruppens resultat efter en tvåmånaders insats. Ett sekretariat om 7 personer, huvudsakligen från Regeringskansliet, ledde arbetet och under resans gång har man haft sex möten med de nio representanterna från de politiska partierna i riksdagen.
- Styrelsen
Regeringen har lämnat in en ansökan om svenskt medlemskap i Nato, vilken med all sannolikhet kommer att beviljas. Därmed försämras Sveriges säkerhetspolitiska läge allvarligt. Risken ökar att Sverige dras in i en väpnad stormaktskonflikt och att svenskt territorium blir platsen för militär konfrontation. Sverige blir en del i en imperialistisk militärallians som vilar på kärnvapen och som i årtionden deltagit i anfallskrig i strid med internationell rätt. Clarté anser att kravet ska resas att Sverige återtar sin ansökan, eller i ett senare skede utträder ur Nato. Samtidigt tvingas vi konstatera att kampen för fred och säkerhet nu måste föras under delvis nya villkor. Också ett Sverige som ingår i Nato måste kräva att utländsk trupp inte stationeras i Sverige, att inga kärnvapen placeras i landet och att Sverige inte deltar i militära insatser utanför Natostaternas territorium.
- Mats Parner
”Björnen anhåller inte om någons tillåtelse. Han betraktas som tajgans suveräna härskare, och jag vet med säkerhet att han avvisar alla planer på att flytta. Aldrig ger han upp tajgan till någon annan.”
Dessa meningar skrevs ner i oktober år 2014 och är den ryske presidenten Vladimir Putins. De vittnar om omedgörlighet och om en stark tilltro till den egna regelboken. Sju månader tidigare, i mars 2014, hade Krim annekterats, eftersom ”vi nu” – enligt Putins försäkran den 4 mars – ”bevittnar en framfart av reaktionära element, nynazister, antisemitiska krafter och nationalister i olika delar av Ukraina och även i centralorten Kiev”. Införlivandet av Krim skedde det oaktat i uppenbar strid med internationell rätt, och de nyss citerade tillvitelserna har de senaste åren repriserats till förbannelse.
För att ge Krim-aktionen ett mått av legitimitet arrangerade man hastigt en folkomröstning söndagen den 16 mars. Där fick halvöns valmanskår ta ställning till två alternativ som bägge indikerade att Krim skulle förenas med Ryssland igen. Möjligheten att Krim skulle fortbestå som okränkbar del av Ukraina erbjöds inte. Man tillät inte heller opartiska valobservatörer. Det hette sedan att valdeltagandet hade uppgått till 83 procent och att 95,5 procent av dessa satsat på rätt häst (eller snarare på rätt björn).
- Erik Haking
Regeringens snabbt hoprafsade ”utredning”[1] som ligger till underlag för den svenska ansökningen om Nato-medlemskap är som förväntat ett sammelsurium av klyschor, nyspråk och flaggviftande självgodheter, men likväl intressant läsning för den som vill förstå hur den svenska självbilden som ett världssamvete och internationellt fredsfrämjande politisk kraft gifter sig med det verkliga Sveriges expansionistiska ambitioner.
Man kan verkligen känna de nationella svällkropparna blodfyllas när rapportförfattarna vältrar sig i egenberöm om hur ”försvarsmaktens kompetens och höga förmåga att verka tillsammans med andra har resulterat i att Sverige är en efterfrågad partner” och att de senaste årens intensifiering av svenska militära operationer utomlands - trots att de utifrån kan se ut att omfatta vanliga bomber och granater - inte handlar om krigsföring i egentlig mening utan snarare syftar till att ”aktivt bidra till en fredlig, stabil och hållbar utveckling med respekt för det folkrättsliga regelverket”. Det låter med andra ord som det alltid låter när den svenska vapenexporten kommer på tal. När Sverige säljer vapen till Saudiarabien och Dubai är det i första hand goda värderingar och respekt för demokratiska rättigheter man exporterar. Vapnen får man så att säga på köpet.
- Benny Andersson
Hösten 2005 ägde en märklig ceremoni rum på en klosterkyrkogård i Moskva. Två vitryska notabiliteter, vars kvarlevor grävts upp och fraktats hem till Ryssland, återbegravdes under pompa och ståt i hemlandets jord. Kvarlevorna tillhörde generalen Anton Denikin, en av bolsjevikernas farligaste motståndare under inbördeskriget, och filosofen Ivan Iljin, som brukar betraktas som den viktigaste ideologen för den vitryska rörelsen i exil. Några månader senare fördes Iljins arkiv tillbaka från USA till Moskva. Den kostsamma operationen var en del av programmet ”För försoning och förening”, vars syfte var att utplåna motsättningarna som skapats av Oktoberrevolutionen 1917. Iljin var till att börja med en stor beundrare av den tyska nazismen som han beskrev så här strax efter maktövertagandet, 1933:
- Henrik Skrak
I torsdags var det demonstration här i Malmö mot svenskt NATO-medlemskap. Några hundra var vi i alla fall. Mest vänsterpartister. Att Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu går ut med klara ställningstaganden mot NATO-medlemskap är bra men tyvärr känns engagemanget från de två partiernas ledningar ganska halvhjärtat; någon gemensam kampanjorganisation har ännu inte sett dagens ljus. Och Flamman, Vänsterpartiets tidning, bedriver en tveksam linje. Från att innan den ryska attacken ha låtit publicera artiklar som pekat på NATO:s utvidgning som konfrontatorisk har Flammans chefredaktör valt att ge stort utrymme åt anonyma texter från ukrainska och ryska vänsterorganisationer. Under rubriken “Vänstern måste bekämpa den ryska imperialismen” får Ryska socialistiska rörelsen och Sociala rörelsen (en “ukrainsk demokratisksocialistisk organisation”) komma till tals. Det är ordrikt och resonerande men ståndpunkterna kan kokas ner till två: 1. Sverige måste med vänsterns hjälp överge sin nuvarande säkerhetspolitik; 2. Ryssland måste i grunden besegras och Putin därmed avsättas annars kommer han ta en gruvlig hämnd på de inhemska kritikerna mot hans krig.
- Benny Andersson
I en ledare i Flamman den 17 mars – ”Behövs marxismen för att förstå Putins krig?” - påstår Leonidas Aretakis att vänstern saknar en teori om internationella relationer. Många sägs därför ha hamnat i knät på den statsvetenskapliga realismen, där världen betraktas som ett schackbräde med stormakter på var sin sida om spelbordet. Grunden för internationella konflikter anses vara stormakternas strävan att öka sin makt. Man frågar sig inte varifrån denna strävan kommer, utan den tas som ett givet metafysiskt faktum. Och följaktligen som omöjlig att förändra. I en sådan värld är det bästa som kan uppnås perioder av balans mellan stormakterna. De enskilda människorna och folkens rättigheter har ingen plats i analysen.
- Olle Josephson
Det verkar nu som om Sverige lämnar in en ansökan om Natomedlemskap någon gång i slutet av maj. Det är en väldig omläggning av en svensk säkerhetspolitik med faktiskt 200-årig tradition, och den sker i ett upphetsat politiskt läge. Jag kan inte se att svensk Natoanslutning bidrar vare sig till ett bättre säkerhetspolitiskt läge för Sverige eller till en fredligare omvärld. Men detta inlägg tillför inte några nya argument eller fakta. Jag vill bara ge några synpunkter på opinionsläget i tre punkter:
- Henrik Skrak
Kajsa Ekis Ekman får sparken som ledarskribent i ETC. Det låter dess chefredaktör Andreas Gustavsson meddela på hemsidan. Men varför kan jag ännu inte lista ut trots att jag läst chefredaktörens kungörelse flera gånger. Gustavsson skriver, att Ekmans ledare, som nu föranleder att hon får sparken, och som handlar om de ukrainska medierna Azovs och Kyiv Independents minst sagt tveksamma finansiering och bakgrund, ”faller inom ramen för vad som är tillåtet att förmedla på vår ledarsida” . Men trots detta föranleder den Ekmans avskedande eftersom ”Ekman skriver i sociala medier att Russia Today, RT, är något annat än en propagandacentral”. Jag har varit ute på sociala medier och det är ju möjligt att jag missat något men jag känner inte igen detta uttalande som Gustavsson tillskriver Ekman. Detta Gustavssons referat av Ekman öppnar ju upp för tolkningen att Ekman anser att det Russia Today sänder och skriver för det mesta är tillförlitligt. Men jag har alltså inte hittat någon formulering hos Ekman som öppnar för en sådan tolkning. Vad jag däremot har funnit att Ekman skrivit är att allt som förmedlas av Russia Today inte kan avfärdas som propaganda. Men det är alltså nog för att Ekman ska få sparken från ETC. I så fall skulle inte heller Sydsvenskans Jonas Kanje kunna jobba på ETC (om vi bortser från att han troligen inte kallar sig socialist). Kanje skriver i Sydsvenskan den 10 april: ”Ryska staten har fått mycket stor spridning på sina tv-kanaler RT och Sputnik där vilda lögner blandas med halvsanningar och relevanta nyheter.”
Bullshit, Gustavsson!
- Mats Parner
När ryska styrkor invaderade Ukraina torsdagen den 24 februari och därmed påbörjade ett fullskaligt krig, så passerades en gräns i mer än ett hänseende. Aggressionen innebar ett flagrant brott mot den internationella rätten och mot FN-stadgans våldsförbud och måste förbehållslöst brännmärkas. Först då vi gjort detta blir en diskussion om krigets bevekelsegrunder, drivfjädrar och orsaker möjlig.
År 2000 besökte den kände politikern X London och blev intervjuad av David Frost i brittisk television. Frost undrade försynt hur X ställde sig till möjligheten att Ryssland i en nära framtid skulle ansluta sig till Nato och erhöll följande svar: ”Varför inte? Ryssland är en del av den europeiska kulturen, och jag kan inte föreställa mig mitt hemland avskuret från Europa eller från vad vi ofta kallar ’den civiliserade världen’ – och att se Nato som en fiende är destruktivt för Ryssland.”
- Arne Müller
Till sist kom då regeringens beslut om Gallok/Kallak. Att det skulle bli ett ja har varit högst sannolikt. Frågan har varit hur det skulle formuleras.
2013 tog den dåvarande regeringen beslutet om bearbetningskoncession för nickelgruvan Rönnbäcken. Det var byggde på ett tydligt och enkelt resonemang. Två riksintressen - mineralutvinning och rennäring står mot varandra - gruvan kommer att ge 100-tals jobb. Det är mer än vad rennäringen ger. Därför har gruvan företräde. För övrigt anser vi att vi följer alla internationella avtal om urfolks rättigheter.
- Henrik Skrak
Strax efter det att vår riksdag med partikonsensus beslutat skicka vapen till Ukraina skrev socialdemokraterna Kenneth G Forslund, ordförande riksdagens utrikesutskott, och Niklas Karlsson, vice ordförande riksdagens försvarsutskott, att “Socialdemokraternas slutsats är att det tjänar Sveriges säkerhet bäst att stötta Ukrainas möjligheter att försvara sig mot Ryssland.” De tycks vidare mena att politiken visserligen är ovanlig men att det inte heller är något helt nytt: “Något liknande har Sverige inte gjort sedan Sovjetunionen angrep Finland 1939.”
Möjligen var det som skedde då “något liknande” men det finns väsentliga skillnader mellan Sveriges agerande 1939 och Sveriges agerande 2022, skillnader som är belysande och som för mig gör det omöjligt att köpa argumentet att militärt stöd till Ukraina ökar Sveriges säkerhet. Det är precis tvärtom.
- Hans Isaksson
Elva dagar in på Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina uppmanas jag av Aftonbladets ledare att framgent anse att all information från ryska källor är lögn, om inte motsatsen först har bevisats. Detta torde i stort sett vara ett klokt råd. Problemet kan vara att vi sedan länge bort inta samma skeptiska hållning, bland annat till Aftonbladets ledare och nyhetsredaktion och till dess källor, i synnerhet i krigstider. Samt att läsa historia, inte bara militärkommunikéer. Jag arbetade hösten 1956 som armerare i ett cementgjuteri. Liksom större del av min släkt var jag självklart socialdemokrat. Som de flesta i min omgivning var jag också rädd för ryssen. I kommunen fanns bara en kommunist, vägmästarens pojke. Egentligen var jag nog pacifist, men funderade samtidigt på att ta värvning om ett par år. Ty jag hade hört att man som knekt skulle bjudas på realskoleutbildning och därefter bli polis - om man, till skillnad från alla mina förfäder , nått minst 178 cm i längd. Detta infriades tyvärr aldrig för mig, eller för någon släktning i min generation.
- Benny Andersson
Strax före invasionen höll Putin ett tal där han förnekade Ukrainas rätt till självständighet och påstod att landet alltid hade varit en del av Ryssland. Därmed föll den defensiva masken (omsorg om Rysslands säkerhet, rädsla för NATO) av och en aggressiv storrysk imperialist visade sitt ansikte. Drygt hundra år efter den ryska revolutionen har de ryska tsarernas och svarthundramännens* reaktionära chauvinism hittat en efterföljare. I sitt tal la Putin skulden för skapandet av ett självständigt Ukraina på Lenin och bolsjevikerna som tidigt gjorde rätten till självständighet för Ukraina och andra förtryckta nationaliteter till en viktig del av sin politik. Enligt den ukrainska historieprofessorn och akademiledamoten Valerij Soldatenko, som jag intervjuade under en historikerkonferens i Petersburg 2017, var den ryska revolutionen en mångnationell revolution, där stödet från de förtryckta nationaliteterna var en av de viktigaste faktorer som tippade över balansen till bolsjevikernas fördel. Pogromer och etniskt färgad repression användes flitigt av den vita sidan i inbördeskriget. Inom den röda armén var pogromer belagda med dödsstraff.
- Peter Sundborg
Medan enorma demonstrationer till stöd för det ukrainska folket och mot den ryska aggressionen ägde rum världen över, envisades delar av den internationella vänstern med att uttrycka sitt stöd för Putin. Den mycket inflytelserika hemsidan MRonline (Monthly Reviews blog) har efter Rysslands invasion publicerat flera artiklar som på olika sätt försvarar Rysslands aggression, bland annat en okommenterad artikel direkt tagen ur den kinesiska propagandatidningen Global Times. MRonline har däremot inte publicerat någon artikel som kritiserar Ryssland, och tyvärr är man inte ensam. Det finns många vänsterintellektuella som betraktar Ryssland som en progressiv kraft i världen. Hur kan denna vänster ha hamnat så fel?
- Styrelsen
Ryssland har invaderat Ukraina i strid med internationell rätt. Den ryska invasionen och Putinregimen måste fördömas och de ryska trupperna dra sig tillbaka. Respekten för internationell rätt och staters oberoende måste återupprättas.
Det finns stor risk att konflikten trappas till ett fullskaligt krig, där kärnvapen kan användas. Clartés uppfattning är att den viktigaste uppgiften just nu är att bygga en fredsrörelse mot detta krigshot och att Sverige bör stå utanför alla militärallianser för att kunna bidra till att konflikten löses på diplomatisk väg.
- Olle Josephson
Att verkligen veta vad som sker i och kring Ukraina just nu är inte lätt, det går kanske inte. Men en allmän beskrivning kunde vara att vi ser en konflikt mellan den globala, men alltmer försvagade supermakten USA - med Nato som allierad - och den än mer försvagade regionala stormakten Ryssland om hegemonin över Östeuropa. Det är ett slags kallt (ännu i alla fall) imperialistiskt omfördelningskrig. Hittills har båda sidor verkat vilja undvika direkt väpnad konflikt, men annars använt alla de medel de har tillgång till för tvinga den andra sidan till eftergifter. Det är klart att Ryssland är den mer hotade av de två stormakterna, eftersom uppladdningen äger rum i dess omedelbara grannskap, och landet redan kan sägas vara inringat av Natobaser. Det betyder inte att en eventuell rysk invasion av Ukraina skulle kunna försvaras. Samtidigt pågår naturligtvis också ett våldsamt propagandakrig på ömse sidor. Här är det bedrövligt att se att Sverige helt tycks ha slutit sig till Natosidan med konstiga utspel om ökat militärt hot mot Sverige och fritt fram för yrkesmilitärer att ta stort medieutrymme i anspråk för sina upprustningsanalyser.
- Ingemar Folke
Det finns foton som med rätt eller orätt har kommit att prägla uppfattningen om de avbildade personerna. En bild säger visserligen så mycket mer än ord, men uttrycker sig på ett sätt som kan fresta till alltför snabba slutsatser. De verbala förbehåll som kanske skulle behövas är inte synliga för betraktaren av bilden. Utan att visa några bilder ska jag ge två exempel.
Det första fotot är taget den 17 maj 1935 på Övralid vid Vättern. Vi ser två herrar som står på en terrass. Det verkar som de pratar med varandra. Den ene är Verner von Heidenstam, den andre är Rudolf Hess, Adolf Hitlers ställföreträdare. I Tyskland har det gått drygt två år från Hitlers maktövertagande. Miljoner tyskar, som plågats av långvarig arbetslöshet, galopperande inflation och den förnedring som Versaillesfreden utsatte deras land för, har börjat känna framtidshopp. Men samtidigt har koncentrationslägren upprättats och fyllts med kommunister, socialdemokrater och andra oliktänkare. Förföljelsen och diskrimineringen av judar har satt igång direkt efter maktövertagandet. Ännu har inte Nürnberglagarna antagits. Kristallnatten och världskriget ligger ännu i framtiden. Liksom Förintelsen.
- Mats Parner
För ungefär ett år sedan läste jag Anna Ardins vittnesmål I skuggan av Assange (Bazar, 2021). Anna A är den ena av de bägge kvinnor med vilka Julian Assange hade sexuellt umgänge efter sin ankomst till Stockholm i augusti 2010 som firad och närmast mytomsusad frontfigur för Wikileaks. Jag satte värde på Ardins berättelse och tog intryck. Författarinnan tycktes mig vara en uppriktig själ med idel seriösa avsikter. Den uppfattningen har jag alltjämt, låt vara att den kompletterats med åtskilligt annat.
Hur som helst kom jag under flera månader att betrakta verklighetens Julian Assange som ett slags Dr Jekyll och Mister Hyde – som en föregångsman och yttrandefrihetsapostel tack vare Wikileaks många vältajmade avslöjanden men även som en herre med lätt storhetsvansinne och dubiös kvinnosyn. Jag inbillade mig att den åsikten var fullt berättigad.
- Fredrik Lindblå
Efter Blaise Compaorés – förrädaren som deltog i avsättandet och avrättandet av Thomas Sankara – mångåriga styre, när han 2014 frivilligt avgick efter påtryckningar, tog Marc Christian Kaboré över presidentposten efter landets första fria val i november 2015. I slutet av januari 2022 avsätts Kaboré efter en militärkupp ledd av översten Paul-Henri Sandaogo Damiba. Kuppens motiv uppges vara Kaborés oförmåga att hantera och stävja de våldsamheter och attacker som sedan 2015 har spillt över i synnerhet från grannlandet Mali, varifrån grupper kopplade till ISIS och Al-Qaida har expanderat. Den av Damiba ledda armén, som kallar sig MPSR (Le mouvement patriotique pour la sauvegarde et la restauration), deklarerade den 24 januari sitt övertagande, att Burkina Fasos gränser har stängts, att nattligt utegångsförbud införs m.m.
- Mats Parner
På hösten 1935 bevistade Torsten Nilsson, sedermera svensk utrikesminister, ett nationalsocialistiskt opinionsmöte i skånska Sjöbo i sin egenskap av nyvald ordförande i SSU. Veterinären Birger Furugård var huvudattraktion. Som så ofta förr brännmärkte han från podiet judar, kommunister, regering och storfinans i lidelsefulla ordkaskader och lämnade därefter ordet fritt. Nilsson kände sig kallad och höll ett anförande på tio minuter, vars slutkläm har citerats många gånger genom åren:
”Det sägs ibland om den geniale Rafael: hugg av honom bägge händerna och han är ändå en lika stor målare. Jag säger om Furugård: hugg av honom huvudet och han är fortfarande en lika stor tänkare.”
