Clartébloggen
På Clartébloggen, som är socialistiskt partipolitiskt obunden, publiceras inlägg som debatterar och informerar. Författarna behöver inte tillhöra förbundet och innehållet ger inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter. Alla inlägg delas normalt på de sociala media där Clarté är aktivt.
- Erik Haking
Regeringens snabbt hoprafsade ”utredning”[1] som ligger till underlag för den svenska ansökningen om Nato-medlemskap är som förväntat ett sammelsurium av klyschor, nyspråk och flaggviftande självgodheter, men likväl intressant läsning för den som vill förstå hur den svenska självbilden som ett världssamvete och internationellt fredsfrämjande politisk kraft gifter sig med det verkliga Sveriges expansionistiska ambitioner.
Man kan verkligen känna de nationella svällkropparna blodfyllas när rapportförfattarna vältrar sig i egenberöm om hur ”försvarsmaktens kompetens och höga förmåga att verka tillsammans med andra har resulterat i att Sverige är en efterfrågad partner” och att de senaste årens intensifiering av svenska militära operationer utomlands - trots att de utifrån kan se ut att omfatta vanliga bomber och granater - inte handlar om krigsföring i egentlig mening utan snarare syftar till att ”aktivt bidra till en fredlig, stabil och hållbar utveckling med respekt för det folkrättsliga regelverket”. Det låter med andra ord som det alltid låter när den svenska vapenexporten kommer på tal. När Sverige säljer vapen till Saudiarabien och Dubai är det i första hand goda värderingar och respekt för demokratiska rättigheter man exporterar. Vapnen får man så att säga på köpet.
- Benny Andersson
Hösten 2005 ägde en märklig ceremoni rum på en klosterkyrkogård i Moskva. Två vitryska notabiliteter, vars kvarlevor grävts upp och fraktats hem till Ryssland, återbegravdes under pompa och ståt i hemlandets jord. Kvarlevorna tillhörde generalen Anton Denikin, en av bolsjevikernas farligaste motståndare under inbördeskriget, och filosofen Ivan Iljin, som brukar betraktas som den viktigaste ideologen för den vitryska rörelsen i exil. Några månader senare fördes Iljins arkiv tillbaka från USA till Moskva. Den kostsamma operationen var en del av programmet ”För försoning och förening”, vars syfte var att utplåna motsättningarna som skapats av Oktoberrevolutionen 1917. Iljin var till att börja med en stor beundrare av den tyska nazismen som han beskrev så här strax efter maktövertagandet, 1933:
- Henrik Skrak
I torsdags var det demonstration här i Malmö mot svenskt NATO-medlemskap. Några hundra var vi i alla fall. Mest vänsterpartister. Att Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu går ut med klara ställningstaganden mot NATO-medlemskap är bra men tyvärr känns engagemanget från de två partiernas ledningar ganska halvhjärtat; någon gemensam kampanjorganisation har ännu inte sett dagens ljus. Och Flamman, Vänsterpartiets tidning, bedriver en tveksam linje. Från att innan den ryska attacken ha låtit publicera artiklar som pekat på NATO:s utvidgning som konfrontatorisk har Flammans chefredaktör valt att ge stort utrymme åt anonyma texter från ukrainska och ryska vänsterorganisationer. Under rubriken “Vänstern måste bekämpa den ryska imperialismen” får Ryska socialistiska rörelsen och Sociala rörelsen (en “ukrainsk demokratisksocialistisk organisation”) komma till tals. Det är ordrikt och resonerande men ståndpunkterna kan kokas ner till två: 1. Sverige måste med vänsterns hjälp överge sin nuvarande säkerhetspolitik; 2. Ryssland måste i grunden besegras och Putin därmed avsättas annars kommer han ta en gruvlig hämnd på de inhemska kritikerna mot hans krig.
- Benny Andersson
I en ledare i Flamman den 17 mars – ”Behövs marxismen för att förstå Putins krig?” - påstår Leonidas Aretakis att vänstern saknar en teori om internationella relationer. Många sägs därför ha hamnat i knät på den statsvetenskapliga realismen, där världen betraktas som ett schackbräde med stormakter på var sin sida om spelbordet. Grunden för internationella konflikter anses vara stormakternas strävan att öka sin makt. Man frågar sig inte varifrån denna strävan kommer, utan den tas som ett givet metafysiskt faktum. Och följaktligen som omöjlig att förändra. I en sådan värld är det bästa som kan uppnås perioder av balans mellan stormakterna. De enskilda människorna och folkens rättigheter har ingen plats i analysen.
- Olle Josephson
Det verkar nu som om Sverige lämnar in en ansökan om Natomedlemskap någon gång i slutet av maj. Det är en väldig omläggning av en svensk säkerhetspolitik med faktiskt 200-årig tradition, och den sker i ett upphetsat politiskt läge. Jag kan inte se att svensk Natoanslutning bidrar vare sig till ett bättre säkerhetspolitiskt läge för Sverige eller till en fredligare omvärld. Men detta inlägg tillför inte några nya argument eller fakta. Jag vill bara ge några synpunkter på opinionsläget i tre punkter:
- Henrik Skrak
Kajsa Ekis Ekman får sparken som ledarskribent i ETC. Det låter dess chefredaktör Andreas Gustavsson meddela på hemsidan. Men varför kan jag ännu inte lista ut trots att jag läst chefredaktörens kungörelse flera gånger. Gustavsson skriver, att Ekmans ledare, som nu föranleder att hon får sparken, och som handlar om de ukrainska medierna Azovs och Kyiv Independents minst sagt tveksamma finansiering och bakgrund, ”faller inom ramen för vad som är tillåtet att förmedla på vår ledarsida” . Men trots detta föranleder den Ekmans avskedande eftersom ”Ekman skriver i sociala medier att Russia Today, RT, är något annat än en propagandacentral”. Jag har varit ute på sociala medier och det är ju möjligt att jag missat något men jag känner inte igen detta uttalande som Gustavsson tillskriver Ekman. Detta Gustavssons referat av Ekman öppnar ju upp för tolkningen att Ekman anser att det Russia Today sänder och skriver för det mesta är tillförlitligt. Men jag har alltså inte hittat någon formulering hos Ekman som öppnar för en sådan tolkning. Vad jag däremot har funnit att Ekman skrivit är att allt som förmedlas av Russia Today inte kan avfärdas som propaganda. Men det är alltså nog för att Ekman ska få sparken från ETC. I så fall skulle inte heller Sydsvenskans Jonas Kanje kunna jobba på ETC (om vi bortser från att han troligen inte kallar sig socialist). Kanje skriver i Sydsvenskan den 10 april: ”Ryska staten har fått mycket stor spridning på sina tv-kanaler RT och Sputnik där vilda lögner blandas med halvsanningar och relevanta nyheter.”
Bullshit, Gustavsson!
- Mats Parner
När ryska styrkor invaderade Ukraina torsdagen den 24 februari och därmed påbörjade ett fullskaligt krig, så passerades en gräns i mer än ett hänseende. Aggressionen innebar ett flagrant brott mot den internationella rätten och mot FN-stadgans våldsförbud och måste förbehållslöst brännmärkas. Först då vi gjort detta blir en diskussion om krigets bevekelsegrunder, drivfjädrar och orsaker möjlig.
År 2000 besökte den kände politikern X London och blev intervjuad av David Frost i brittisk television. Frost undrade försynt hur X ställde sig till möjligheten att Ryssland i en nära framtid skulle ansluta sig till Nato och erhöll följande svar: ”Varför inte? Ryssland är en del av den europeiska kulturen, och jag kan inte föreställa mig mitt hemland avskuret från Europa eller från vad vi ofta kallar ’den civiliserade världen’ – och att se Nato som en fiende är destruktivt för Ryssland.”
- Arne Müller
Till sist kom då regeringens beslut om Gallok/Kallak. Att det skulle bli ett ja har varit högst sannolikt. Frågan har varit hur det skulle formuleras.
2013 tog den dåvarande regeringen beslutet om bearbetningskoncession för nickelgruvan Rönnbäcken. Det var byggde på ett tydligt och enkelt resonemang. Två riksintressen - mineralutvinning och rennäring står mot varandra - gruvan kommer att ge 100-tals jobb. Det är mer än vad rennäringen ger. Därför har gruvan företräde. För övrigt anser vi att vi följer alla internationella avtal om urfolks rättigheter.
- Henrik Skrak
Strax efter det att vår riksdag med partikonsensus beslutat skicka vapen till Ukraina skrev socialdemokraterna Kenneth G Forslund, ordförande riksdagens utrikesutskott, och Niklas Karlsson, vice ordförande riksdagens försvarsutskott, att “Socialdemokraternas slutsats är att det tjänar Sveriges säkerhet bäst att stötta Ukrainas möjligheter att försvara sig mot Ryssland.” De tycks vidare mena att politiken visserligen är ovanlig men att det inte heller är något helt nytt: “Något liknande har Sverige inte gjort sedan Sovjetunionen angrep Finland 1939.”
Möjligen var det som skedde då “något liknande” men det finns väsentliga skillnader mellan Sveriges agerande 1939 och Sveriges agerande 2022, skillnader som är belysande och som för mig gör det omöjligt att köpa argumentet att militärt stöd till Ukraina ökar Sveriges säkerhet. Det är precis tvärtom.
- Hans Isaksson
Elva dagar in på Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina uppmanas jag av Aftonbladets ledare att framgent anse att all information från ryska källor är lögn, om inte motsatsen först har bevisats. Detta torde i stort sett vara ett klokt råd. Problemet kan vara att vi sedan länge bort inta samma skeptiska hållning, bland annat till Aftonbladets ledare och nyhetsredaktion och till dess källor, i synnerhet i krigstider. Samt att läsa historia, inte bara militärkommunikéer. Jag arbetade hösten 1956 som armerare i ett cementgjuteri. Liksom större del av min släkt var jag självklart socialdemokrat. Som de flesta i min omgivning var jag också rädd för ryssen. I kommunen fanns bara en kommunist, vägmästarens pojke. Egentligen var jag nog pacifist, men funderade samtidigt på att ta värvning om ett par år. Ty jag hade hört att man som knekt skulle bjudas på realskoleutbildning och därefter bli polis - om man, till skillnad från alla mina förfäder , nått minst 178 cm i längd. Detta infriades tyvärr aldrig för mig, eller för någon släktning i min generation.
- Benny Andersson
Strax före invasionen höll Putin ett tal där han förnekade Ukrainas rätt till självständighet och påstod att landet alltid hade varit en del av Ryssland. Därmed föll den defensiva masken (omsorg om Rysslands säkerhet, rädsla för NATO) av och en aggressiv storrysk imperialist visade sitt ansikte. Drygt hundra år efter den ryska revolutionen har de ryska tsarernas och svarthundramännens* reaktionära chauvinism hittat en efterföljare. I sitt tal la Putin skulden för skapandet av ett självständigt Ukraina på Lenin och bolsjevikerna som tidigt gjorde rätten till självständighet för Ukraina och andra förtryckta nationaliteter till en viktig del av sin politik. Enligt den ukrainska historieprofessorn och akademiledamoten Valerij Soldatenko, som jag intervjuade under en historikerkonferens i Petersburg 2017, var den ryska revolutionen en mångnationell revolution, där stödet från de förtryckta nationaliteterna var en av de viktigaste faktorer som tippade över balansen till bolsjevikernas fördel. Pogromer och etniskt färgad repression användes flitigt av den vita sidan i inbördeskriget. Inom den röda armén var pogromer belagda med dödsstraff.
- Peter Sundborg
Medan enorma demonstrationer till stöd för det ukrainska folket och mot den ryska aggressionen ägde rum världen över, envisades delar av den internationella vänstern med att uttrycka sitt stöd för Putin. Den mycket inflytelserika hemsidan MRonline (Monthly Reviews blog) har efter Rysslands invasion publicerat flera artiklar som på olika sätt försvarar Rysslands aggression, bland annat en okommenterad artikel direkt tagen ur den kinesiska propagandatidningen Global Times. MRonline har däremot inte publicerat någon artikel som kritiserar Ryssland, och tyvärr är man inte ensam. Det finns många vänsterintellektuella som betraktar Ryssland som en progressiv kraft i världen. Hur kan denna vänster ha hamnat så fel?
- Styrelsen
Ryssland har invaderat Ukraina i strid med internationell rätt. Den ryska invasionen och Putinregimen måste fördömas och de ryska trupperna dra sig tillbaka. Respekten för internationell rätt och staters oberoende måste återupprättas.
Det finns stor risk att konflikten trappas till ett fullskaligt krig, där kärnvapen kan användas. Clartés uppfattning är att den viktigaste uppgiften just nu är att bygga en fredsrörelse mot detta krigshot och att Sverige bör stå utanför alla militärallianser för att kunna bidra till att konflikten löses på diplomatisk väg.
- Olle Josephson
Att verkligen veta vad som sker i och kring Ukraina just nu är inte lätt, det går kanske inte. Men en allmän beskrivning kunde vara att vi ser en konflikt mellan den globala, men alltmer försvagade supermakten USA - med Nato som allierad - och den än mer försvagade regionala stormakten Ryssland om hegemonin över Östeuropa. Det är ett slags kallt (ännu i alla fall) imperialistiskt omfördelningskrig. Hittills har båda sidor verkat vilja undvika direkt väpnad konflikt, men annars använt alla de medel de har tillgång till för tvinga den andra sidan till eftergifter. Det är klart att Ryssland är den mer hotade av de två stormakterna, eftersom uppladdningen äger rum i dess omedelbara grannskap, och landet redan kan sägas vara inringat av Natobaser. Det betyder inte att en eventuell rysk invasion av Ukraina skulle kunna försvaras. Samtidigt pågår naturligtvis också ett våldsamt propagandakrig på ömse sidor. Här är det bedrövligt att se att Sverige helt tycks ha slutit sig till Natosidan med konstiga utspel om ökat militärt hot mot Sverige och fritt fram för yrkesmilitärer att ta stort medieutrymme i anspråk för sina upprustningsanalyser.
- Ingemar Folke
Det finns foton som med rätt eller orätt har kommit att prägla uppfattningen om de avbildade personerna. En bild säger visserligen så mycket mer än ord, men uttrycker sig på ett sätt som kan fresta till alltför snabba slutsatser. De verbala förbehåll som kanske skulle behövas är inte synliga för betraktaren av bilden. Utan att visa några bilder ska jag ge två exempel.
Det första fotot är taget den 17 maj 1935 på Övralid vid Vättern. Vi ser två herrar som står på en terrass. Det verkar som de pratar med varandra. Den ene är Verner von Heidenstam, den andre är Rudolf Hess, Adolf Hitlers ställföreträdare. I Tyskland har det gått drygt två år från Hitlers maktövertagande. Miljoner tyskar, som plågats av långvarig arbetslöshet, galopperande inflation och den förnedring som Versaillesfreden utsatte deras land för, har börjat känna framtidshopp. Men samtidigt har koncentrationslägren upprättats och fyllts med kommunister, socialdemokrater och andra oliktänkare. Förföljelsen och diskrimineringen av judar har satt igång direkt efter maktövertagandet. Ännu har inte Nürnberglagarna antagits. Kristallnatten och världskriget ligger ännu i framtiden. Liksom Förintelsen.
- Mats Parner
För ungefär ett år sedan läste jag Anna Ardins vittnesmål I skuggan av Assange (Bazar, 2021). Anna A är den ena av de bägge kvinnor med vilka Julian Assange hade sexuellt umgänge efter sin ankomst till Stockholm i augusti 2010 som firad och närmast mytomsusad frontfigur för Wikileaks. Jag satte värde på Ardins berättelse och tog intryck. Författarinnan tycktes mig vara en uppriktig själ med idel seriösa avsikter. Den uppfattningen har jag alltjämt, låt vara att den kompletterats med åtskilligt annat.
Hur som helst kom jag under flera månader att betrakta verklighetens Julian Assange som ett slags Dr Jekyll och Mister Hyde – som en föregångsman och yttrandefrihetsapostel tack vare Wikileaks många vältajmade avslöjanden men även som en herre med lätt storhetsvansinne och dubiös kvinnosyn. Jag inbillade mig att den åsikten var fullt berättigad.
- Fredrik Lindblå
Efter Blaise Compaorés – förrädaren som deltog i avsättandet och avrättandet av Thomas Sankara – mångåriga styre, när han 2014 frivilligt avgick efter påtryckningar, tog Marc Christian Kaboré över presidentposten efter landets första fria val i november 2015. I slutet av januari 2022 avsätts Kaboré efter en militärkupp ledd av översten Paul-Henri Sandaogo Damiba. Kuppens motiv uppges vara Kaborés oförmåga att hantera och stävja de våldsamheter och attacker som sedan 2015 har spillt över i synnerhet från grannlandet Mali, varifrån grupper kopplade till ISIS och Al-Qaida har expanderat. Den av Damiba ledda armén, som kallar sig MPSR (Le mouvement patriotique pour la sauvegarde et la restauration), deklarerade den 24 januari sitt övertagande, att Burkina Fasos gränser har stängts, att nattligt utegångsförbud införs m.m.
- Mats Parner
På hösten 1935 bevistade Torsten Nilsson, sedermera svensk utrikesminister, ett nationalsocialistiskt opinionsmöte i skånska Sjöbo i sin egenskap av nyvald ordförande i SSU. Veterinären Birger Furugård var huvudattraktion. Som så ofta förr brännmärkte han från podiet judar, kommunister, regering och storfinans i lidelsefulla ordkaskader och lämnade därefter ordet fritt. Nilsson kände sig kallad och höll ett anförande på tio minuter, vars slutkläm har citerats många gånger genom åren:
”Det sägs ibland om den geniale Rafael: hugg av honom bägge händerna och han är ändå en lika stor målare. Jag säger om Furugård: hugg av honom huvudet och han är fortfarande en lika stor tänkare.”
- Andreas Sörensen
I de två föregående artiklarna om Kazakstan har jag presenterat den ekonomiska utvecklingen i landet och hur den också speglas av den politiska utvecklingen. Utifrån det har jag kunnat dra vissa slutsatser. När vi nu kommer till den tredje delen av artikeln ska jag rikta blicken mot den sociala verkligheten i landet och den materiella grunden för upproret, varefter jag avslutar med en diskussion.
För många dök Kazakstan upp på radarn först i och med dessa protester och kännedomen om vad som hänt innan är i bästa fall vag. Det är emellertid så att upproret inte kom från intet och den utlösande faktorn hade inte kunnat utlösa något om det inte redan fanns något som var redo att explodera.
- Andreas Sörensen
Den första delen i artikelserien ägnade jag åt den kazakiska ekonomin och kunde måla upp de grundläggande dragen i den och hur Kazakstan passar in i den globala kapitalismen. I denna andra del kommer jag gå vidare och presentera en bild av Kazakstans utrikespolitik och hur den svängt i enlighet med de investeringar som gjorts i landet.
För marxister spelar ekonomin en avgörande roll i bestämmandet av politiken – även om vi som dialektiskt naturligtvis också förstår att politiken kan påverka ekonomin – och det gör den även här. Det komplexa nät av internationella organisationer och avtal som landet är med i visar tydligt vilken balansakt man gett sig in på och det visar även vilka som hade och inte hade ett intresse av en intervention i landet.
- Andreas Sörensen
De senaste veckornas händelser i Kazakstan har väckt frågor inom vänstern. En del tycker sig se en ”färgrevolution” medan andra ställer sig på de kämpande arbetarnas sida. För att förstå vad som händer är det viktigt att utgå från fakta. Därför kommer jag i tre artiklar att presentera en analys av Kazakstans ekonomi, av Kazakstans politik och av situationen för Kazakstans folk.
Den första delen kommer att behandla Kazakstans ekonomiska verklighet. Här tittar jag närmare på landets handel och på de investeringar som görs i landet. Jag ska titta på vilka konkreta monopol som befinner sig i landet och hur strukturen ser ut. I analysen lyfter jag upp de viktigaste aspekterna av frågorna och det rör sig inte om en exakt analys eftersom jag för det skulle behöva en bok. Jag är dock övertygad om att utan alla detaljer kunna presentera en bild av Kazakstans ekonomiska verklighet som ger en bra grund att dra vidare slutsatser utifrån.
- Hans Isaksson
Den 23 augusti 1939 ingick Molotov och von Ribbentrop för sina staters räkning den non-aggressionspakt som sedan dess bär ministrarnas namn. Pakten har dåligt rykte, inte minst genom det tilläggsprotokoll som USA:s invasionsarmé 1945 påträffade i nazisternas riksarkiv. Först 1989 erkändes något skamset detta av Sovjet som äkta vara. Dokumentet har åberopats av dem som velat tillskriva Sovjetunionen huvudsakligen expansiva motiv för sitt agerande före, under och efter andra världskriget. Ty det angav parternas ”inflytelsesfärer” hos grannländerna (i Sovjets fall framför allt i Baltikum, Finland och Polen) - det vill säga något Europas stormakter hemligt hade sysslat med så länge de funnits, men ett skick som den nya rådsrepubliken 1918 principiellt och handgripligt hade bannlyst.
- Webbredaktionen
OBS! En recension i nummer 4/2021 innehåller två försmädliga korrekturfel. Du som prenumererar och fått tidskriften hem till dig kan ladda ned den korrekta versionen i PDF-format. Redaktionen beklagar det inträffade.
- Olle Josephson
Nyårsbetraktelser är en konstig genre: varför är just 31 december eller 1 januari lämpligaste datum för att överblicka och förstå omvärlden? Jag gör ett litet försök i alla fall. Vad är det viktigaste som hänt under 2021? Vad pekar på väsentliga tendenser om man lämnar det dagliga skummet av pandemitrestriktioner, opinionssiffror, regeringsombildningar m.m? Jag prövar nåra punkter i all anspråkslöshet, även om tonfallet onekligen blir lite pompöst. Ifrågasätt, komplettera och fördjupa gärna!
- Jan Käll
Uppslaget till pjäsen Fotboll i Jemen kommer från några kortare artiklar publicerade i den svenska dagspressen 2015. Artiklarna berättade om hur den svenska säkerhetspolisen, på uppmaning av amerikanska CIA, varit involverad i rekryteringen av en jemenitisk medborgare i Sverige. Jemeniten hade fått i uppdrag att infiltrera al-Qaida i Jemen i syfte att öka träffsäkerheten hos det amerikanska drönarprogrammet. Dessvärre blev han avslöjad och slutade sina dagar skjuten och upphängd i ett fotbollsmål.
Fotboll i Jemen är alltså, som det brukar heta i amerikanska filmer, baserad på en sann historia. Pjäsens huvudperson Saleh hette i verkligheten Amen. Det enda vi vet om Amen är det lilla som framgick av tidningsartiklarna. Det var för övrigt den enda uppmärksamhet som hans våldsamma död fick i Sverige. Hans öde är tragiskt. Han utnyttjades som agent, och när han fullföljt sin uppgift lämnades han att dö. Han var ett bondeoffer i detta vårt terrorkrigens tidevarv.
- Mats Parner
I oktober 2001 anfölls Afghanistan av bombflyg från USA och Storbritannien. Det var första ledet i det av president George W. Bush proklamerade ”kriget mot terrorismen”. Nästa steg togs i mars 2003, då Irak invaderades under förevändningen att Saddam Hussein hade massförintelsevapen. Men som alla vet lyste sådana vapen med sin frånvaro.
”Kriget mot terrorismen” pågår än i dag och har flera tillsynes paradoxala inkörsportar. En av dessa är att de fyra presidenterna Jimmy Carter, Ronald Reagan, George Bush och Barack Obama samtliga har beväpnat, finansierat, odlat fram, subventionerat och/eller utbildat islamistiska terrorister i ansenliga skaror:
- Erik Haking
I myten om människans urtillstånd finns inget att hämta.
För några år sedan halkade jag på skidor med resultatet att en spricka i svanskotan uppstod. Det ledde i sin tur till att jag inte kunde sitta ordentligt på ett halvår (avgörande för att kunna hänga med i snacket kring lägerelden på Urtiden). I skrivande stund äter jag penicillin mot en infektion i hålet där en visdomstand (oumbärlig för att tugga mammut med på Urtiden) satt så sent som en vecka sedan. Det är mina smärtsamma minnen från människans urtillstånd.
- Peter Sundborg
Kapitalismens oförnuft gör sig om och om igen till känna i världen.
Bilder på tomma butikshyllor och enorma bilköer till bensinmackar i Storbritannien spreds över världen för några månader sedan. Orsaken sades vara höga bränslepriser och brist på chaufförer. Det senare var dock ingen akut kris, utvecklingen hade pågått länge, vilket Guardian Weekly tog upp i en artikel. De skrev att villkoren för chaufförerna försämrats avsevärt. Lönen hade stått stilla samtidigt som arbetstiden blivit längre. Förarna utsetts för ständig press uppifrån och tvingas bo i sina långtradare. Massor av förare hade helt enkelt slutat, de orkar inte mer. Det här är ett exempel på motsättningen mellan den privata profitjakten och samhällsintresset. Varje enskilt åkeri gör allt för att sänka sina kostnader, men de tar inte ansvar för konsekvenserna. Det får samhället ta hand om, vilket samhället dock inte gör.
- Bloggredaktionen
Medan Glasgowmötet pågår är det dags för en påminnelse: världens rikaste länder möter klimatkrisen genom att befästa sina gränser militärt. Sju stater som står för 48 procent av växthusgasutsläppen (USA, Tyskland, Japan, Storbritannien, Kanada, Frankrike, Australien) lägger i snitt 2,3 gånger mer pengar på att bygga upp sina gränskontroller än på klimatpolitik.
Men gränsbefästningar är också klimatpolitik. Mycket migration i dag beror på flykt undan regioner som torka, översvämningar eller andra klimatkatastrofer gjort närmast obeboeliga. Och flyktingarna ska till varje pris hindras från att ta sig till de stater som inte fullgjort sina åtaganden om att bistå de länder som drabbas hårdast av klimatkatastrofen (det ouppfyllda löftet om 100 miljarder dollar om året). Satsningarna på gränskontroller göder däremot den säkerhetsindustri som också ser till att säkra fossilbolagens produktion. Så kan sambandet se ut mellan imperialism, klimatkatastrof och migration. Allt enligt en rapport från Transnational Institute (TNI), ett internationellt nätverk och tankesmedja med antiimperialistisk inriktning. Rapporten kan laddas ned här. https://www.tni.org/en/publication/global-climate-wall
- Bloggredaktionen
Svenska Clarté fyller hundra år i år. Vid sidan om den politiska historien finns det många märkligheter att berätta om Clarté genom åren. På Dagens Arena kan man läsa historien om hur Clartéordföranden Sköld Peter Matthis 1963 producerade en illegal skivinspelning i det fascistiska Spanien:
Historien om den svarta tuppen.
