Clartébloggen

På Clartébloggen, som är socialistiskt partipolitiskt obunden, publiceras inlägg som debatterar och informerar. Författarna behöver inte tillhöra förbundet och innehållet ger inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter. Alla inlägg delas normalt på de sociala media där Clarté är aktivt.

”Antalet asylsökande ska bli rejält många färre” sade Stefan Löfven i Dagens Nyheter den 18 januari. Som åtskilliga påpekat - t.ex. s-riksdagsmannen Magnus Manhammar - måste han med det antingen mena att Sverige ska lämna Génèvekonventionen från 1951 om asylrätt (se Clarté 4/19). Eller uttalar han sig om något han inte råder över – vem vet vilka krig och klimatkatastrofer som jagar folk mot Sverige de närmaste åren?

Däremot vet vi att Löfven med ett sådant uttalande lägger sig nära det tänkande och den retorik om flyktingar som hårdlanserats av SD i tjugo år, och nu står inför sitt verkliga genombrott.

Varför håller arbetarrörelsen på att förlora kampen om kulturarvet och historien till SD och andra mörka krafter? Ett av svaren är den egna, kortsynta politiken. Nu tänker man lägga ned biblioteksdelen av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB).

ARAB låg länge på Upplandsgatan i Stockholm i anslutning till LO-borgen, men sedan ett tiotal år finns det i Huddinge, nära Södertörns högskola. Ledningen har beslutat att minska personalen med åtta tjänster. Hela verksamheten drabbas hårt och allra mest biblioteket där samtliga tre tjänster försvinner. Det ska fortfarande vara möjligt att låna böcker, men alla nyförvärv av böcker och tidskrifter ska upphöra, ingen katalogisering ska ske, ingen personal med bibliotekskompetens som kan hantera bokbeståndet finns kvar.

Jag undrar hur nyfascismförnekarna inbillar sig att det gick till förra gången...

Att det gavs en miljon chanser att hejda utvecklingen? Att tyskarna i januari 1933 fick en enkät hemskickad?

I huvudstadspressen har nyligen uppmärksammats, i anledning av en bok, Renegater, som författats av en medelålders Lundahistoriker, Johan Stenfeldt, att två svenska politiker på ytterkanten, båda utan särdeles inflytande i mellankrigstidens Sverige, sedermera bytte fot men inte ståndpunkt: kommunisten Nils Flyg som blev nazistiskt tyskvänlig under andra världskriget och nationalsocialisten Sven-Olof Lindholm som som under kalla kriget vände sig åt VPK och demonstrerade mot USA:s brutala krig i Vietnam. Både Per Svensson i Dagens Nyheter och Kaj Scheuler i Svenska Dagbladet har tolkat detta så att de båda ytterkantsfigurerna visserligen växlade partilojaliteter men samtidigt behöll sin totalitaristiska grundåskådning: den var, enligt dessa båda publicister, hela tiden antiliberal, antivästlig, antidemokratisk, eventuellt också antisemitisk.

Detta är en parodi på historiska analogier. De flesta ”renegater” betedde sig nämligen inte alls på det viset.

Nationalekonomerna Assar Lindbeck och Mats Persson pekar på invandringen som bland annat kostsam och orsaken till Sveriges segregation och ojämlikhet. Har Lindbeck glömt Lindbeckkommissionen (SOU 1993:16) han ledde under finanskrisen på 1990-talet vars rekommendationer implementerades därefter och som fortfarande gäller? Reformer som det åtstramningspolitiskt inriktade finanspolitiska ramverket, inflationsmålet, sänkta arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. De reformerna har varit bidragande till ökade samhällsekonomiska och geografiska ojämlikheter i Sverige.

Magnus Bäck [Public domain], via Wikimedia Commons

I Lunds universitets studentkårers tidning Lundagård nummer 8 2019 oroar sig den utbildningspolitiske krönikören Fredrik Banke över framtiden. Ministern för högre utbildning och forskning har nämligen förespråkat satsningar på distansutbildning för att göra det lättare för folk att studera vid högskola oavsett var i landet de bor.

För de flesta av oss låter förslaget säkert bra. Men enligt Banke är det jättedåligt. Han tänker att ”snart kommer varenda en förväntas ha en universitetsutbildning” och undrar hur det kommer att ”påverka hur utbildningar värderas av arbetsmarknaden”. ”Vi vill inte ha en situation där värdet av utbildning urgröps på grund av överflöd”, jämrar sig Banke.

Bild: Robert Nyberg

Det borgerligt ledda Region Stockholm (f.d. Stockholms läns landsting) sade under hösten upp runt 300 läkare och över 400 undersköterskor. Man upphandlar nu hyrläkare från privata företag till en summa om upp till 648 miljoner, varje stafettläkare kostar dubbelt så mycket per timme. Dessutom upphandlar man sjuksköterskor för upp till 770 miljoner och undersköterskor för 3,4 miljoner (Källa). Uppenbarligen räcker inte de anställda man har kvar efter avskeden.

Bild: Robert Nyberg

Nätläkaren Kry fortsätter sin aggressiva marknadsföring. Kry har integrerat det privata nätapoteket Meds i sin digitala tjänst vilket innebär att en person som fått läkemedel utskrivet via Kry omedelbart kan klicka beställ på Kry appen och läkemedlet skickas hem via Meds. 

I reklamen för detta koncept skickade Kry ett gratis ”akut-kit” med bland annat Alvedon och nässpray till olika influencers, vilket är olagligt. Gratisprover av läkemedel, även receptfria, är enbart tillåtet till farmaceupter, apotek och personer som får skriva ut läkemedel.  När detta uppdagades så tvår Kry sina händer och skyller på ett misstag.

Är det någon som fortfarande tror att samägande eller partnerskap mellan privata digitala vårdtjänster och apotek inte leder till överförskrivning av läkemedel?