Class power on zero-hours

Angry Workers

PM Press. 2020

MITT FÖRSTA MÖTE med Angry Workers var under Vår Makt-konferensen i Malmö, december 2014, där de höll ett föredrag om globala logistikkedjor och lagerlokaler och kamperna inom dem. I januari samma år hade ett antal personer ur AW-kollektivet valt att bosätta sig i västra Londons periferi, där de sökte arbete på olika lagermagasin och fabriker, startade en publikation och inledde de undersökningar som resulterat i den här boken.

Arbetsplatsundersökningarna är bokens grundstomme. "Ingen klasspolitik utan undersökningar" - det är nödvändigt att vara förankrad i arbetarklassens verklighet. Som huvuddel föregås de av en del om klassorganiseringens fyra lager - arbetsplatsen, solidaritetsnätverken, publikationen, organisationen - och följs av en del om revolutionär strategi. AW tillmäter sig inget mindre än att ha börjat kartlägga förutsättningarna för ett revolutionärt övertagande i deras brittiska kontext, som de givetvis ser som ett bidrag i en större internationell helhet.

118615_01.jpg

Vad ska vi med dessa undersökningar till? kan en läsare fråga sig efter 200 sidor av kamper och organiseringsförsök inom olika matvaru- och matförpackningsföretag. AW sätter produktionen och distributionen av mat i centrum. Matfrågan är central inte bara i fråga om ett samhälle som gjort sig fritt, utan även och inte minst för vägen dit. ("Först mat, sedan moralen" lär Brecht ha konstaterat. Kampviljan vilar på mätta magar.) Intresset har med andra ord att göra med frågan om revolutionär övergång och vad vi då behöver ha kontroll över.

AWs försök är hedervärt, och självkritiken som förs i boksluten över åren av undersökningar tyder på en genuin vilja att blottlägga en rimlig väg ut från kapitalismen, en väg som faktiskt börjar från den materiella grunden. Däremot finns en otydlighet eller ambivalens i förhållande till den politiska dimensionen som lämnar mer att önska i fråga om hur insikterna tas vidare. Å ena sidan finns en ovilja att låta politisk agenda informera arbetarkampen, å andra sidan påpekas behovet av riktning för arbetarkamper vid upprepade tillfällen, och politiskt informerad kamp är berättigad när den kommer från golvet. Nå, hur ska summan av arbetarkamper då uppgå i en gemensam, internationell riktning? Finns måhända en (över-)tro på arbetare att i kamperna utan vidare förvärva revolutionärt medvetande som överskrider den lokala situationen? Och i så fall, är den (över-)tron berättigad?

118615_02.jpg


Kampen om välfärdsarbetets värde

Fackligt aktiva kommunalare minns strejken 2003

Kristin Linderoth

Leopard. 2020     

VÅREN 2003 varslade Kommunal om strejk. Jag kommer ihåg glädjevrålet när vaktmästaren vägrade låsa upp skolan en morgon, men annars verkar mina, liksom det offentligas, minnen grumliga av den konflikt som skulle bli den största bland offentliganställda i Sverige någonsin. 

Genusvetaren Kristin Linderoths avhandling är därför en välkommen påminnelse. Hon sätter även glömskan i ett politiskt och akademiskt sammanhang. Samtidigt som 200 000 offentliganställda förlorade sina jobb, arbetarklassen pressades tillbaka och ojämlikheterna skenade, dalade intresset inom den feministiska forskningen för arbetsplatskamp och kollektiv mobilisering.

Medan strejken pågick hade kommunalarna hur som helst stort stöd i samhället även om arbetsgivarna hävdade att de värnade allmänintresset genom att motsätta sig kraven på högre löner. Trycket på Kommunal att ta sitt "samhällsansvar" kom även från LO, som då liksom nu värnade om det så kallade märket, och från politiken, som då liksom nu talade om vård- och omsorgsarbetare som "hjältar" (och vem har någonsin hört Stålmannen bråka om kronor och ören eller klaga över tunga lyft?).

118615_03.jpg  

Om strejken ska minnas som en framgång eller ett nederlag är fortfarande omtvistat. Det slutade förvisso med att arbetsgivarna inte behövde betala mer i löner på totalen (i stället fick vissa "prioriterade" yrkesgrupper en större del av kakan). Under konfliktens gång fastslog dessutom några jurister att alla förtroendevalda skulle betraktas som arbetsgivare med konsekvensen att lokalpolitiker, inklusive både socialdemokrater och vänsterpartister, agerade strejkbrytare och öppnade skolor.

För arbetsgivarna handlade striden dock lika mycket om att slå split inom arbetarkollektivet. Men hos de deltagare som Linderoth intervjuat verkar strejken mest ha skapat positiva minnen. Det handlar  såväl om vardagligheter, som att bre mackor åt strejkvakter och få beröm från allmänheten, som känslan av att man svetsades samman och synliggjordes som kollektiv. Linderoths bok är därför ett hoppfullt bidrag om strejkens potential, även när den enskilda konflikten på kort sikt kan ses som misslyckad. Till skillnad från många avhandlingar är den dessutom både lättläst och pedagogisk.


En fackförening för hemmen

Kollektiv mobilisering, hyresgästorganisering och maktkamp på hyresmarknaden i Stockholm och Göteborg 1875-1942

Hannes Rolf

Ersta Sköndal Bräcke högskola. 2020

FRI HYRESSÄTTNING införs vid nyproduktion" stod det i regeringens utredningsdirektiv från förra våren. Ett viktigt steg i nedmonteringen av den ordning som har rått på svensk hyresmarknad sedan fyrtiotalet. Hyresgästföreningen svarade med det skarpaste vapen dagens folkrörelsesverige känner: debattartiklar. Situationen väcker frågor kring vad som en gång gjorde hyresgäströrelsen stark nog att faktiskt tvinga fram en ordning som trots allt innebar att fastighetsägarens vinstintresse fick maka på sig något till förmån för hyresgästernas rätt till bostad och skälig hyra. Kanske fanns det saker i verktygslådan vid sidan om debattartiklar och namninsamlingar på nätet?

Passande nog har historikern Hannes Rolf precis skrivit en bok som försöker besvara sådana frågor. Med sin avhandling har han tecknat de stora dragen i den svenska hyresgäströrelsens historia från förra sekelskiftets första organisatoriska försök till mellankrigstidens storkonflikter på hyresmarknaden som ledde fram till 1942 års hyreslag.

118615_05.jpg 

Det är ett imponerande stycke grundforskning som belyser hyresgäströrelsens utveckling i dess två starkaste fästen, Göteborg och Stockholm. Viktiga skillnader i militans och arbetssätt avtecknar sig, skillnader som åtminstone delvis verkar ha gått tillbaka på hur fastighetsägandet i respektive stad såg ut. Stockholms stora fastighetsägare hade de ekonomiska marginalerna för att köpa sig lugn och ro, medan Göteborgs många småvärdar bidrog till att göra västkustens hyreskonflikter betydligt mer infekterade.

Ett teoretiskt uppslag hade förtjänat att utvecklas ytterligare: försöket att överföra Klas Åmarks begrepp om arbetstagares "utbytbarhet" på arbetsmarknaden till maktbalansen mellan hyresmarknadens parter, här i form av ett sätt att begränsa tillgången på nya hyresgäster. Det är ett raster genom vilket besittningsrätt, kontraktslängd, blockadvapnet, bostadspolitiska interventioner och bostadskooperativa projekt kan förstås som lika många sätt för kämpande hyresgäster att minska överbudskonkurrens om bostäder. Det hade kanske också kunnat göra sambandet mellan konjunktursvängningar och framgångsrika hyressänkningsaktioner något tydligare.

Det här är en bok för alla som vill begripa förutsättningarna för kollektivt agerande på hyresmarknaden. Kanske kan Rolfs inventering av forna tiders stridsåtgärder (Hyresblockader! Massuppsägningar! Hyresstrejker!) och arbetsmetoder också vara till nytta för den som är aktiv i hyresgäströrelsen, och vill fylla på sin verktygslåda med metoder från en tid som åtminstone på vissa sätt liknar den vi verkar vara på väg in i idag?


Politik på riktigt

Handbok för sociala ingenjörer

Irene Wennemo

Atlas. 2020

IRENE WENNEMO är sedan 2019 generaldirektör på Medlingsinstitutet, före detta statssekreterare i s-regeringens Arbetsmarknadsdepartement 2014-2019, och därtill ledarskribent på Aftonbladet.

Med detta cv förstår man att författaren har en bestämd uppfattning om vad politik innebär, det vill säga statskonst.  Vad hon menar med "riktig" politik är alltså det man sysslar med bland regeringens och departementens cirka 4500 verksamma tjänstemän, samt bland underställda myndigheter, i mindre utsträckning i riksdagen och dess många utskott och i betydligt mindre utsträckning inom riksdagens politiska partier. Rörelser i samhället i övrigt (till exempel Clarté) anses inte kvalificerade att omnämnas då det gäller "riktig" politik. Å andra sidan behöver vi inte i boken heller ta del av det omfattande opinionsarbete som kapitalisterna bedriver genom sina allt fler tankesmedjor och lobbyister.

Vad är det då som driver politiken? På sidan 76 sammanfattar Wennemo sina lärdomar av de många år som hon tillbringat i arbetarrörelsens tjänst: 

"Människor är inte bara egennyttiga, men de är också egennyttiga. Och då de anser att deras eget bästa är i linje med andras, känner de sig som mest övertygade."

118615_06.jpg

Den som verkligen tror att detta är den ultimata sanningen om sina medborgare borde  nog hindras från att ägna sig åt någon form av politik - riktig eller annan. 

Wennemo har läst Machiavellis Fursten från 1513. Det är en mycket bra bok. Trots sin fil. doktorsgrad i sociologi verkar hon tyvärr inte ha läst så mycket om vad som under påföljande århundraden har skrivits om klasser och deras kamp om makten.  "Makt" är för övrigt ett ord, som på bokens 254 sidor inte tycks förekomma. Hennes bok handlar ändå, liksom Machiavellis, om hur en furste eller ett regerande parti bäst ska hålla sig kvar - en konst som hennes parti tvingats lära till mästerskap.

Men när detta har sagts bör det också sägas att hennes bok är en mycket nyttig läsning även för oss som inte aspirerar på att ingå i maktens innersta cirklar, och om de vedermödor en reformist där får utstå. Det är i alla fall en kortfattad lärobok i statskunskap, skriven så att den med utbyte kan läsas, oavsett vilken sida i klasskampen man tillhör. Om detta sista är beröm eller klander beror nog på sidan.


Den politiska generationen

Kontinuitet och förändring 1968-2018

Sven-Axel Månsson & Svante Lundberg

Arkiv. 2021

I DET HÄR KAPITLET krossas i mångt och mycket en av de vanligaste myterna om 68-rörelsen, nämligen den om 'medelklassbarnen som lekte rommen av sig för att sedan uppgå i eliten'." Så står det på sidan 171 i denna undersökning av hur livet blev för ett fyrtiotal unga människor som i december 1968 demonstrerade i Malmö mot Aseas samarbete med den portugisiska kolonialmakten i Mocambique. Sociologerna Lundberg och Månsson intervjuade dem då, sedan intervjuades de igen 1993, och en gång till 2018.

118615_07.jpg

Majoriteten kommer från något enklare förhållanden än andra studenter av samma generation. Vanligen har de sökt sig till typiska lägre medelklassyrken inom offentlig sektor som lärare, socialarbetare eller administratörer. Flertalet har kvar någon form av vänstersympatier 2018, men många har inte varit politiskt aktiva på årtionden.

Visst, någon enstaka har "uppgått i eliten". Men undantag bekräftar inga myter.


Världen vi lämnar

Red. Hanna Wikman & Jens Paulsson

Föreningen Arbetarskrivare. 2020

Världen vi lämnar är Föreningen Arbetarskrivares tolfte antologi. De senaste fem har kommit ut med tvåårsintervaller och blivit bättre och bättre. Den förra - Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar (2018) - fick också en hel del positiv uppmärksamhet, bland annat i Dagens Nyheter och på SVT, där den hissades av kritikern Ulrika Milles. 

Även Världen vi lämnar kan nog komma att tas väl emot. Kvaliteten på bidragen är nämligen genomgående hög och flera av dem är riktiga pärlor.

118615_08.jpg 

Bland novellerna gillade jag särskilt Erik Hakings, Kajsa Paulssons och Micke Evhammars. Min absoluta favorit är dock Karin Nilssons oerhört välskrivna "Bassängsystrar", som beskriver en rehabiliteringsresa till Mallorca och bland annat handlar om sjukdom, läkande, vänskap och olika slags relationer mellan kvinnor och män.

Vad gäller poesin och prosalyriken är nivån ännu högre. Elliot Baron skildrar på ett vackert och tänkvärt sätt vårdarbetares möten med gamla och sjuka människor, Stina Künstlicher beskriver rytmakrobatiskt och underhållande kampen mellan personal och gäster i en bar, Nino Mick skapar med utgångspunkt i arbete ombord på tåg dikter av svindlande hög kvalitet och Freke Räihä kombinerar på ett engagerande sätt intellektuell stringens med en drabbande nakenhet. 


Bortrivna sidor ur historien

Från Albigenserkorståget till bombningarna av Korea

Christer Bergström

Vaktel förlag. 2020

Bergström, tidigare gymnasielärare i historia, börjar sin bok med George Orwell-citatet: "Okunnighet är styrka." Utan tvekan är okunnigheten om vissa historiska händelser en styrka för somliga. 

Boken bygger inte på egen forskning men allt författaren skriver om är ordentligt dokumenterat. Bergström ställer dagens allmänt spridda historieskrivning i kritisk belysning. Ett litet axplock: 1200-talets Albigenserkorståg, i stort sett bortplockat ur historien, kan ses som ett tidigt folkmord. Spaniens övergrepp i Amerika blev ett tacksamt ämne för "la leyenda negras" propagandister. Särskilt England överdrev spanjorernas grymhet i konkurrens om kolonier. USA:s folkmord på Filippinerna i kriget mot Spanien 1898 är i stort sett medvetet förträngt. Mexikaner blev i 1930-talets USA syndabockar under den ekonomiska krisen. Afrikas prekoloniala historia, kultur och civilisation tillhör också historiens bortrivna sidor.

118615_09.jpg 

Bergström påpekar att Indien underutvecklades under den brittiska kolonialismen och att Sepoysupproret 1857 var en tidig holocaust; 10 miljoner indier dödades varav endast 100 000 var upprorsmän. Hur många känner till svälten i Iran 1869-73 som dödade en tredjedel av befolkningen och, inspirerad av engelsmännen, orsakades av ökad opiumodling? Varför var det så många utländska kommunister som avrättades i 1930-talets sovjetiska utrensningar? Varför talar man om 1930-talets svält i Ukraina men knappast om 1940-talets svält i Bengalen? Varför tar man upp Röda arméns våldtäkter under andra världskriget men mycket sällan amerikanska soldaters våldtäkter i Europa och Japan under samma tid? För att förstå Nordkoreas fasthållande vid kärnvapen, måste man känna till att USA:s bombningar under Koreakriget medvetet förvandlade Nordkorea till en kyrkogård. 

Bergström avslutar med ett annat Orwell-citat: "Den som kontrollerar det förflutna, kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nutiden, kontrollerar det förflutna." 

En nyttig påminnelse!


Sveket

Erik Löfvendahl

Bokförlaget Mormor. 2021

DET ÄR 13 ÅR sedan Erik Löfvendahl senast gav ut en roman (Min skuld är min, Norstedts 2008). Nu är han dock tillbaka med besked. Dels är Sveket en bokstavligt talat tung roman på 620 tätt satta sidor, dels markerar den en höjdpunkt i författarskapet.

Romanen handlar om ett triangeldrama: en man som trots enkel bakgrund fått möjlighet att studera till apotekare och dessutom ska gifta sig med en rik apotekardotter, tillika balettdansös, förälskar sig i en ung kvinna som kommit till huvudstaden från Hälsingland för att arbeta som hembiträde.

118615_10.jpg

Löfvendahls gestaltning av relationsdramat imponerar, dramaturgiskt såväl som språkligt.  Det gör också hans förmåga att teckna det klassamhälle i vilket historien utspelas. För mannen blir valet mellan två kvinnor också ett val mellan två samhällsklasser. För kvinnorna präglas dramats konsekvenser av vilka klasser de tillhör.

Dessutom skildras flera intressanta miljöer. Bland annat får vi inblickar i 1920-talets socialdemokratiska kvinnorörelse och i den så kallade Fogelstadsgruppen, samt i olika sjukhusmiljöer. Löfvendahl är också en stockholmsskildrare av rang.

Även om det så klart tar tid att skriva romaner av denna omfattning och kaliber får man verkligen hoppas att vi inte ska behöva vänta lika länge på nästa bok av Löfvendahl. Kanske vågar man rent av hoppas på en novellsamling inom kort? De noveller Löfvendahl publicerat på senare år - bland annat i Livsmedelsarbetarförbundets Mål & Medel, som är den fackförbundstidning som håller litteraturens fana högst - visar nämligen att han är mycket skicklig också när det kommer till de mindre formaten.    


Kent State

Fyra döda i Ohio

Derf Backderf

Kauniz-Olsson. 2020

VÅLD ÄR LIKA amerikanskt som körsbärspaj" slog H Rap Brown fast för femtio år sedan. Våldet har alltid legat nära till hands i USA mot alla grupper, rörelser och samhällsskikt som kommit i konflikt med den rådande ordningen. Derf Backderfs serieroman skildrar nedskjutningen av unga studenter vid Kent State University 1970. Det var två månader efter det att rörelsen mot kriget i Vietnam hade samlat över en halv miljon människor. USA var, då liksom nu, nära kokpunkten.

118615_11.jpg

Backderf berättar i en Will Eisner-inspirerad stil. Grafiskt fungerar berättelsen bäst när perspektivet på några rutor eller sidor växlar fram och tillbaka mellan rutor med några få personer och helsidor med tusentals människor i protest, raseri eller förtvivlan. I sämre stunder tyngs rutorna ner av textmängder som skymmer det grafiska, men de snabba perspektivskiftena ger liv. Berättelsen spänner över fyra dagar i maj och pendlar mellan en handfull individuella öden och studenternas, soldaternas och de politiska makthavarnas skilda kollektiv. Albumet har lånat titeln från Crosby, Stills, Nash and Young sång. Den fungerar fint som musikalisk följeslagare!