I sin bok om Utöya visar Ali Esbati visat hur rasistiska strömningar kan få våldsamma följder. För att stå emot krävs organisering också utanför de sociala medierna, skriver han i svar på tre frågor från Clarté.
Hur ser du på förhållandet mellan hatretorik på internet och verkligt hat?
- Det är till att börja med problematiskt att göra en skarp distinktion mellan det som sker på nätet och det som är "verkligt". För den som mottar hatiska, aggressiva meddelanden på sociala medier ger handlar det inte om mindre verkliga reaktioner. Detta gäller än mer i takt med att många av oss lever en större del av våra sociala och politiska liv på nätet.
- Det finns också en del aspekter av hatretorik på nätet som lättare och snabbare kan utvecklas till en kritisk massa som ger synnerligen verkliga effekter för den som drabbas, och för det offentliga samtalet mer allmänt. Dels för att det är lättare att runda grundläggande empati på sociala medier än öga mot öga. Dels på grund av de större tekniska möjligheterna för en starkt engagerad och skrupelfri aktör att framställa sitt stöd som större än det i utgångspunkten är.
- Det är en social självklarhet och ett historiskt faktum att sättet som det pratas om människor på också påverkar hur de kan behandlas - högst konkret och fysiskt. När hatretoriken får spridning förskjuter det ramarna för vad som faktiskt sägs - den sociala kostnaden för eller vinsten med olika förhållningssätt. Detta är den viktigaste samhälleliga effekten av hatretorik på internet. Förstår man detta, blir det också tydligt att det finns ett större ansvar hos den som har högre politiska och mediala positioner. Det blir en helt annan sorts genomslag när förskjutningen påbjuds från fina talarstolar eller släpps igenom av inflytelserika redaktörer, än när något händer vid ett köksbord eller på ett privat kommentarfält långt ut i nätets kapillärer.
Foto: AGNES STUBER
Bör staten expropriera de stora techbolagen som äger sociala medier-plattformarna?
- Det är nog rimligare att börja i en annan ända, mer närliggande utifrån den konkreta situationen: spelar det någon roll hur bolagsekologin ser ut på det här området, vem som äger den data som genereras, vilka regleringar som gäller för användningen av den, vilka förutsättningar som finns för utvecklingsarbete? I dag är detta inte levande frågor i den offentliga debatten och för politiska aktörer. Det måste de bli i mycket högre utsträckning för att politiska ingripanden ska uppfattas som legitima. Jag tror att detta är centrala frågeställningar att lyfta i fler sammanhang, vilket kräver en del jobb. Det är i sammanhanget inte heller självklart att statens roll lämpligast är större ägande. Det som är eftersträvansvärt är att i mycket större utsträckning se sociala medier som infrastruktur och den data som vi är med och genererar som en form av allmänning.
Hur tycker du att vänstern ska förhålla sig till sociala medier i stort?
Som alla andra kamparenor: genom att eftersträva att vara bäst. Det betyder förstås att man behöver förstå de särskilda förutsättningar som råder på och för (olika) sociala medier. I grunden måste en politisk rörelse finnas där människor finns, både för att effektivt nå ut med budskap och för att underlätta organisering och mobilisering. Det betyder på intet sätt att man ska undgå problematisering, eller slänga bort historiskt upparbetade erfarenheter från andra arenor. Det är sant som flera har kunnat konstatera på senare tid, att det inte bara är högerradikala som är "bra på sociala medier", utan kanske än mer så att sociala medier - med sina affektdrivna algoritmer - är "bra på" högerpopulism och konspirationsteorier. Debatt och organisering på sociala medier kan inte helt ersätta andra former av möten, samtal, text, debatter och manifestationer.
