Vad är antikolonialismens villkor? Brott med fransk nykolonialism innebär samtidigt bindningar till Ryssland och Iran. Fredrik Lindblå analyserar läget i Burkina Faso och talar med två folkbildare i huvudstaden Ouagadougou.
I FEBRUARI 2022 FÖRVISADE MALI de franska trupperna från landet. Ett år senare går Burkina Faso samma väg. De djupare orsakerna kan spåras till 2011 och Natos anfallskrig i Libyen. Tuaregerna stred under Gaddafi i Libyen och återvände 2012 till Mali. Där inledde de ett väpnat uppror mot regeringen, radikaliserade och beväpnade av al-Qaida och Isis-besläktade grupper.
Centre Thomas Sankara döpt efter den forne revolutionären och frihetskämpen (1949-1987). Det fullständiga namnet är
Frankrike försökte hindra grupperna att avancera söderut mot huvudstaden Bamako. Svenska soldater deltog, och operationen ("Operation Serval") ansågs vara en framgång, men som Francois Hollande konstaterade var "kriget ännu inte över". Med "Operation Barkhane« utvidgade de utländska trupperna kriget till bredare delar av Sahelområdet med fokus på Mali, Niger och Tchad. Tilltagande våld och ett försämrat säkerhetsläge drabbade befolkningarna medan terroristerna befäste sina positioner.
Franska militärer gjorde eftergifter för att förhindra angrepp på sina baser, och terroristerna integrerades med lokala nätverk. Det gjorde dem än mer svåråtkomliga. Anti-franska tongångar växte i skuggan av operationens misslyckande, inte bara i Mali utan i ökande grad även i Burkina Faso, där staten förlorat kontrollen över 40 procent av landet. Befolkningen, som redan var högst medveten om den franska kolonialismen och dess nykoloniala system Francafrique, fick allt svårare att skilja mellan terroristernas och den franska militärens våld. Man började resa krav på att kolonialmakten skulle lämna landet.
NÄR DÄRFÖR DEN MILITÄRA kuppledaren Ibrahim Traoré i september 2022 intog huvudstaden togs han emot av ett folk som tröttnat på fransk interventionism. Traoré är 34 år och har tillhört ett specialförband som skulle bekämpa terrorismen i landets norra delar. Fram till kuppen var han stationerad i Kaya, en stad där många av landets två miljoner flyktingar från våldet passerar eller stannar. Han bevittnade den humanitära katastrofen i området, bland annat följderna av att landet inte är i besittning av en stor del av sina egna vattendepåer.
TRAORé TOG MAKTEN från Paul-Henri Sandaogo Damiba, som i en tidigare kupp avsatt presidenten, men som svikit löftet att förbättra säkerheten i landet. Hur var Damiba? Jag frågar två företrädare för folkbildningscentret Thomas Sankara Center, uppkallat efter revolutionären Thomas Sankara.
- Damiba försökte vinna folkets förtroende genom att posera som Sankarist och genom att använda sig av paroller som "fosterlandet eller döden, vi ska vinna", berättar Inemesit Richardson och Océan Passamdé Sawadogo. Men den första april 2022 medgav han att han inte tog makten för revolutionens skull. Han samarbetade med den pro-franska presidenten på Elfenbenskusten Alassane Ouattara och släpptes därmed in i västs läger.
I början var också Traorés förhållande till den franska nykolonialismen otydligt. Men oklarheterna skingrades snabbt och idag har han den stora majoritetens stöd. I huvudstaden Ouagadougou kan man se hans ansikte överallt, i butikers skyltfönster och på egentryckta affischer, t-shirts och klistermärken.
Burkina Faso betyder
- Folket har längtat efter verklig förändring, säger Richardson och Sawadogo. Den främsta prioriteringen är nationell säkerhet, men sociala förändringar är också på gång i kampen för en sann proletär och bondecentrerad demokrati och för total suveränitet. Traorés premiärminister Kyélem de Tambéla har en bakgrund i revolutionär organisering och socialistiska, kommunistiska och panafrikanska strävanden. Traorés ideologiska bakgrund är mindre tydlig eftersom han kommer från militären och saknar direkt politisk erfarenhet. Men han verkar ha starkt förtroende för premiärministern.
KYéLEM DE TAMBéLA har föreslagit en federation mellan Burkina Faso och Mali. Länderna har enats om ett samarbete i kampen mot terrorismen och för att möta de sanktioner som länderna belagts med från ECOWAS (European Community of West African States) och EU. De planerar ett gemensamt järnvägsnät, och har inlett ett arbete med ett delat elnät som ska öka energikapaciteten och stärka den lokala industrin. Allt för att frigöra sig från beroendet av Frankrike och bli självförsörjande.
Finns det fler exempel på en progressiv utveckling?
- Traoré-administrationen har sänkt ministrarnas löner. Traoré vägrar själv att ta emot en presidentlön i stället för sin tidigare soldatlön. Nya samarbeten med till exempel Ryssland och Iran har inletts. Det gör det möjligt att rusta upp armén genom att köpa in helikoptrar och drönare.
RYSSLAND? IRAN? Kan sådana allianser verkligen kallas progressiva? Den frågan är lika begriplig att ställa i Europa, som alliansen med Ryssland och Iran måste te sig ur ett västafrikanskt perspektiv.
I första hand är det en krass säkerhetspolitisk fråga: Skulle Burkina Faso och Mali klara av kampen mot terrorismen med knappa resurser och till stora delar splittrade militära organisationer? Om man inte klarar det på egen hand, behöver man allianser. Det handlar också om att skapa handlingsutrymme för att uppnå självständighet och möjligen på längre sikt en panafrikansk utveckling. Detta har varit omöjligt under fransk nykolonialism.
CFA-franc (Communauté Financière Africaine).
Samarbetet med Ryssland och Iran är praktiskt och strategiskt i första hand, säger Richardson och Sawadogo.
- Men det har djupa ideologiska och politiska implikationer. Att klargöra att allianser med Ryssland och Iran är strategiskt överlägsna det franska nykoloniala alternativet är ett stort framsteg. Det handlar inte enbart om ökad nationell säkerhet och förhoppningar om ett slut på de våldsamma attackerna. Burkina Faso har inlett en bred dialog med Ryssland och Iran om teknisk och vetenskaplig utveckling.
RICHARDSON OCH SAWADOGO poängterar att såväl samarbetet med Ryssland som planerna på en federation kommer ur krav som ställts av Burkina Fasos gräsrotsrörelse. Man är trött på ledare som är lojala mot Frankrike och vill se verklig förändring.
- Det finns insikt om den alltmer multipolära geopolitiska kontext som vi befinner oss i. Folk är starkt medvetna om att vi lämnat västs och Natos totala dominans för en värld där det finns fler möjligheter för exploaterade länder såsom Burkina Faso.
- Andra krav från gräsrotsrörelsen kommer troligen att resas under utvecklingens gång. De innefattar monetär suveränitet och ett utträde ur den franskkontrollerade valutaunionen CFA. En annan stor fråga är språklig rättvisa. Franskan är inte förstaspråk för en majoritet av landets befolkning. Många vill att moore, dioula och fulfude blir officiella språk och efterfrågar utbildning och kommunikation inom landets alla ursprungsspråk.
BROTTET MED FRANSK NYKOLONIALISM, ansatserna till ekonomisk suveränitet och allianserna med Ryssland och Iran är förklaringen till varför länderna beläggs med sanktioner från ECOWAS och EU. Från Elfenbenskusten, dit många från Burkina Faso sökt sig för arbete, har hot rests om höjda avgifter för migranterna om Burkina Faso skulle lämna ECOWAS och bryta med CFA-valutan. För Traoré krävs alltså mod att fortsätta genomföra de krav som ställs från gräsrötterna, som inte siktar på något mindre än en djupgående avkolonisering av Västafrika.
Förändringarna vi ser i Sahel just nu går alltså att tyda som steg i panafrikansk riktning - och det är folket som pekar ut riktningen. Relationerna och samarbetet med Ryssland och Iran, som bär på stora geopolitiska implikationer, är dock fortfarande ett frågetecken. I utvecklingen bort från en unipolär världsordning kommer nya och komplicerade relationer att växa fram. Wagnergruppen, i rampljuset vid Rysslands invasion av Ukraina, har en historia av att dyka upp i afrikanska länder med stora natur- och mineraltillgångar. Det är just denna grupp som stärkt sin närvaro i Sahel på sistone.
RYSSLAND HAR INTE ETT kolonialt förflutet på kontinenten på samma sätt som Europa och USA, och i Mali och Burkina Faso har de ryska militärerna blivit ett alternativ till de franska. Om det är en allians som ger handlingsutrymme för en progressiv utveckling återstår att se. Men det är värt att ge akt på den eurocentriska ryggradsreflexen att frånkänna afrikanska länder en egen förmåga att navigera ideologiskt och strategiskt kring vilka allianser man väljer och hur dom ska se ut.
- Vi är medvetna om att de sanktioner som nu riktas mot Burkina Faso, Mali och andra regeringar bara är början, säger Richardson och Sawadogo. Vi kommer att attackeras från imperialistmakterna och deras lakejer, och vi kommer behöva stark internationell solidaritet för att försvara vår självständighet. Var uppmärksamma på händelseutvecklingen i Burkina Faso och Sahel, och låt er inte luras av Nato-anhängarnas nidbilder. Studera Sankara. Studera Modibo Keita. Studera Sékou Touré. Studera Kwame Nkrumah.
VAD ÄR CFA?
