I mitten av mars förkunnade EU nästa fas i sin gröna industripolitik: Critical Raw Materials Act (CRM Act). De kritiska råvarorna man åsyftar är till exempel kobolt, fosfor, ytterbium och magnesium. Men varför betecknas just dessa råvaror som kritiska? Jo, de är nämligen nödvändiga för batteritillverkning, skärmtillverkning, vätgasproduktion och för att bygga fler vindkraftverk. Fosfor är en av de viktigaste beståndsdelarna i konstgödsel, ett område där EU vill marginalisera Rysslands inflytande på världsmarknaden. Kobolt används i både batterier och jetmotorer, så denna metall är intressant för både Saab i Linköping och Northvolts batterifabrik i Skellefteå.
Passande nog finns de största tillgångarna av kobolt spridda över just Västerbottens inland, enligt myndigheten Sveriges geologiska undersökning (SGU). Industrijättarnas strid om jordens begränsade naturresurser har redan intensifierats, i och med de senaste årens digitalisering, och framtida gröna industriprojekt kommer bara öka den politiska pressen på storskalig exploatering.
Joel Gordon Hultsjö
De nya EU-reglerna sätter riktmärket för att en viss procent kritiska råvaror ska utvinnas inom EU år 2030. Idag importerar EU 78 procent av sitt nuvarande behov av fosfor och kobolt från Kazakstan respektive Guinea. En lokalt producerad grön industriomställningen riskerar dock att ske på bekostnad av Sveriges urbefolkning, varnar flera samiska talespersoner. Landspartiet Svenska Samer (LPSS) skriver i ett uttalande att EU:s nya råvarupolitik "hotar att helt slå undan förutsättningarna för samerna att fortsätta existera som folk och i enlighet med sin kultur, där man lever av markerna och kan bedriva sina traditionella livsföringar och näringar". Klimatomställningen går, enligt LPSS och flera andra samiska företrädare, inte att lösa med ökad konsumtion (av "gröna" produkter) och tillväxt genom ökad exploatering av ändliga resurser för hållbara ändamål. I stället förespråkar flera samer och forskare ökad återvinning av kritiska mineraler, minskad resursförbrukning och återväxt som övergripande politisk målsättning.
Bild av TZENKO STOYANOV, en av omkring 160 satirtecknare och bildkonstnärer som är med i Tecknaruppropet mot kärnvapen och Nato. Upproret fyllde ett år nu i april.
Den gröna omställningen är nödvändig, men får inte ske på urbefolkningen och naturens bekostnad. Vi får inte offra Sveriges art- och djurrikedom, för att medelklassen ska få köra Tesla. Vägen framåt är därför inte via grön tillväxt à la Vänsterpartiet, där vi i Sverige ska kunna köpa oss ut ur den kris vi varit med och skapat, utan via en begränsning av utsläppen och en rättvis fördelning av möjligheten till omställning. Det kritiska är inte mineraler, utan solidaritet.
