Utan EU:s politik och penningstöd skulle inga flyktingar bli kvarhållna i Libyen. Det gjorde Läkare utan gränsers ordförande Joanne Liu klart i ett öppet brev till Europas regeringar redan i början av september: "Varje nation och regering som bidrar till att skicka flyktingar tillbaka till Libyen och hålla dem kvar där är medskyldig ..."
Redan 2016 efterlyste Angela Merkel ett flyktingavtal med Libyen som liknade det man redan hade slutit med Turkiet. Förhållandena i de interneringsläger som då fanns i landet var kända. I en FN-rapport från december 2016 beskrivs hur flyktingar görs till "offer för tvångsarbete, utpressning, villkorliga frihetsberövanden, våld, tortyr, våldtäkter och mord". EU:s ansvariga politiker visste alltså mycket väl vad följderna skulle bli, när de undertecknade ett avtal med den libyska enhetsregeringen.
Men den libyska regeringens makt är mycket begränsad. Därför har EU också försökt ingå överenskommelser med några av landets otaliga miliser. En av dessa kontrollerar olje- och flyktingsmugglingen runt kuststaden Zawiya. Enligt Washington Post, som åberopar sig på FN-utredare, lever flyktingarna i deras läger under omänskliga förhållanden och vissa säljs som sexslavar.
Den andra delen av EU:s plan är stöd åt den libyska kustbevakningen. Tillsammans med den italienska marinen försöker man skrämma bort oberoende hjälporganisationer. Syftet är både att inskränka de frivilliga organisationernas räddningsaktioner och att skrämma bort möjliga vittnen till de libyska kustbevakarnas illegala åtgärder för att fånga flyktingar på internationellt vatten. Upprepade hot och incidenter har fått den viktigaste av frivilligorganisationerna, Läkare utan gränser, att ställa in alla räddningsaktioner i området. Följden har blivit minskade flyktingströmmar till Europa. Och en drastiskt ökad dödlighet.
Men drastiskt ökad dödlighet, slavauktioner och våldtäkter är inget som kommer att få EU:s ledare att lägga om rodret. Så länge det sker utanför Europas gränser, drabbar andra folkslag och grupper än deras väljare och kan hållas hemligt, eller slätas över med löften om "åtgärder", anser man att det är ett pris värt att betala. Här hemma berömmer sig de ansvariga politikerna för att vi nu "äntligen" har fått en "hållbar och praktiskt genomförbar flyktingpolitik". Man måste fråga sig vilken värld de lever i? Uppenbarligen omfattar den inte mörkhyade människor som säljs på auktion och våldtas utanför Sveriges gränser.
