USA har utlyst handelskrig mot Kina. Försonliga tongångar under G20-mötet i Buenos Aires lär inte ändra något på sikt. Vi ser den ledande imperialistmakten på nedgång mobilisera hela sin statsapparat för att bevara hegemonin. Skräckscenariot för USA och EU är att Kina tar över världsmarknaden för avancerad teknisk industri. Mantrat om frihandelns väl har under efterkrigstiden predikats likt ett religiöst påbud. Men nu har det bytts ut mot åkallandet av handelshinder och skyddstullar. Det av Trump initierade handelskriget emot Kina vittnar lika mycket om en imperialistmakt som ser sin ledarposition i världsekonomin som hotad, som om den borgerliga statens oumbärliga funktion för kapitalet.

I början av mars år 2018 blockerade amerikanska myndigheter det Singapore-baserade Telecombolaget Broadcoms stundande uppköp av den amerikanska chip-tillverkaren Qualcomm. I ett brev förklarade Aimen N. Mir, talesperson för Kommittén för investeringssäkerhet på det amerikanska finansdepartementet, att uppköpet skulle kunnat ge kinesiska Huawei ledningen gentemot USA i det teknologiska racet om att utveckla 5G. Mir varnade: "Ett skifte till kinesisk dominans över 5G skulle få substantiella negativa verkningar för USA:s nationella säkerhet." Episoden med Qualcomm kanske inte är den mest omskrivna i rapporteringen om de nya förvecklingarna i relationen mellan USA och Kina. Men det är en av dem som kanske tydligast illustrerar grundfrågan i konflikten.

När Huaweis finanschef Meng Wanzhou greps av kanadensisk polis på USA:s begäran, för misstankar om brott mot amerikanska handelssanktioner mot Iran, hamnar handelskonfliktens säkerhetspolitiska väsen ogenerat i rampljuset. Bortom företagsekonomiska angelägenheter som enskilda bolagskonkurser och uppköp döljer sig konflikter som kommer att bli avgörande för hela världsutvecklingen.

Startskottet för handelskriget ljöd den 22 januari 2018 då Trump-administrationen införde tullar på 30 procent på utländska solpaneler. Udden var riktad mot Kina, som efter en målmedveten statlig satsning blivit världens största producent av solpaneler. Tullåtgärden var också konsekvent med Trumps inställning till klimathotet. Ett halvår senare införde USA tullar på kinesiska exportvaror till ett värde av 50 miljarder dollar. I september trappades handelskriget upp ytterligare då den nya tullnivån på kinesiska produkter uppgick till ett värde av 200 miljarder dollar, vilket innebär att runt hälften av alla kinesiska varor som säljs i USA påverkas. Kina svarade med tullar på amerikanska importvaror till ett värde av 60 miljarder dollar.

Under G20-mötet i Buenos Aires mellan 30 november och 1 december, där Trump och Xi möttes för första gången sen handelskriget utbröt, kom de två överens om att pausa implementeringen av höstens upptrappningar. Pausen varar under 90 dagar och ska ge möjlighet till förhandlingar. Den är villkorad av att Kina går med på att med hjälp av dödsstraff strypa försäljningen av opioiden fentanyl till USA, samt att återuppta importen av amerikanska jordbruksprodukter. Ett av Kinas svar på handelskriget var att dramatiskt minska importen av amerikanska jordbruksprodukter, något som slagit hårt emot bönderna i mellanvästerns USA där stödet till Trump har en viktig högborg. Vad dessa 90 dagar kommer att mynna ut i är osäkert. Arresteringen av Meng Wangzhou, som bara kom en dag efter G20-mötet, bådar inte en alltför harmonisk utveckling.

OECD har varnat för att handelskriget kommer bromsa högkonjunkturen som nu råder i världen, en konjunktur som redan visar vissa tecken på att dala. Rent kortsiktigt innebär handelskriget en uppenbar förlustaffär för den amerikanska ekonomin. USA:s handelskammare uppskattar att 2,6 miljoner jobb i USA kan förloras som en följd av handelskriget. Ford tjänar mer i Kina via sina samriskföretag med kinesiska partner än vad de tjänar på den inhemska amerikanska marknaden. Uppemot en tredjedel av de amerikanska företag som gör affärer i Kina uppger att de planerar att stoppa eller vänta med investeringar i Kina.

Trots att EU också håller på att värja sig mot amerikanska handelshinder beskyller Mats Harborn, ordförande för Europeiska handelskammaren, Kina för handelskriget. Harborn menar att Kina brutit sina löften om att reformera sin ekonomi och öppna upp marknader för utländska företag. Europeiska handelskammaren stämmer in i Trumps anklagelseakt över att Kinas kommunistiska parti påtvingar amerikanska och europeiska företag överföring av teknik till kinesiska partner. Samt över vad man betraktat som orättvis konkurrens, där vissa känsliga delar av Kinas ekonomi hålls undan från utländska investerare.

I sak har Trump-administrationen och europeiska handelskammaren delvis rätt. Kina har använt öppnandet för internationell handel bland annat för att tillägna sig modern avancerad teknik, både genom krav på tekniköverföring och otillåten kopiering. Sedan har man applicerat tekniken för att utveckla den kinesiska industrins produktivitet. De delar av den kinesiska ekonomin som betraktats som extra känsliga har man också skyddat från utländska intressen. Graden av dessa åtgärder har underskattats av västerländska företag och bedömare, som förutspått en framtid där den kinesiska ekonomin och politiken stadigt liberaliseras. På senare år har man snarare sett den motsatta utvecklingen. Men så har också Kina undgått samma plundring med påföljande ekonomiska kollaps som drabbade Ryssland efter Sovjetunionens fall. Och vad USA gjort för att skaffa sig fördelar i världshandeln ska vi inte ens gå in på i denna artikel.

Trump vill med handelskriget öppna upp större delar av den kinesiska ekonomin och göra det lättare för amerikanska företag att verka i den, samt minska den negativa handelsbalansen USA har gentemot Kina. Givetvis vill man också på lång sikt stävja den militära rivalitet som Kina kan komma att uppbåda.

Kinas kommunistiska parti är väl medvetet om vad som väntar med frihandel på USA:s villkor och är mer bestämt än någonsin sen 1978 att stå emot en liberalisering av landet. Under rubriken "Made in China 2025" har partiet lanserat ett statligt lett industriellt projekt som går ut på att bli världsledande inom högteknologi. Genom statliga företag, subventioner, och strävan efter att erhålla immateriell äganderätt ska man hinna i kapp och ta sig förbi västvärldens inom områden som IT, artificiell intelligens och el-bilar. USA:s och EU:s skräckscenario är att Kina ska ta över världsmarknaden för industriellt avancerad teknik, såsom man förut tog över produktionen av billiga enkla industriprodukter. I så fall är den västerländska ledarpositionen inom världsekonomin körd.

I sin satsning Belt and Road Initiative har kinesiska staten ambitionen att bygga en Sidenväg för det 21:a århundradet som ska sträcka sig från Sydostasien till Östeuropa och Afrika. Projektet innebär investeringar i infrastruktur i inblandade länder i en skala som enligt vissa bedömare är oöverträffad i världshistorien. Europeiska stater har noterat Kinas intresse av att köpa upp hamnar runt om i Europa, bland annat Greklands största hamn, Pireushamnen, som tvångsprivatiserades i och med EU:s sparpaket gentemot Grekland. Via hamnen i Grekland hoppas Kina expandera vidare in mot Europa och genom Belt and Road Initiative slingra sig förbi USA:s handelstullar.

Tjeckiens president Milos Zeman har entusiastiskt välkomnat kinesiska investeringar med orden "Tjeckien är ett osänkbart hangarfartyg för kinesiska investeringar i Europa". Zeman hade den kinesiska storentreprenören Ye Jianming som personlig rådgivare. Efter att Ye Jianming arresterats på order av Xi Jinping för misstankar om korruption har Tjeckiens Kina-entusiasm däremot avtagit. Bland EU:s tungviktare har Tysklands utrikesminister Heiko Maas deklarerat att "EU måste stå emot kinesiska försök att splittra oss". Frankrikes president Emmanuel Macron säger att han välkomnar alla investeringar, men medger att Frankrike nekat flera planerade kinesiska köp av franska högteknikbolag.

Relationen med den gamla hat-kärleks-grannen Ryssland har också fått förnyad vikt i och med de amerikanska sanktionerna emot de båda länderna. I september hölls militärövningen Vostok 2018 i Sibirien där 300 000 soldater, 36 000 fordon och 1 000 flygplan deltog. Bland deltagarna fanns även den kinesiska armén som symboliskt skickade 3 200 elitsoldater, 900 markfordon samt flygplan. Övningen var den största i sitt slag i Ryssland sen 1981, och är den första där ett land som inte ingått i Sovjetunionen deltog. Utöver Kina deltog även den mindre grannen Mongoliet i övningen som en för landet lugnande åtgärd. I samband med övningen möttes Xi Jinping och Putin i Vladivostok och skickade en tydlig signal om att amerikanska sanktioner skulle föra Kina och Ryssland närmare varandra.

Amerikansk ekonomi må ha tappat gentemot Kina. Men ännu är den amerikanska militären resursmässigt och tekniskt överlägsen Kinas. Efter att ha minskat något under Obama-administrationen har budgeten för den amerikanska militären nu åter expanderat. Den amerikanska militärbudgeten är nästan tre gånger så stor som Kinas och lika stor som de nästkommande sju ländernas militärbudgetar tillsammans. De amerikanska militärbaserna omsluter Kinas gräns likt en hästsko. På lång sikt i en allt mer parasitär och instabil världskapitalism, med fortsatt oljeberoende och uteblivna satsningar på grön teknik kommer USA att förlita sig allt mer på naken och rå militärmakt för att bibehålla sin ledarposition. I detta hårdnande världsklimat kommer gamla liberala värden och dogmer som med varierande genomskinlighet beslöjat kapitalets statssanktionerade brutalitet att ryckas bort. "Det råder kaos under himlen, situationen är utmärkt."