Till och med M i Lomma Magnus Nilsson
Arbetsfria inkomster Malena Rydberg
Farligare än virus Malena Rydberg
Utnyttjar krisen Hans Isaksson
Inte lön(sam)t att bota Benny Andersson
Ett blygsamt förslag Dan Israel
Fakta som sparkar Benny Andersson
Till och med M i Lomma
Lomma är en av Sveriges rikaste kommuner, och självklart styrs den av moderaterna. Därför är det en liten aning överraskande att just Lommas ledande politiker nu driver kampanj mot vinster i välfärden.
Först gick kommunledningen ut och bad kommuninvånarna om ursäkt för att man privatiserat äldrevården. Därefter publicerade kommunstyrelsens ordförande, moderaten Robert Wenglén, en debattartikel i Sydsvenskan i vilken han förklarade varför han, från moderata utgångspunkter, vill att äldreomsorgen framöver ska vara kommunal.
Bild: Robert Nyberg.
Wenglén inleder med att han är "en varm anhängare av den fria marknaden och vad nationalekonomen Adam Smith kallar den osynliga handen". Men, fortsätter han, i äldreomsorgen fungerar marknaden inte. Kommunerna har nämligen "unika konkurrensfördelar", bland annat eftersom de inte har några "krav på avkastning på det egna kapitalet", vilket privata aktörer bara kan väga upp genom "lägre löner, lägre bemanning och lägre krav på personalens kompetens".
Vidare ger marknaden en väldigt begränsad valfrihet. "Skulle det finnas stora brister i den kvalitet som entreprenören erbjuder, kan den enskilde möjligen byta boende, men kommunen har i praktiken inte något annat val än att erbjuda platsen till en annan äldre invånare, med full vetskap om den bristande kvaliteten", skriver Wenglén.
Dessutom, framhåller han, vill "en majoritet av kunderna, vilket i Lommas fall rör sig om invånare som till stor del är välutbildade, socioekonomiskt starka, borgerliga väljare" att "det offentliga tar ett dominerande ansvar för äldreomsorgen".
När till och med en nyliberal Lommamoderat - efter att ha lyssnat på sina rika och välmående väljare - kommer fram till att välfärd skapas bäst utan inblandning från kapitalister måste det väl ändå vara dags att dödförklara privatiseringspolitiken...
Magnus Nilsson
Arbetsfria inkomster
Svenska Dagbladet har i en serie artiklar granskat den kraftiga ökningen av konsumtionslån i Sverige. Allt fler svenskar hamnar i skuldfällan med höga räntor samtidigt som de nya lånebolagen rundar de regler som finns omkring lån.
Influencers - kända personer, profiler, som säljer reklam med sig själva i huvudrollen - är viktiga kuggar i denna växande industri. Listan på "profiler" som gjort reklam för olika typer av lån, krediter och lånetjänster, kan göras lång. De största profilerna kan tjäna över 100 000 kronor på ett enda sponsrat inlägg på Instagram. Medieprofilen och poddaren Alex Schulman är en sådan influencer. Han har en månadsinkomst på över 300 000 enligt Skatteverket.
Alex Schulman. Bild: Daniel Jordahl, CC BY 2.0 via Wikimedia Commons
Det hela är en cynisk business. Profilerna låtsar att de tagit lån för att tillfredsställa ett omedelbart inköp av något slag. Men det är lögn. Profilen har inte tagit något lån. Däremot påverkar hen många, som redan lever med små marginaler, att snabblåna för att täcka löpande utgifter. De hamnar i en skuldspiral som är mycket svår att ta sig ur.
Influencers och fattiglåntagare, ytterligare en bild av klassamhället.
Malena Rydberg
Farligare än virus
När Adolf Hitler kom till makten fanns det en halv miljon judar i Tyskland varav 300 000 lyckades fly före september 1939. Till USA, Palestina, Storbritannien, Frankrike, Brasilien, Argentina. I Sverige var "judeinvasionen", som den kallades i pressen, en synnerligen blygsam historia. I början av 1939 fanns inte fler än 2 000 tyskar av judisk börd i vårt land.
Nu har Jimmie Åkesson varit nere vid den grekisk-turkiska gränsen och delat ut flygblad som talar om att "Sverige är fullt". I en artikel i Svenska Dagbladet i mars skriver han (som enligt en del personer aldrig får komma till tals) bland annat: "Sverige står återigen inför ett tydligt vägval. Ska vi lära av historien eller på nytt vända dövörat till? ... Regeringens oansvariga migrationspolitik har redan lett till ... en massa problem, i stort sett välfärdsstatens kollaps."
Jimmie Åkesson. Bild: Per Pettersson, CC BY 2.0 via Wikimedia Commons
Ja, ska vi lära av historien? Eller vända det svenska dövörat till som vi gjorde under 1930-talet? I Syrien har tio miljoner människor tvingats lämna sina hem. Europa med en befolkning på 740 miljoner människor har hittills tagit emot kanske en miljon syriska flyktingar. Turkiet med 80 miljoner invånare har tagit emot bortåt fyra miljoner.
Det finns människor i vårt land som anser sig tillhöra vänstern och ofta påpekar att vi måste lyssna på och släppa fram SD därför att så många ur LO-kollektivet röstar på dem. En hel del arbetare röstade på Hitler och nazisterna i Tyskland. Och vad blev det av det? Diktatur, krig och slaktbänken.
Är inte SD på sikt farligare är coronavirus? Sätt partiet i karantän!
Malena Rydberg
Utnyttjar krisen
Många av oss inom den svenska vänstern har alltid insett att kapitalet i längden inte skulle nöja sig med att den svenska arbetarrörelsens ledare önskade skaka hand och skriva under på deras ekonomiska program. Mycket vill ha mer. Vi insåg efter hand att det segrande kapitalet snart skulle utsöndra en "maximalistisk" rörelse som på sikt skulle kräva fullständig underkastelse - med en ny fascism som målet - eftersom det nu åter var möjligt att göra det.
Nu är denna rörelse sedan några år på plats. Den har etablerat ett betydande politiskt stöd även från den "anständiga" högern. Dessvärre är denna utveckling snarare regel än undantag i många länder. Det har lett till "polariserade" samhällen - men dessbättre också till splittring i borgerligheten i Sverige.
Å ena sidan ser vi den nyliberala och modernistiska borgerligheten, å andra sidan den som verkar för ett mera auktoritärt och antidemokratiskt samhälle, fientligt mot främlingar, minoriteter, jämställdhet, och framför allt mot de arbetandes politiska organisering.
Ebba Busch Thor. Bild: Bengt Nyman
Det protofascistiska partiet SD har nu fått erfara att dess hela affärsidé är tillfälligt hotad. Det har nämligen ännu inte lyckats koppla samman covid-19 med massinvandringen till Sverige, de asylsökande, och den av SD uppblåsta oron över brottsligheten bland unga män i förorterna. Men de är säkert i gång med att ladda om.
Kapitalet och deras spektrum av politiska partier kommer ändå, trots delvis försonliga tongångar, att använda krisen för att flytta fram sina positioner och efter förmåga slå mynt av en medicinsk och ekonomisk katastrof. Vår uppgift är att efter förmåga omintetgöra dessa ambitioner.
Hans Isaksson
Inte lön(sam)t att bota
Brist på intensivvårdsplatser, brist på skyddsutrustning, mediciner och personal -larmrapporterna från drabbade länder över hela den kapitalistiska världen visar hur illa rustade, slimmade och privatiserade vårdapparater är att möta pandemier av det slag som vi nu tvingas genomlida. Men ljuset borde också riktas mot den privata läkemedelsindustrins försyndelser. Trots att behoven av nya antibiotika och antivirala läkemedel blir allt större, har 15 av de 18 största läkemedelsbolagen slutat forska på dessa områden, skriver Mike Davis på tidskriften Jacobins blogg. Forskningen riktas i stället mot hjärtmediciner, beroendeframkallande lugnande medel och mediciner mot manlig impotens, eftersom de ger de största profiterna. Enligt Davis har ett universalvaccin mot olika former av influensa - det vill säga ett vaccin som slår mot de ickemuterande centrala delarna av virusen - legat inom räckhåll i decennier. Men det har aldrig ansetts vara tillräckligt lönsamt för att prioriteras.
Benny Andersson
Sociala medier
I folkrörelserna barndom, i slutet av 1800-talet, var mötesformerna ofta kaotiska: osaklighet, personangrepp och långpratare kunde förstöra åtskilligt organisationsarbete. Men med hårdträning i föreningsteknik, talarordningar och argumentation kunde arbetare och småfolk så småningom bygga de organisationer som kastade det gamla samhället över ända.
I dag finns osakligheten, personangreppen och storpratarna på nätet. Var möter vi det systematiska arbetet med självdisciplinering och saklighet? Jo, till exempel i Facebookgruppen Källteknik, fake news och faktagranskning. I mars fick den Internetstiftelsens årliga källkritikpris Det gyllene förstoringsglaset. Motiveringen är att den "erbjuder ett av Sveriges bästa flöden om källkritik, desinformation och faktagranskning. Gruppens moderatorer och medlemmar bidrar starkt till ett seriöst, men samtidigt trevligt, diskussionsklimat." En av moderatorerna i gruppen är Mathias Cederholm, medarbetare i Clarté med bland annat artiklar om källkritik, desinformation och faktagranskning. Clarté gratulerar!
Olle Josephson
Ett blygsamt förslag
Då ett antal ansvarsfulla företrädare för näringslivet nu börjat framföra krav på regeringen att lyssna på expertisen och omedelbart sätta punkt för coronaepidemin för att få fart på hjulen och få igång ekonomin, ber jag att få framföra följande blygsamma förslag. Jag önskar påpeka att jag i högsta grad uppfyller kravet på expertis, eftersom jag har en fil.kand. med 3 betyg (60 poäng) i nationalekonomi och därmed är fullständigt kapabel att uttala mig i alla samhällsfrågor.
Saken är mycket enkel. För att få hjulen att snurra måste man avlägsna orsaken till att dessa bromsat in. Genom att avskaffa riskgruppen avskaffar man samtidigt rädslan för att smitta denna och därmed också orsakerna till att man inte frossar, shoppar loss och far och flyger till Florida eller Cancun eller någon närbelägen skidort i Alperna.
Varför avstå från semestern i Alperna när vi inte behöver? Foto: Zach Dischner, CC BY 2.0 via Wikimedia Commons
Därför måste regeringen redan i morgon besluta att:
1. Alla över 70 år (den s.k. riskgruppen) beordras till städernas torg för att där tagas av daga medelst nackskott, vilket kräver mycket ammunition och därför får hjulen att börja snurra i krigsindustrin, vilket kommer att ge spridningseffekter till hela den övriga ekonomin.
2. För att inte nya riskgrupper ska uppstå genom att viruset muterar och hota även yngre personer, upprättas vägspärrar vid alla infarter till städerna samt kontroller vid alla hållplatser för kollektivtrafiken. Kroppstemperaturen avläses och alla med högre temperatur än 37,3 avrättas på liknande sätt som den ursprungliga riskgruppen.
3. Eftersom Coronaviruset till sin natur vägrar att erkänna landgränser och ekonomin dessutom p.g.a. den s.k. globaliseringen har ett visst samband med andra länders ekonomiska förehavanden, bör regeringen utse mig till internationell samordnare, i samarbete med president Trump (som har god erfarenhet av att agera på den internationella arenan i liknande fall) för att genomföra samma program i världsmåttstock.
Genomförs dessa bestämda, någon kanske skulle säga drastiska, åtgärder försäkrar jag att hjulen åter kommer att snurra, massarbetslöshetens spöke jagas på flykten, yngre generationers hopp om framtiden återställas och solen åter skina från en blå himmel.
(Alla likheter med Jonathan Swift är rena tillfälligheter.)
Dan Israel
Krisberedskap?
Den 12 mars talade Peter Hultqvist på en säkerhetskonferens i London, arrangerad av den anrika tankesmedjan Chatham House, "Royal Institute of International Affairs". Grunden för svensk försvars- och säkerhetspolitik är förhållandet till USA och Nato, klargjorde han. Han välkomnade amerikanska trupper på svensk mark för övningar i fredstider. Gentemot Ryssland gällde fortsatta, gärna stärkta, sanktioner och ingenting annat.
Det är ungefär så långt från svensk neutralitetspolitik man kan komma, och en utrikespolitik som i sin konfrontation med Ryssland går längre än Natoländer som Tyskland och Frankrike. Däremot går den på många sätt hand i hand med de svenska insatserna som amerikansk stödtrupp i Afghanistan och Irak.
Stefan Löfven och Peter Hultqvist vid Aurora 17.
Den hultqvistska linjen går inte bara imperialismens ärenden. Det ökar också risken för att Sverige blir slagfält om motsättningarna mellan imperialistmakterna skulle trappas upp till regionala väpnade konflikter i Nordeuropa.
Formeln alliansfrihet i fred, neutralitet i krig har hållit Sverige borta från krig mer än 150 år. Varför ska den överges?
Olle Josephson
Invandrare
I det trivsamma folkhemmet fanns inga migranter, allt var välordnat och folk mådde bra, heter det ibland.
Nja. Rekommenderad läsning: sociologiprofessorn Edmund Dahlströms avhandling Trivsel i söderort från 1951.
Dahlström kartlägger Hägerstensåsen. Flertalet av invånarna trivs inte; de vill lämna trevånings- och punkthusen för eget småhus. Tio procent är icke-nordiska invandrare, främst balter och mellaneuropéer. "Har ni något emot att umgås med utlänningar i hemmet?" frågar Dahlström. Ja, svarar 16 procent, 13 procent tvekar, 71 procent finner det ok. Och Dahlström frågar skolbarnen: "Skulle du vilja ha en utländsk pojke/flicka som bästa vän?" Ja svarar 57 procent, nej 19 procent, vet ej 24 procent.
Han frågar en del annat också och drar slutsatser: "Sannolikt framträder hos en större grupp svenskar en allmänt negativ inställning till balterna. Man vill inte att utlänningar får bostäder, när svenskar går bostadslösa. Man är villig att acceptera diskriminering och en mer restriktiv immigrationspolitik. Men det förefaller inte som om denna inställning hos någon betydande del skulle vara kombinerad med en personligt fientlig inställning till utlänningar i bostadsområdet."
Slutsats 2019: Folk verkar tänka ungefär likadant i dag som 1950. Invandringen ökade successivt under hela 50-talet - liksom välfärden. Det gick bra. Det kan det göra nu också.
Olle Josephson
Fakta som sparkar
I dessa coronapandemins yttersta dagar är nyheterna fulla av fakta som sparkar. När epidemin håller på att knäcka sjukvården i Italien och vännerna i rikemansklubben EU vägrar bistå, kommer läkare från Kina och Kuba. Och när ett brittiskt kryssningsfartyg med smittade ombord inte fick angöra fyra länder i Karibien, tog Kuba emot dem. Om vi ritar ett handlingsspektrum från internationell solidaritet till extrem nationell egoism, hittar vi Kuba ytterst på den ena sidan och USA ytterst på den andra.
Trumpregimen utsätter Kuba för en allt extremare blockad.Man gör sitt bästa för att hindra landet från att importera livsnödvändigheter som mediciner och olja. Bränslebristen slår hårt mot landets livsmedelsproduktion. På många ställen står traktorerna stilla, medan de bönder som kan plöjer med oxar. I affärerna gapar hyllorna allt tommare och priserna stiger på det som finns. Uträkningen är att folket ska resa sig och installera en regering som faller Trumpregimen i smaken.
Kubanska läkare hjälper Italien
Men kubaner är inte dumma. Det enda som händer är att ilskan mot den store grannen i norr stiger. På kvällarna talar jag med mina vänner i Santiago, Kubas andra stad. De berättar om läkarteam som nu går från hus till hus för att höra sig för om hälsoläget och testa alla som har feber. En vän skriver att han ska hyra en bil för att åka upp i bergen och dela ut mat till dem som inte har tillräckligt att äta. "Gud får väl tacka mig", slutar han. Jag glömde fråga om han menade den kristne guden eller yorubahalvguden Orula. Antagligen syftade han på båda.
Benny Andersson
Just too late
Just-in-time-tänkandet, alltså det medvetna avskaffandet av lagerhållning, blev i den svenska vårdsektorn först uppmärksammat genom restnoteringar av viktiga mediciner på de avreglerade apoteken. Statliga utredningars fromma förhoppningar att marknaden skulle lösa problemet kom på skam. Sedan kom skandalen kring Apotekstjänst. Sjukhusen stod utan egen lagerhållning av medicin och sjukvårdsutrustning när den nya leverantören fallerade. Med coronakrisen har så just-in-time blivit ett hasardspel med döden.
Just-in-time inom tillverkningsindustrin medför samtidigt att de globala varukedjorna bryts av produktionsstopp och inställda transporter. Därmed förvärras en försörjningskris och en ekonomisk kris som är allvarlig nog redan på grund av upphörd efterfrågan inom turism-, service-, kultur- och nöjessektorerna.
Passar inte just-in-time. Foto: birgitw2, pixabay.com
Just-in-time är ett problem inte bara för civil och militär beredskap. I ett samhälle som av klimatskäl måste ställa om till förnybara energikällor som sol och vind, vilka varierar med årstid och väderlek, kräver just-in-time-tänkandet överinvesteringar i att lagra energi i batterier, eller i transkontinental omfördelning genom kraftnät. Båda lösningarna leder till betydande effektförluster. Ett klimatsmartare alternativ är att anpassa delar av varuproduktionen efter den temporära energitillgången, och återuppbygga varulager för att klara produktionssvackorna.
Kritiken mot just-in-time-tänkandet är bred och väl underbyggd. Men finns den sociala rörelse som är stark nog att få samhället att gå från ord till handling? Den som (över)lever får se.
Ola Inghe
