Copyright problem med bilder

Merparten av bilderna i äldre tidskriftsartiklar är i karantän men artiklarna i det nummer som är aktuellt för e-prenumeranter innehåller alla bilder. Vi arbetar på detta och publicerar godkända bilder allteftersom. 

En av de stora revolutionerna i slutet av 1900-talet är den sexuella. Reproduktionens nedtonade roll har skakat om känsloliv och familjeinstitutioner i grunden. I denna process sker en radikal omvandling av intimiteten som också borde få konsekvenser för det offentliga livet, hävdar sociologen Anthony Giddens.

LÄNGTAN EFTER upplevelsen av den romantiska kärlekens subversiva kraft präglar förmodligen den postindustriella nutidsmänniskan i högre grad än vad den någonsin gjorde bland 1800-talets romanläsarinnan Trots skilsmässostatistiken hyllar de flesta av oss innerst inne denna ide om ett radikalt känslomässigt brott i tillvaron som underminerar och nyladdar allt liv. Ett eftersträvansvärt tillstånd som sedan helst ska leda till ett livslångt äktenskap där emotion och inte ekonomi förväntas vara det sammanhållande kittet. Om det blir problematiskt finns till vårt förfogande åtskilliga hyllmetrar med vägledande handböcker, psykoterapi eller kvällstidningarnas helgbilagor. Både män och kvinnor, men särskilt kvinnor, ur alla skikt fantiserar alltjämt om den rätte och drömmer om en ömsesidig själslig gemenskap - en djup relation. Ty i detta rike dominerar det sublima över det sexuella.

Tidningarna proklamerar "Austenfeber" och åtminstone vi kvinnor sitter klistrade framför tv-serier och filmdukar för att uppslukas av dessa aristokratiska men ack så briljanta skildringar av den revolutionära romantikens seger över traditionens tråkiga makt. Till och med i ett förhärdat clarteisthjärta skälver det till av den kyskaste kyss...

Passionens revolutionära potential har människor givetvis i alla tider varit väl medvetna om och därför har man i alla samhällsformer ansett den som obrukbar som beståndsdel för byggandet av ett solitt samhälle vilande på privat ägande. Äktenskap, hjärtekärlek och erotik har hållits vitt isär av framförallt män inom de flesta klasslager under historiens gång och givetvis då särskilt inom aristokratin där diverse sidoaffärer varit regel. Men i de övre skikten kunde även en och annan dam tillåta sig detsamma - åtminstone sedan hon levererat ett betryggande antal äktingar. Med de borgerliga kvinnornas behov av en romantisk dimension i sina småtrista liv under artonhundratalet fördes hjärtats krav och förväntan in i äktenskapsinstitutionen. Men erotiken var ett ämne som knappt kunde vidröras i dylika kretsar. Jane Austen lär inte ha varit i närheten av en karl.

Idag betyder inte längre sexualitet reproduktion. Bara på några få decennier har preventivmedlens säkerhet därmed vänt helt upp och ner på de villkor och traditioner som sedan urminnes tider satt upp reglerna för den kroppsliga kärlekens uttrycksmöjligheter och därmed i grunden ifrågasatt iden om äktenskapet som sam manhängande med kontrollen av kvinnan. Till vardags reflekterar vi knappast över vad en sådan skenbar självklarhet faktiskt betyder för relationerna i ett parförhållan de, familjeinstitutionen och intimitetens villkor.

Men någon som gjort det grundligt och synnerligen tänkvärt är den engelske och mycket väletablerade sociologen AnthonyS Giddens som för ett par tre år sedan skrev boken "Intimitetens omlvandling - sexuali tet, kärlek och erotik i det moderna sawhäl let" (översatt till svenska 1995, Nya Doxa). Giddens analyserar dagens sexuella kart bild och konstaterar: "Beroendet (av förälskelsen/romantiken, min anm.) måste sättas i samband med det faktum att vi idag lever i ett samhälle i vilket traditionens makt i större utsträckning än tidigare har röjts undan. I motsvarande grad får det reflexiva jagprojektet en sär skild betydelse. När stora områden av en persons liv inte längre bestäms av förhärskande mönster och vanor, är individen ständigt tvungen att övervä ga val mellan olika livsstilar. Dessutom - och detta är av central betydelse - är sådana val inte bara "externa' eller marginella sidor av individens attity der, utan bestämmande för vem individen 'är'."

Kvinnor kan i västerlandet i princip be stämma över sina kroppar. Vi kan avstå från barn och samtidigt ha sexuella relatio ner. Vi kan rentav välja sexuell identitet eller experimentera med den och vi är inte längre hänvisade till nån slags "natur" - det står oss fritt att isåfall välja naturen om ödet också vill. Vill inte ödet kan vi låta oss bli provrörsbefruktadc med eller utan man (åtminstone i teorin). Från det att "sexualiteten" - som då givetvis inte existerade som begrepp - tidigare var förknippad med ständiga havandeskap och en stor risk att dö i barnsäng och som dessutom snarast byggde på ett förnekande av kvinnans sexuella gensvar har den utvecklats till ett fritt uttryck för individualiteten. Ett beteende som i princip liknar den njutningsinriktade mannens sexualitet. För att slippa det "naturliga" eländet - att vara en ren eller oren kvinna fanns två andra möjligheter: att gå i kloster eller klä ut sig till man och hoppas på att Ingenting avslöjades vilket kunde Iyckas eftersom den sociala rollen i praktiken alltid vägt tyngre än naturen .

Även om nu aidshotet ständigt finns i bakgrunden i det här sammanhanget återstår idag något som Giddens kallar för "den plastiska sexualiteten" - ett livsområde som valt bort reproduktionen och står allt öppnare för utforskning och experiment och öppnar dörren för kanske fler människor än de i underground-, outside- och konstnärskretsar som traditionellt prövat dessa rum. Förmodligen kommer fler människor att under den här samhällsfasen därför bejaka och utveckla t ex homosexualitet och androgynitet därför att det helt enkelt börjar bli socialt funktionellt och därmed rumsrent när reproduktionen har blivit ett sekundärt mål för båda könen. Beteendcn som i en tidigare samhällsfas skulle betecknats som perversioner kan i den nuvarande samhällsfasen fungera som en "radikal pluralism" befriad från moraliserande och sannolikt nödvändig för framväxandet av en fullständig emanicipation.

När det gäller ökningen av homosexualiteten bland män (enligt amerikanska forskare har över 40% av gifta män någon gång haft sex med andra män) anför Giddens en anmärkningsvärd teori:

"Inslaget av psykologiskt försvar tycks uppenbart i denna form av episodisk sexualitet. Den kan ses som en manlig massflykt från det som förenar sexualitet, jagidentitet och intimitet. I en tid när inte längre kvinnor medagerar blir den ett uttryck för mäns hemliga motstånd mot konsekvenserna av jämlikheten mellan könen."

Motsvarande resonemang, fast tvärtom, förekommer ju bland kvinnor som väljer att vara lesbiska. Giddens moraliserar inte men iakttar detta spektrum av allt vanligare "gransöverträdelser" som ett symptom på att könsrollerna radikalt håller på att upplösas. Men jagandet efter de extraordinära upplevelserna skapar sannolikt behov och beroenden som i längden motverkar "det reflexiva jagprojektet" och ett verkligt möte mellan könen. För att nu inte nämna de kommersiella krafternas enorma intresse av att exploatera den här sortens böjelser, bör väl tilläggas.

Även om den kvinnliga sexualiteten fortfarande bär spår av de gamla rädslorna för graviditet och den stereotypa undergivenhetsattityden håller den alltså drastiskt på att förändras. Äktenskapet är inte längre självklart den centrala erfarenheten i den västerländska kvinnans liv. Åtminstone i Skandinavien är det mera självklart för både medelklass- och arbetarklasskvinnan att ha egna pengar, arbetsliv och ett socialt liv utanför hemmet. För medelklassen är dessutom god utbildning en lika given sak. I världens mest emanciperade land är det en decenniegammal situation medan det är utopi för majoriteten av världens fattiga kvinnor. Dock måste inflikas att lågutbildade underklasskvinnor i väst idag befinner sig i ett klart tillbakapressat läge där ju arbetslösa ensamstående mammor utgör det absolut understa sociala skiktet

I sociologiska undersökningar som intervjuar tonåringar om deras förhoppningar om framtiden märks bland flickorna en förskjutning fran en önskan om att "bli gift" till en önskan om ett möte som innebär en djup jämlik relation. Däremot talar pojkar oftare (och alltjämt) om en snygg "fru" som ingår som en del av villan och toppjobbet (detta kan jag bekräfta då jag läste igenom en gymnasieklass uppsatser over temat nyligen). Precis som i Austens romaner tycks alltså flickorna också här gå i bräschen för en ny syn - de har "berett vägen för en expansion av det intima genom sin roll som modernitetens emotionella revolutionärer, som Giddens uttrycker saken.

För denna nya situation inför Giddens ett centralt begrepp; "den rena relationen"- där bandet mellan människor upprättas i form av ömsesidigt framförhandlade normer och bara varar så länge de båda parterna får ut tillräckligt av alliansen, ett rullande kontrakt. Kärleken och behovet av samlevnad är därmed avhängig denna rena relation som ram snarare än det äktenskapliga löftet - själva äktenskapsformen blir då mer ett tecken för trohet än en faktor som definierar trohet. Den plastiska sexualiteten ingår här som ett komplement och en fördjupning av ett sådant förtroende och reproduktion finns där som en möjlighet. Men männen är eftersläntrare i den här processen, påstår Giddens och menar att männen har hållit sig undan från det intimas utvecklingområde och framförallt betraktat förälskelsen och det följande äktenskapet som ett "tillträde" till kvinnans kropp på ett artonhundratalsmässigt sätt. I en i boken refererad undersökning önskade nästan alla intervjuade kvinnor större verbal närhet i relationen med sina män och de uppgav att de kände motstånd eller känslomässig likgiltighet när de försökte få till stånd en intimare kommunikation.

Däremot utvecklar inte Giddens någon tanke om vikten av de uppenbart mycket fördelaktiga praktiska och ekonomiska villkor som en samlevnad innebär - ekonomi är ju förvisso fortfarande ett mycket väsentligt kitt med den skillnaden att den idag bygger på båda parternas insats. Men mannens ekonomiska insats utgör alltjämt den överskuggande delen för de flesta förhållandcn i både medel- och arbetarklass vilket innebär att kvinnor vid framförallt en skilsmässa hamnar i ohjälpligt underläge.

"Den rena relationen"- resonemanget överför sedan Giddens också till andra områden i livet likaväl applicerbart på vänskaps- och släktrelationer där det exempelvis inte är givet att barnen (oftast döttrarna) tar hand om sina åldrade föräldrar om inte denna ömsesidiga relation finns. Det romantiska kravet på ömsesidighet inom äktenskapet och individens behov har således utvecklats till att spränga de förväntade sociala konventionerna. En sådan splittring kan man också studera i de allt vanligare fallen av att föräldrar faktiskt idag överger sina barn (dessvärre vardagsmat för dagens skolkuratorer) när de hittat en ny "mer givande" relation där inte barnet passar in. Giddens ger inga sådana exempel men reflektionen ligger nära till hands - när konventionens förväntningar börjar lösas upp öppnar det tveklöst möjligheten för fler människor att handla i krasst egenintresse. Diskussionen om det civila samhället får här ytterligare en dimension; kräver inte ett traditionsupplösande samhälle en stark professionell offentlig sektor som motkraft och demokratisk garant? För frågan är om det finns något alternativ - ett försvar och värnande om kärnfamiljen konserverar och hamnar mycket lätt i cn kristdemokratisk fälla. För Giddells utgör "den rena relationen" ett svar om ett ökat personligt moraliskt ansvar för sina handlingar men utifrån andra utgångspunkter än tradition och institution. Om man så vill en slags existentialistisk tankegång.

I ett normupplösande samhälle förstärks fenomen som sexualfixering och episodisk sexualitet. Giddens jämför det extrema beroendet och åtföljande missbruk av detta emancipatoriska löfte med alkoholismen eller narkomanin och ser paralleller med den s k "kicken" "fixen" och "time-outen" med åtföljande jagförlust och destruktiva skamkänslor: "alla beroendeformer är försvarsreaktioner och flyktbeteenden ett uttryck för brist pa autonomi som kastar en skugga över jagets förmåga." Och följaktligcn är det vanligast bland män (även om fenomenet också kan iakttas hos alltfler kvinnor), där erövringen i sig är den drivandc kraften - hett åtrådda kvinnor bleknar till ingenting när affären fullhordats. På så vis odlas iden om kvinnan som ett bottenlöst (biologiskt...) mysterium - en föreställning som framförallt florerat sedan 1 800-talets borgerliga kvinnosyn grundlades.

"Dessa män är oförmögna att upprätta bandet mellan sexualitet och intimitet. En sådan man bygger hela sin identitet på sina insatser i arbetslivet och åtföljande status bland andra män - och i mycket lite utstäckning på en känslomässig rekonstruktion av det förgångna. Männens ställning på det offentliga området har erövrats till priset av att de utestängts från intimitetens omvandlig."

Giddens studerar och granskar följaktligen den freudianska teoribildningen på området och diskuterar självständigt vad framförallt den starka modersdominansen i ett litet barns liv förmodligen får för konserverande psykologiska konsckvenser för de olika könsrollcrnas konstruktion - både bra och dåliga för båda. Han ställer sig befriande kritisk till Freuds tidspräglade analys av den passiva kvinnliga, "outvecklade" sexualiteten och den tämligen bisarra teorin om den s k "penisavunden". Mäns och kvinnors uppenbarligen delvis skilda sexuella behov utgör naturligtvis ett komplicerat växelspel av tidiga föräldraattityder och samhällskonventioner medan Giddens tillskriver den biologiska faktorn en relativt liten roll. Giddens ideologiserar aldrig eller hånger sig åt svepande karaktäristiker av kvinnligt och manligt utan konstaterar att flickor absolut inte har "närmare till känslorna" i någon nedärvd bemärkelse men att de i allmänhet inte uppmuntras till att utveckla sin instrumentella förmåga - en egenskap som utan tvekan bekräftar pojkars behov av att bli värderade och älskade. Flickor lär sig som bekant att bli älskade av helt andra orsaker.

Som en given utgångspunkt för en psykologisk teori måste den samhällskonservative Freud naturligtvis vara, varpå Giddens granskar de sexualteoretiker som uppfattats som tillhörande en progressiv tradition och då framförallt Michel Foucault, Wilhelm Reich och Herbert Marcuse. En radikal hållning till Freud skulle innebära att visa att det han uppfattade som civilisation i allmänhet i praktiken är något specifikt för den moderna ordningen:

"Och modernitetens problem, som ju Marcuse oftast betonar, hör i mycket stor utsträckning till en mansdominerad sfär. Man får anta att kärleken än en gång förvisas till bakom kulisserna, som den kvinnliga specialitet som den ju faktiskt kom att bli. I förgrunden finns bara lönearbetets värld, som tas för givet som ett manligt projekt. " Både Reich och Marcuse formulerade långt gångna utopiska teorier om den fullständiga emancipationen under modernitetens era i opposition mot de exploaterande kapitalistiska könsstrukturerna, men har enligt Giddens brustit i sin förmåga att sammanfoga dem med en analys av den faktiska kvinnokampen i ett könspolitiskt undersökande perspektiv.

Som nestor i dessa frågor tronar ju Michel Foucault, även om hans stora livsprojekt att skriva sexualitetens historia bara hann påbörjas. Foucault är den centrale teoretikern när det gäller diskussionen om vilken roll sexualiteten spelat under olika samhällsformer och Giddens ägnar ett särkilt kapitel åt att delvis punktera Foucaults teori om samhällsinstitutionerna som i princip sexuellt repressiva - en tanke som ju motsägs ganska grundligt av Giddens sociologiska lägesbeskrivning ovan som ju snarast speglar en relativt smidig och anpasslig samhällmoralsmoral .

"Utvecklingen av demokratin på det offentliga området var i början främst ett manligt projekt - i vilket kvinnorna till sist Iyckades bli delaktiga, framförallt som en följd av deras egen kamp. Demokratiseringen av privatlivet är inte en lika synlig process delvis just för att den inte äger rum offentligt - men dess konsekvenser är lika djupgående. Det är en process i vilken kvinnorna hittills har spelat huvudrollen, även om de uppnådda resultaten, liksom i den offentliga sfären, till slut kommer att vara tillgängliga för alla.

Så sammanfattar Giddens förhållandet mellan de två världar som så konstlat hålls isär i vår civilisation ett konstaterande som samtidigt leder in på en slutdiskussion om den för emancipationen fullständigt nödvändiga demokratiseringen av privatlivets helgd.

Framför mig ser jag en ursprungsbild: borgerskapets mörka och tungt sammetsdraperade interiörer där frustrerade fruar och föraktade prostituerade hålls gömda i dubbelmoralens dunkel. Här finns rummen för Strindbergs familjehelvete och de borgerliga kvinnornas fängelse - det traditionella privatlivets helgd rymmer stora mått av borgerligt reaktionärt och konservativt tankegods. Och vår tids fascination för sexualiteten hänger naturligtvis samman med att den utgör just ett sista privat rum dit vi inte äger insyn. Den utgör "en kontaktyta mot allt det som offrats för den tekniska trygghet som det dagliga livet kan erbjuda". Ingen epok i historien har tidigare spekulerat så våldsamt i vad som kan utspela sig hemma hos tonårsflickorna och hemmafruarna i deras slutna kammare. Men de flesta av oss vet att det är falskt larm. Där finns just inga hemligheter men däremot mycket längtan och tomhet och den förhoppningsfulle får varje gång vika ihop sin helgtidningsbilaga otillfredsställd. Men heligförklarandet och mystifieringen av privatlivet fördunklar och gör intimsfären oåtkomlig för diskussion och ifrågasättande. Och här döljer sig också nyckeln till inte bara kvinnans emancipation utan möjligheten till en politisering av livet som helhet. För detta inför Giddens begreppet livspolitik, en politik som förenar abstrakt filosofi, etiska tankar och påtagligt praktiska angelägenheter.

Intimiteten i sig innehåller ett löfte om demokrati. Ett löfte som förutsätter individens autonomi och möjlighet till förverkligande i en anda av respekt för den andra och generös öppenhet, betonandet av lika rättigheter och skyldigheter, att alltid ha goda skäl för handlingar som berör en annan människas liv. Det vill säga den intima sfären måste präglas av de principer som vi säger oss hylla för det offentliga livet - bara så kan den svåråtkomliga falliska makten stävjas."Och tanken att det finns trosföreställningar som är rätt för en man men fel för en kvinna - eller tvärtom kommer troligen tyna bort med fallos krympande till penis" är väl en ganska tilltalande och befriande vision för oss alla - eller?