Om arbetarklassen självmant håller igen behöver den inte pressas tillbaka med massarbetslöshet och avregleringar av arbetslivet. Det är grundtanken i LOs strävan efter en ny modell för lönebildningen. Strategin syftar till att säkra de fackliga organisationernas ställning i den Europeiska unionen.

Löneökningarna i Sverige ska med central styrning, frivilliga inskränkningar av konfliktmöjligheterna och andra metoder anpassas till "god europeisk nivå". Vad betyder det?

Vid en paneldebatt i februari påpekade förre chefen för Volkswagen, Carl Hahn, att den planerade valutaunionen kan få dramatiska effekter. I skydd av skiftande valutor kan priser på bilar och andra varor idag skilja 20 till 25 procent mellan olika EU-länder. Plötsligt kommer priserna att harmoniseras - till lägsta nivå.

- Det kommer att ge en våldsam deflation.Då måste skillnaderna i kostnader utjämnas i samma riktning.Storbritanniens finansminister Kenneth Clarke fyllde i: - Pressen att påskynda strukturförändringarna kommer verkligen att bli stark. Konsumenterna kan tvingas acceptera lägre löner i takt med lägre priser.

Den goda europeiska nivån är inte en fast storhet utan något som sjunker varv för varv i en nedåtgående spiral. I talet om strukturförändringar och inflationsbekämpning gömmer sig ett förlopp där ett fåtal monopolistiska kapital med världsomspännande intressen svälter ut det omgivande samhället. Storföretagens vinster höjs på lönernas bekostnad, arbetstider och anställningsvillkor försämras och välfärdsinrättningar avvecklas. EU-kommissionären Padraig Flynn framhåller att också de sociala skyddsnäten måste konvergeras till gemensam Europanivå:

- Det betyder inte avveckling av välfärdsstaten utan modernisering av den.Alla vet vad det innebär.LO-ordföranden Bertil Jonsson och fyra förbundsordföranden skriver i DN den 2 januari: "...kravet på låg inflation är en del av den europeiska verkligheten som vi inte kan slingra oss undan." Med den motiveringen placerar sig de fackliga ledarna frivilligt i skruven. Den nya svenska modellen är att i samförstånd genomdriva sådant som folk på kontinenten strejkar och demonstrerar i hundratusental emot.

LO-ledningens linje är inte bara svekfull mot dem som i andra länder slåss för att vända den nedåtgående spiralen. Den fjärmar de fackliga organisationerna från medlemmarna. Facken blir sårbara för just det som skulle undvikas: en samlad attack från stat och kapital mot deras kvarvarande ställningar.

Bertil Jonsson erbjuder nu storföretagen LO-stöd för EMU mot att SAF ger de fackliga ledarna en huvudroll i nedskruvandet av löner och anställningsvillkor. En affär på god Europanivå.