Kulturkampen står i historieböckerna för något mycket speciellt: Bismarcks kamp mot katolska kyrkan i 1870-talets Tyskland. Men kulturkampen är evig. Viktigast är det ständiga arbetet att utveckla litteratur, musik, bildkonst, teater, film och mycket annat så att arbetarklass och folk kan växa i styrka, kunskap och mod. Hur lyckas det i dag?

Andra uppgifter är typiskt dagspolitiska: försvar för författares och konstnärers yttrandefrihet, stödet till folkbibliotek, museer, kommunala kulturskolor och folkbildning, försvar för public service.

Här följer fem artiklar från frontavsnitt i kulturkampen.

11302_01.jpgBild: Stelios Faitakis

Rasmus Landström överblickar svensk arbetarlitteratur i dag. Den skiljer sig från 1900-talets, men har kanske en starkare ställning än någonsin.

Karin Hedbrant beskriver hur investeringsobjektet "samtidskonst" dominerar en konstvärld där den folkrörelsebaserade bildkonsten trängts undan.

Olle Josephson skriver om Sverigedemokraternas kulturpolitik. Vänstern måste ta striden om det svenska kulturarvet.

Magnus Nilsson har motsatt ståndpunkt. Begreppet svenskt kulturarv är lika vilseledande som begreppet mångkultur.

Joel Gordon Hultsjö granskar statlig kulturpolitik från 1974 till i dag: från antikommersialism till entreprenörskap.