Covid-19 utlöser en kris som redan var på väg. Det gäller även bostadsfrågan. Hyresstrejker sprider sig nu världen över. Kommer de också till Sverige som svar på utförsäljningar, renovräkningar och marknadshyror?

Den pågående pandemin har resulterat i att den ekonomiska kris som kanske redan var på väg har igångsatts, med ödesdigra resultat för miljontals människor världen över. I takt med att människors möjlighet att försörja sig har ryckts undan, tycks en våg av hyresprotester ha spritt sig på flera håll i världen. Det fanns tecken på att något liknande var på gång även före pandemin, med gräsrotsinitiativ som tog strid mot den ökade finansialiseringen av bostadsmarknaden och hyresökningar i städer som Berlin och Barcelona. I och med de dubbla kriserna tycks dock detta ha ökat rejält, med initiativ till hyresprotester och inte minst hyresstrejker i ett antal städer världen över. I Toronto manade den radikala hyresgäströrelsen till allmän hyresstrejk från första april. Enligt en representant för Canadian Federation of Apartment Associations ska 25 procent av hyresgästerna i Torontoområdet inte ha betalat hyra första april. Totalt sett i Kanada ska 75 procent av hyresgästerna ha betalat full hyra, 10 procent delar av hyran och 15 procent ingen hyra alls i april. Stämmer siffrorna så handlar det om hundratusentals hyresgäster som låtit bli att betala, vilket skulle innebära att hyresstrejkandet ligger på samma nivåer som under de massiva hyresstrejkerna i Sydafrika på 1980-talet.

11310_01.jpgBild: Robert Nyberg

Det är förstås svårt att veta i vilken mån hyresstrejkandet är menat som ett politiskt ställningstagande sporrat av hyresstrejkkampanjen och i vilken mån det kommer av hyresgästernas oförmåga att faktiskt betala. Förmodligen samspelar dessa båda faktorer. I USA sprider sig en hyresstrejksrörelse med krav på hyresstopp både i städer med en stark tradition av hyresgästorganisering, som i New York och San Fransisco, och i andra städer. Även om man på flera håll har infört vräkningsstopp så påpekar hyresgästaktivisterna att man måste göra något åt de hyresskulder som arbetslösa hyresgäster kommer att samla på sig under krisen. Även i Spanien, Italien och Grekland har initiativ tagits för hyresstrejkande. Det är inte omöjligt att vi kommer att se ett antal hyresstrejker och andra protestaktioner under de månader som kommer.

Pandemins hyresstrejksrörelse skiljer sig något åt från traditionella hyresstrejker. De har oftast varit lokala företeelser med specifika krav så som hävande av vräkningar, reparationer, hyressänkningar eller hindrande av hyreshöjningar. I en del fall har det rört sig om större kampanjer mot fastighetsägare som ofta även de har organiserat sig. Historiskt sett har hyresstrejker traditionellt använts av arrendebönder som en protestform, men under 1800-talet började metoden tillämpas också av hyresgästkollektiv i städerna. I samband med arbetarrörelsens framväxt dök hyresgäströrelser upp i många länder och större hyresstrider utkämpades på flera håll. I Storbritannien utbröt hyresstrejker så tidigt som på 1820-talet, och en radikal hyresgästtradition har länge funnits kvar på öarna. Hyresstrejkerna i framför allt Glasgow under det första världskriget hör till de mest kända, men hyresprotester har genomförts till och från ända fram till vår tid. Under de senaste åren har en hyresstrejksrörelse funnits i Storbritannien med kopplingar till studentrörelsen, och även här har hyresstrejker organiserats under pandemin.

I radikaliseringsvågen mot slutet av det första världskriget blev det ett stort uppsving av hyresstrejker i ett antal städer världen över, bland annat i Berlin och New York. Dessa fortsatte sedan en bit in på 1920-talet. I det sönderfallande Österrike-Ungern förekom större ockupationsvågor i Wien och Prag. Det var även under den här perioden som den svenska hyresgäströrelsen fick fast form, även om ett antal kortlivade försök att bilda hyresgästföreningar hade gjorts från 1800-talets sista decennier. I framför allt Stockholmsområdet med omnejd genomfördes ett antal hyresstrejker under 1910-talet, och i Göteborg växte en militant hyresgäströrelse fram under början av 1920-talet. Man utformade här en konfliktrepertoar där framför allt blockaden, alltså bojkott av nyinflyttning i lägenheter där konflikt förelåg och bojkott av fastighetsägarens övriga näringar, spelade en viktig roll. Tusentals fastigheter skulle komma att sättas i blockad i Göteborg under mellankrigstiden, och stridsåtgärden användes så sent som under början av 1960-talet.

Under den stora depressionen efter börskraschen 1929 blev utvecklingen lik den vi ser idag. I USA kunde stora mängder arbetslösa hyresgäster helt plötsligt inte betala hyran. I en del fall betalade man delar av hyran, men hotet om vräkningar blev, likt i våra dagar, en allt större politisk fråga. Större hyresstrejksrörelser förekom i ett antal städer med de kanske mest dramatiska i Barcelona, där den anarkosyndikalistiska rörelsen drev på massiva protester. I Sverige drog hyresgäströrelsen under det tidiga 1930-talet i gång så kallade hyressänkningsaktioner, där man formulerade krav på hyressänkningar och förbättringar i fastigheter och sedan kollektivt sade upp kontrakten med hot om blockad. I en del fall hyresstrejkade man även genom att deponera hyran tills det att uppgörelse hade nåtts. Hyressänkningsaktionerna var i många fall framgångsrika och hyresgästerna behövde sällan flytta. Dock ledde aktionerna i framför allt Göteborg till större konflikter vid flera tillfällen. Den mest kända storkonflikten är Olskrokenkonflikten 1936-1937, där massvräkningar ägde rum. Hyresgästsidan vann den gången och förhandlingsordningen formaliserades. De kollektiva uppgörelserna mellan fastighetsägare och hyresgäster skedde nu i allt högre grad på central nivå mellan partsorganisationerna. Det var en utveckling som skulle visa sig bestå och bli grundläggande för det svenska hyressättningssystemet, sedan mellanspelet med den hyresregleringslag som infördes 1942 ett kvartssekel senare hade avskaffats.

11310_02.jpgFest efter hyresgästernas seger i Olskroken 1937.

I och med radikaliseringsvågen kring 1968 tycks hyresstrejkerna ha fått ett nytt uppsving internationellt sett. Traditionella hyresstrejksstäder så som London och New York såg ett antal hyresstrejker, men även på Nordirland skedde stora hyresstrejker med republikanska förtecken och krav på bland annat fångamnesti. Även i Sverige blev det ett uppsving med både hyresstrejker på ett antal studentboenden runt om i landet och på andra håll, som i Uddevalla 1971. Hyresstrejker förekom i Sverige så sent som 1985, men tycks efter detta ha fallit i glömska.

Givet den nuvarande pandemins påverkan på ekonomin även i Sverige är det naturligt att fråga sig huruvida det kan bli hyresstrejker även här. Den svenska bostadskrisen har under de senaste åren medfört ökad trångboddhet och utsatthet. Utförsäljningarna har dessutom minskat framför allt det kommunala allmännyttiga beståndet och ökat det privatas andel. Renovräkningar och korttidskontrakt har medvetet använts för att kringgå det svenska hyressystemet, och vissa aktörer har satt detta i system. Samtidigt har deras hyresgäster mindre att förlora på en hyresstrejk än de hyresgäster som sitter på relativt fördelaktiga kontrakt med besittningsskydd.

Föreningen Ort till Ort har sedan covid-19-utbrottet i Sverige uppmanat hyresgäster att flagga gult från fönstren för att visa sitt stöd för krav på tre hyresfria månader och vräkningsstopp för drabbade hyresgäster. Planer för hyresstrejker bland handlare i Husby och Skärholmen har förekommit. Den etablerade hyresgäströrelsen, som traditionsenligt har drabbats av interna konflikter kring en alltför radikal ordförande i Hyresgästföreningen Västra Sverige, har fullt upp med att motverka det förslag om marknadshyror i nyproduktion som på sikt innebär ett stort hot för rörelsen. Kanske kan de båda parallella hyreskamperna påverka varandra och göra att hyresfrågan får en nytändning? Som vi har sett har de svenska hyresstriderna historiskt sett haft koppling till internationella uppsving. Om den internationella utvecklingen fortsätter och inte kommer av sig är det mycket möjligt att ringarna på vattnet kommer ända hit. Den som lever får se.

Hannes Rolf är doktorand vid Centrum för Civilsamhällesforskning på Ersta Sköndal Bräcke högskola. Artikeln är en lätt bearbetad version av ett inlägg den 15 maj på webbplatsen clarte.nu. Vi hänvisar dit för källhänvisningar.