Den falska skoltryggheten Erik Haking
Skotten klingar än Hans Isaksson
Borgerligt varumärkesintrång China Yggström
Drömmen om ett kors att bära Mai Gretz
Vi minns Sköld Peter Matthis Hans Isaksson och Karin Hedbrant
Arbetarklassen reser sig Fredrik Lindblå
Ärkebiskopen borde läsa Mao Hans Isaksson
Det går bra för Sverige Mikael Nyberg
Vårdarbetare mobiliserar Sarah, Erik, Michele från sbar.care
Apartheidsverige Olle Josephson
Den falska skoltryggheten
I maj sände SVT den tredelade dokumentärserien De utvalda barnen om mobbning och lärarsanktionerade trakasserier på waldorfskolan Solvik. En plats där man intalat sig vara befriade från de otäckheter som präglar en genomsnittlig svensk skolgång tack vare sin egen tillåtande, på ytan icke-hierarkiska, pedagogik.
Men man behöver nu inte vada över Järnas träckfyllda, biodynamiska åkrar och ängar eller ta den ideologiska omvägen via en bindgalen tysk mystikers raslära för att hitta underlag för hur vuxnas strävan att skapa en skyddande kokong för sina barn slutar i såväl personliga som samhälleliga tragedier.
Den klassmedvetna överklassen låter sedan länge sina telningar kamratuppfostras bland likasinnade, på tryggt avstånd från läroplaner fyllda med propåer om jämlikhet och allas lika värde. Den klassmedvetna medelklassen har under senare årtionden införskaffat ett eget utbud av hermetiskt tillslutna bubblor i skolform. Där står samma värdeord formellt högt i kurs, samtidigt som alla dagliga påminnelser om klassamhällets avigsidor undviks genom att arbetarklassens barn stannar kvar i de sönderfallande kommunala skolorna.
Bild: Robert Nyberg
Det fria skolvalet har inte uppfunnit de olika utfallen och klassorättvisorna som länge funnits inbyggda i utbildningsväsendet. Men tidigare tvingades i alla fall villabarnen dela uppehållsrum med en och annan trasproletär med kepsen bak och fram. Det förändrade ingenting i grunden, men danade kanske i alla fall karaktären en smula hos de förstnämnda.
För samhällsskadan kapitalismen för med sig och genererar - som konkurrens, översitteri och sociala relationer utmejslade utifrån vem som har makt och resurser - finns ju kvar så länge som kapitalismen finns kvar. Oberoende av vilka värdegrunder man säger sig åberopa, hur många träd man kramar och eller hur många gånger man mässar "syns inte, finns inte!" på morgonsamlingen.
Erik Haking
Skotten klingar än
Den 21 maj var det 90 år sedan svensk militär i Ådalen dödligt besköt ett demonstrationståg med 3-4000 obeväpnade medborgare. Borgare och en del ledande socialdemokrater valde att betrakta Ådalshändelserna som en "kravall", en sammanstötning mellan en ansvarfull "polisiär" bevarare av ordningen gentemot en ansvarslös och "våldsbejakande" anarki.
Den socialdemokratiske partiledaren Per Albin Hansson intog redan inför händelserna den landsfaderliga men kommunistfientliga hållning som intill hans död skulle bli hans signum:
"Jag vågar göra gällande, att hela den trafik som från kommunistiskt håll bedrives, och hela detta sätt att utnyttja upprörda stämningar gör, att när man skall söka de ansvariga, man måste ställa kommunisterna vid arbetsgivarnas och strejkbrytartransportörernas sida."
Andra toppledare i rörelsen ställde sig däremot, liksom stora delar av allmänheten och förstås kommunisterna, otvetydigt på de strejkandes och offrens sida.
Det kapital som då liksom nu var vid makten, som i ett halvsekel hade uppmuntrat och finansierat strejkbryteri, insåg genom erfarenheten från Ådalen att det vore mera fördelaktigt att förlita sig på "kompromissvilliga" arbetarledare än på hatade svartfötter som måste skyddas av deras militär.
Men allt fast förflyktigas. Nu håller kapitalet sedan 30-40 år på att ta tillbaka huvuddelen av det som folket i Ådalen vann. Dagens arbetarklass må vara större och se annorlunda ut. Den svälter inte på samma sätt som många av de arbetande i Ådalen. Den har ofta såväl Villa, Volvo och Vovve, men är kanske lika missnöjd och snarast mera maktlös.
Sedan 2006 får staten åter sätta in militär mot demonstrationer, såframt man väljer att uppfatta deltagarna i "kravaller" som "terrorister". Och högerpartierna får nu - liksom på 30-talet - hjälp av fascisterna med att profitera på missnöjet genom att rikta det mot muslimer i stället för mot judar.
Klasskampen fortgår - tack och lov.
Hans Isaksson
Borgerligt varumärkesintrång
Moderata studentförbundet har lanserat "Hyresgästförbundet", en intresseorganisation för ... hyresgäster? I en debattartikel i Expressen (26 maj) säger sig organisationen vilja motverka orättvisorna på hyresmarknaden genom att införa ett system där den som "värderar bostaden högst" ska få den. Marknadshyror, alltså. I rättvisans namn.
På ett retoriskt slirigt sätt ställer Hyresgästförbundet upp motsatsparet bostadskö - marknadshyror. Genom att låta marknaden bestämma priset på hyresrätterna, så att den som har mest pengar går först, kan kommunala bostadsköer helt enkelt avskaffas. Någon annan typ av lösning finns uppenbarligen inte i Hyresgästförbundets universum, där gemensamma lösningar avfärdas som totalitarism. "Att sätta marknaden ur spel leder alltid till samma utfall", hävdar man i artikeln. "I Sovjetunionen stod man i brödkö. I Sverige står man i bostadskö."
Enligt Hyresgästförbundet leder kollektiva hyresförhandlingar till att "hyrorna blir för låga". Men för låga för vem? Systemet skapar redan idag kraftig social segregation och ökade klassklyftor. Resursstarka grupper kan luta sig tillbaka i förvissningen om att alltid sitta tryggt i ett bo som de har kunnat välja, utforma och spekulera i efter tycke och smak.
Likt "rebrandingen" av Moderaterna som "Det nya arbetarpartiet" har man här valt ett namn som klingar förvillande likt Hyresgästföreningen - en organisation som fört en lång kamp mot marknadshyror. Genom att stjäla en annan rörelses ord och fylla dem med nya innebörder, spelar man på människors frustrationer i ett illusionstrick som effektivt döljer vilka som verkligen vinner (och förlorar) på en bostadsmarknad där de som har mest pengar bestämmer. Kan Hyresgästföreningen anmäla Hyresgästförbundet för varumärkesintrång?
China Yggström
Drömmen om ett kors att bära
Att Linda Skugge gett Kristina Sandberg en rallarsving för att hon skrivit bok om sin upplevelse av cancer har nog ingen missat. Recensionen har i sin tur väckt reaktioner: är det bra litteraturkritik eller dålig? Får man skriva elakt om någon som gått igenom en kris? Människor har alla sina kors att bära, stora och små, som väcker mer eller mindre sympati. Skugge har själv, både ofta och gärna, pratat om sitt lidande av sin hormonsjukdom. I sin recension av Sandbergs En ensam plats är det dock inte så mycket boken Skugge recenserar som hur Sandberg hanterat sin existentiella ångest. Vilket Skugge tycker att hon gjort dåligt. För alla kan ju typ dö av att gå över gatan säger Skugge (en jämförelse som haltar något eftersom 8 av 10 som går över gatan inte blir överkörda av en buss och dör, vilket de gör av Sandbergs cancerdiagnos). Det finns bara en slutsats: Skugge är avundsjuk på Sandbergs kors.
Mai Gretz
Vi minns Sköld Peter Matthis
Sköld Peter Matthis har omkommit i en trafikolycka, 83 år gammal. Han var ordförande för Clarté 1962-64 och var en av dem som drev fram mycket av uppsvinget och radikaliseringen av den svenska vänstern i mitten av sextiotalet.
Redan hösten 1964 antog Clarté ett uttalande till stöd för befrielserörelsen FNL i Vietnam och pekade ut USA som angripare. Det var en utmaning för den Vietnamkommitté som våren 1965 hade verkat för humanitär hjälp till Vietnam, utan att skilja mellan angripare och offer. Några clartéister, bland dem Sköld Peter, började demonstrera i Stockholm till stöd för FNL. På Hötorget blev Sköld Peter och Åsa Hallström handgripligt och sannolikt rättsvidrigt gripna av polisen, möjligen på uppmaning från USA:s ambassad.
Det blev startskottet till Arbetsgruppen för stöd till FNL, med Sköld Peter som förste ordförande. Innan decenniet var slut hade den fått minst 200 lokala avläggare. 1966 bildades takorganisationen DFFG.
Sköld Peter blev så småningom ögonläkare och var hängiven sitt yrke men behöll sina politiska övertygelser. När krigstrummorna mot Irak i USA blev allt aggressivare under hösten 2002 blev han mycket aktiv i paraplyorganisationen Nätverket mot Krig. Nätverket samlade snabbt många organisationer med stor bredd och fick uppgiften att organisera de svenska protesterna. Det resulterade i en demonstration med över 50 000 deltagare.
Det har sagts att hans ovanliga förnamn, Sköld, gavs honom som en slags livsinriktning och öde - och han verkade sannerligen in i det sista som ett värn för angripna folk mot fascism och imperialism.
Hans Isaksson och Karin Hedbrant
Arbetarklassen reser sig
I april försökte Colombias president Iván Duque föra över kostnaderna för coronapandemin på den colombianska arbetarklassen. I sviterna av pandemin blev det, som på så många andra ställen i världen, kristallklart vad de sedvanliga nedskärningarna som högern pådyvlar vården innebär. Då ca 40 procentav den colombianska befolkningen tjänar omkring 700 kr i månaden, och med en arbetslöshet bland unga på runt 25 procent, så sa den colombianska arbetarklassen nej till regeringens skattereform. Stora protester drog i gång den 28 april och kulminerade under 1 maj, varpå Duque dagen efter drog tillbaka reformen. Den 3 maj utlyste den nationella strejkkommittén vidare åtgärder till följd av regeringens ovilja att sätta sig till förhandling, och studenterna runt om i landet stängde av sina webbkameror i protest för att på olika sätt stödja och sprida information om strejken.
Mer eller mindre patetiska kampanjer har sedan försökt lura i folket och världen att den drivande och planerande kraften bakom upproret är Venezuelas president Nicolás Maduro. Men protesterna fortsätter i städerna och runt om i landet. Att protesterna nu har vänt udden mot den högerpolitik som förs mot arbetarklassen, snarare än en enskild reform, visar att den colombianska arbetarklassen är trött på utarmning och nyliberal offensiv.
Fredrik Lindblå
Ärkebiskopen borde läsa Mao
Det är bra om vi blir angripna av fienden, eftersom detta bevisar att vi dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva ..." Så skriver Mao Zedong.
Som ett led i sin reaktionära kulturkamp har det konservativa blocket och dess svans på nätet funnit tiden mogen för att satsa på vad som i schack kallas ett damangrepp. De har drivit ärkebiskop Antje Jackelén från hennes instagramkonto.
Närmast föranleds det ursinniga angreppet av att Svenska Kyrkan på goda grunder motsätter sig ökade krav på språkkunskap som villkor för permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap.
Något försvar för Antje Jackelén från mera auktoriserade talesmän för riksdagspartierna har man ännu inte sett. Däremot har Nyamko Sabuni (L) försökt späda på hetsen:
"Jag har svårt att förstå varför inte Svenska kyrkan ställer sig bakom Liberalernas krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för svenskt medborgarskap. Ännu märkligare är att ärkebiskop Antje Jackelén motiverar kyrkans remissvar med att språkkrav kan öka segregationen och särskilt drabba kvinnor och lågutbildade."
Det har genom tiderna funnits fler "liberala krav", som kyrkan inte har kunnat stödja, eftersom de inte alltid har sammanfallit med Evangeliets ord. Men inte förrän nu, när Sabunis parti desperat försöker kvalificera sig för inträde i det rasistiska blocket, finner liberalerna tiden inne för att höja rösten mot kyrkans överhuvud.
Hans Isaksson
Det går bra för Sverige
Det gick inget vidare för Sverige i schlagerfestivalen, och i ishockey-VM fick vi stryk av både Danmark och Belarus. Men vi är näst bäst världen på att göda våra miljardärer, rapporterar Financial Times. Bara Ryssland ligger före.
I år motsvarar de svenska miljardärernas förmögenheter uppåt 30 procent av BNP, en ökning med nästan tio procentenheter på bara ett år. Coronakrisen har hjälpt till. Riksbanken och finansminister Magdalena Andersson pumpar ut miljard efter miljard i ekonomin för att hålla företagsamheten i gång. Pengarna forsar ut på finansmarknaderna och driver upp priserna på aktier och andra värdepapper. Miljardärerna ser sina tillgångar växa.
USA ligger efter, och Storbritannien ska vi inte tala om.
Sverige utmärker sig också på annat sätt: med avskaffad förmögenhets- och arvsskatt har vi försäkrat oss om att över 60 procent av förmögenheterna är ärvda. Få länder kan stoltsera med den bedriften.
Mikael Nyberg
Vårdarbetare mobiliserar
Under de senaste decennierna har vården berövats det allmännas demokratiska insyn och påverkan.
Tvärfacklig basorganisering är bästa vägen framåt mot en vård där de som arbetar och har kompetensen gemensamt får besluta om styrning, resursallokering och schemaläggning.
Med initiativet SBAR söker vi få till stånd en bred uppslutning där ideologiska och politiska principdiskussioner kan hållas utanför den akuta kampen om bokstavlig överlevnad för patienter och sönderarbetad personal. Genom organisering lyfter vi bördan från den enskilde vårdarbetaren.
SBAR hämtar sitt namn från en modell för avrapportering kring en patient och gör det till ett verktyg för arbetarna i deras kamp för en bättre vård. Med detta nationella initiativ vill vi låta alla vårdarbetare dela med sig av sina erfarenheter och tankar om hur vi kan förbättra läget i vården.
Vi planerar också en konferens i Stockholm den 11-12 september. Syftet är att tvärfackligt och från flera yrkesgrupper tillsammans undersöka former för kollektivt motstånd och förbättringar på våra arbetsplatser.
Det är en myt att välfärden skulle bli orimligt dyr om vi låter behoven komma först och kostnaderna komma efter. Har vi råd med skattefinansierade vinster så har vi råd med en bra välfärd för alla!
Sarah, Erik, Michele från sbar.care
Apartheidsverige
Endast svenska medborgare ska ha rätt till bostadsbidrag, barnbidrag och annat, föreslår Sverigedemokraterna. Apartheid, med andra ord. Så långt går inte andra partier. Men begrunda tre nyheter från de senaste månaderna!
För det första Migrationsutredningens förslag: tillfälliga uppehållstillstånd blir huvudregel, vid omprövning krävs språkkunskaper och helst arbete, samt hårdare regler för anhöriginvandring med i princip samma krav. Som gjort för att tvinga in folk i konstiga, svarta anställningar.
För det andra, EU-kommissionens krav på lagstadgad minimilön i alla medlemsländer. Det tenderar att pressa ned lönerna till just miniminivån och försvaga facket. (Se Axel Olofssons artikel i Clarté 2020/3.)
För det tredje trycker EU på för att den svenska riksbanken ska knytas närmare Europeiska centralbanken och inordnas i EMU. Sverige ska alltså göra av sig med sitt penningpolitiska handlingsutrymme. Då blir det ännu svårare att åtminstone marginellt begränsa finanskapitalets makt.
Sammantagna pekar de tre förslagen mot ett rått klassamhälle med växande ojämlikhet. I detta läge har SD:s direkt rasistiska propåer sin givna roll. De är så reaktionära att alla andra politiska riktningar kan ta avstånd - och framstå som demokrater. Medan de släpper förbi annat, med ett slutresultat ungefär som SD-förslagets.
Olle Josephson
Slut på ägg
Jag ser inte vad du har att erbjuda mer än intolerans", utbrast Nyamko Sabuni till Jimmie Åkesson när partiledarna debatterade invandringspolitiken söndagen 2 maj. Det borde hon ju ha vetat eftersom hon samma dag gjort ett gemensamt utspel om en skärpt invandringspolitik med just Åkesson. SD-ledaren var påtagligt nöjd med att ha kommit in i värmen och visade med all önskvärdhet att det är de andra partierna som kommer att få anpassa sin politik om de vill att SD ska stödja en ny regeringsbildning.
Den som tror att man kan tämja vargen genom att släppa in honom i hönsgården kommer att bli besviken. Resultatet kan bara bli ett: Man får sluta äta ägg.
Dan Israel
