USA är mycket mer än ett land som terroriserar tredje världen. Det är också ett land som hittar på ständigt nya sätt att plåga den egna befolkningen. Nu senast vill landets högsta domstol torpedera vanligt folks rätt att bestämma om de ska bli föräldrar eller inte.
Sedan 1973 garanteras den juridiska aborträtten av den s k Roe v. Wade-domen. Med hänvisning till privatlivets helgd slog den fast att den som ville avbryta en graviditet fick göra det oavsett vad politiker, pastorer och tokiga grannar tyckte. Men även de mest grundläggande rättigheter vinns bara provisoriskt. De är beroende av folkrörelser som försvarar och fyller dem med konkret innehåll. Sedan domen föll har den amerikanska reaktionen bedrivit en hänsynslös kamp för att rulla tillbaka utvecklingen.
- En ideologisk kamp från lokala predikstolar och tevesoffor.
- En gatukamp med demonstrationer utanför abortkliniker och trakasserier och attentat mot meningsmotståndare, kliniker och sjukvårdspersonal.
- En parlamentarisk kamp för att säkra en ny, kvinnofientlig sammansättning i Högsta domstolen och tömma aborträtten på verkligt innehåll genom strypt finansiering av abortkliniker eller snäva tidsgränserna för lagliga aborter.
För många i USA är det i praktiken redan svårt eller omöjligt att använda sig av den rätt som Roe v. Wade-domen anses garantera. Ett antal delstater har antagit så kallade abortfientliga "triggerlagar" som ska utlösas när domen rivs upp.
Erik Bohman är arkivarie och medlem av Clartés redaktion
Vad driver abortmotståndet? För många handlar det säkert om en djupt känd övertygelse om att kvinnor inte ska få bestämma över sina egna kroppar. Men för högern har abortfrågan också fungerat som en ideologisk öppning som skär genom det amerikanska samhället och mobiliserar värdekonservativa arbetare mot de egna klassintressena. All tid som går åt till att diskutera vad kvinnor inte borde få göra är tid som inte går åt till att diskutera svältlöner och rekordvinster. Men abortfrågan är också en klassfråga i snäv bemärkelse. En upphävd aborträtt kommer inte att drabba alla. För dem med pengar och kontakter erbjuder USA (eller för den delen Sverige) alltid möjligheter. De som kommer drabbas värst är de som inte kan resa bort, de som inte har tillgång till diskreta privatläkare, och de som saknar de rätta kontakterna: den mest utsatta delen av arbetarklassen.
Vänner av reproduktiva rättigheter behöver ändå inte oroa sig för att utvecklingen ska inverka menligt på amerikansk biståndspolitik. Det är mycket osannolikt att några nya lagar kommer stiftas för att genom ekonomiska styrmedel komma åt tillgången på säkra aborter i andra delar av världen. En sådan lag finns redan, sedan 1973. En sexualpolitisk bumerang alltså.
