Copyright problem med bilder

Merparten av bilderna i äldre tidskriftsartiklar är i karantän men artiklarna i det nummer som är aktuellt för e-prenumeranter innehåller alla bilder. Vi arbetar på detta och publicerar godkända bilder allteftersom. 

I gällande världshistoria är Afrika en bisats. I själva verket hade kontinenten tidigt en central plats i utvecklingen av den globala kapitalistiska ekonomin. Slavhandeln sätter sina spår än idag, både som orsak till Afrikas fattigdom och som hinder för panafrikansk enighet. Lina Mohageb har läst Born in Blackness av Howard French.

No African trade, no Negroes, no Negroes, no Sugar, no Sugar, no Islands, no Islands, no Continent, no Continent, no Trade; that is to say farewell to your American Trade, your West Indian Trade", skrev Daniel Defoe, författare till Robinson Crusoe. "Ingen afrikansk handel inga afrikaner, inga afrikaner inget socker, inget socker inga öar, inga öar ingen kontinent, ingen kontinent ingen handel. Det innebär att säga adjö till er handel med Amerika, er handel med Västindien." Han satte fingret på ett faktum som tycks ha raderats ur historieskrivningen: att Afrika och dess folk har varit centrala för skapandet av den moderna världen. I Howard French bok Born in Blackness: Africa, Africans, and the Making of the Modern World, 1471 to the Second World War får Afrika och afrikaner sin rättmätiga plats i berättelsen om hur världen, som vi känner den idag, blev till.

Trots titeln börjar boken långt innan 1400-talet. French ger läsaren en gedigen bakgrund och behandlar några vanliga myter om Afrika söder om Sahara före den moderna periodens inledning. Till exempel att det inte fanns urbaniserade områden innan kontakten med araberna på 700-talet, eller att Afrika inte hade förbindelse med omvärlden innan mötet med européerna på 1400-talet. Båda myterna motbevisas av staden Djenné i västra Afrika som etablerades runt 250 f.Kr. Sett till folkmängd var Djenné en av den tidens största städer. Ett bevis på förekomsten av handel mellan Asien och denna region är artefakter från den kinesiska Handynastin (202 f.Kr. till 220 e.Kr) som arkeologer har funnit.

French beskriver Djenné delvis utifrån personliga erfarenheter. Han föddes i USA men är idag bosatt i Västafrika. Han präglades tidigt av sin mor, en slavättling som värnade om de förslavades historia. Det arvet framkommer tydligt i Born in Blackness, förutom i enstaka anekdoter också i ett värdigt berättande om Afrikas storhet och tragedi. Läsaren bör dock inte förvänta sig en självbiografi eller roman, boken är ett faktaverk med fokus på världshistoria.

119112_01.jpgStora moskén i Djenné i södra Mali, först uppförd på 1200-talet. Staden har rötter ända tillbaka till 250 f. Kr.

I väst är det ovanligt att läsa böcker som så genomgående kopplar Afrikas historia till formandet av den moderna, globala ekonomin. Oftast lär vi oss om betydelsen av de europeiska upptäcktsresorna som ägde rum på 1400-talet och hur försöken att hitta handelsvägar till Asien ledde till "upptäckten av Amerika" 1492. Om Afrika nämns är det endast för att säga att européerna var tvungna att runda kontinenten för att komma till Asien. Att Portugal under den här perioden blev rikt tack vare tillgång till det guld som fanns i Ghana utelämnas i allmänhet. Guldet finansierade portugisernas resor i resten av världen, och drev på urbanisering i hemlandet. I hundra år reste de nästan enbart till Afrika, och var den primära drivkraften för de första europeiska upptäcktsresorna. Det är ett av många exempel på utraderad historia som lyfts fram i Born in Blackness.

Förutom guld var förslavade människor det dyrbaraste som européerna stal från Afrika under seklerna som följde koloniseringen av Amerika. Som Defoe beskrev skulle ingen handel från Amerika och Västindien ha existerat utan de förslavade afrikanerna som producerade sockret, bomullen och de andra varor som drev de europeiska ekonomierna.

Handeln med slavar var extremt omfattande och förödande för Afrika. Tolv miljoner afrikaner beräknas ha tvingats till den amerikanska kontinenten. Sex miljoner mördades under jakten på slavar. Det är hisnande siffror, särskilt med tanke på att hela Afrikas befolkning bara uppgick till ungefär 100 miljoner vid mitten av 1800-talet. Det är svårt att beräkna den rikedom som förslavade afrikaner producerade för Europa och sedan USA. Den franska kolonin Saint-Domingue (som döptes till Haiti efter självständigheten) är ett talande exempel: i slutet av 1780-talet producerade slavar mer rikedom än alla andra franska kolonier - tillsammans, och intäkterna utgjorde en tredjedel av Frankrikes totala handel.

119112_02.jpgSlavar i South Carolina 1862. Bild: Henry P. Moore.

Värt att lägga märke till är att perioden sammanfaller med tiden för den franska revolutionen. Trots parollen om "frihet, jämlikhet och broderskap" ledde den inte till frigörelse av de förslavade arbetarna i kolonierna. Det speglar de inneboende begränsningarna i idéerna om universella mänskliga rättigheter som uppkommer i det koloniala Europa, vilket vi ser spår av än idag. Haitierna gjorde sin egen revolt mot fransmännen 1804 och kom att inspirera frigörelsekamp över hela den amerikanska kontinenten.

Born In Blacknessväcker frågan om hur Afrikas ekonomi hade kunnat se ut idag, om det inte hade varit för den europeiska jakten på guld och slavar. Hade Afrika fått utrymme att utvecklas relativt självständigt, skriver French, hade kontinenten troligen varit bättre rustad att delta i den globala ekonomin, och haft chans att förhandla fram en mer fördelaktig position. Det är inte otänkbart att västra och centrala Afrika så småningom hade uppnått större enighet utan exploateringen. Den skadliga fragmentering vi ser idag har sitt ursprung i Berlinkonferensen på 1800-talet. Då delade europeiska ledare upp Afrika i koloniala territorier med gränser som separerade samhällen och folkgrupper på ett godtyckligt sätt. Än idag bidrar det till, ofta etnifierade, konflikter på kontinenten.

Idén om afrikansk enighet för tankarna till rörelsen för socialistisk panafrikanism. Att förena kontinenten under en gemensam afrikansk identitet skulle stärka Afrika ekonomiskt, enligt de analyser som French för fram i Born in Blackness. Ett tydligt exempel är att 16 av Afrikas 54 länder är kustlösa - däribland Burundi, Centralafrikanska republiken, Niger, Malawi och Tchad, som alla finns på listan över de 10 fattigaste länderna. 14 av dem räknas dessutom till världens minst utvecklade. Det kan bland annat förklaras av försvårade handelsmöjligheter och höga kostnader för transport av gods landvägen. Ett enat Afrika skulle kunna ge alla länder tillgång till en kust och därigenom stärka ekonomierna avsevärt.

Trots de många ekonomiska fördelarna tycks förverkligandet av ett enat Afrika avlägset. Ett nära samarbete kräver ett socialt kontrakt byggt på tillit, något som är en bristvara på kontinenten. Även här spelar slavhandeln en roll. Kostnaden för slaveriet är inte bara materiell, utan syns också i hur relationer afrikaner emellan har sargats. Så deltog afrikaner i tillfångatagandet av andra afrikaner som såldes till europeiska slavägare. Sorgligt nog är den historiska slavhandeln både en bidragande orsak till Afrikas fattigdom idag och ett hinder för att resa sig ur den.

Kampen kvarstår, svårigheterna till trots. Genom att berätta om afrikanernas gemensamma historia, blir Born in Blackness ett viktigt bidrag till att stärka den panafrikanska identiteten.

Lina Mohageb ligger bakom instagramkontot @avkoloniseramera. Lina studerar tänkare och organisatörer som verkar för frigörelse från förtryck, och applicerar dessa idéer genom att delta i den antirasistiska rörelsen.

Born in blackness
Africa, Africans, and the Making of the Modern World, 1471 to the Second World War
Howard French
Liveright Publishing Corporation. 2021