Copyright problem med bilder

Merparten av bilderna i äldre tidskriftsartiklar är i karantän men artiklarna i det nummer som är aktuellt för e-prenumeranter innehåller alla bilder. Vi arbetar på detta och publicerar godkända bilder allteftersom. 

Modernt slaveri i det tysta

Emil Boss berättar i ett Facebookinlägg från SAC:s fackexpedition: En mor och son som flytt från Ukraina fick via migrationsverkets förläggning i Uppsala jobb som gurkplockare i Skåne; boende ingick. Gården drivs av en stor och välkänd odlingsentreprenör.

I ett av växthusen jobbade enbart ukrainare. Arbetsdagen var sexton timmar; också helgerna var arbetsdagar. När sonen skulle hälla vätska från en stor dunk i en cistern spillde han lite på foten. Det visade sig vara svavelsyra. Han fick sår och blåsor men förvägrades läkarbesök i flera dygn. Mor och son slutade. Chefen sade att eftersom de slutade utan uppsägningstid skulle de inte få någon lön alls.

119114_01.jpgBild: Robert Nyberg.

Slaveriet förbjöds slutgiltigt i Sverige i Magnus Erikssons landslag 1350. Legohjonstadgan togs bort 1926, statarsystemet 1945. Det var lagar som reglerade feodala förhållanden. Nu råder kapitalism. Då kan det få gå så här. Varför skakar inte riket av protester, från arbetsmarknadsministrar, fackbasar, arbetsskyddsmyndigheter, medier och alla andra? Svaret på frågan säger något om kapitalismens hegemoni.


Mjukare tag hos Moderaterna

I samband med klimattoppmötet Stockholm 50+ uppmärksammas frågan om ekocid eller ekomord i Dagens Nyheter (29/5).

Att låta Romstadgan omfatta storskalig miljöförstörelse - som därmed i likhet med krigsförbrytelser och folkmord skulle bli ett brott mot internationell lag - är ett krav som drivits av miljörörelsen i många år. Bland de svenska riksdagspartierna är det bara V och MP som stödjer förslaget.

M, Kd och SD, för vilka tuffare tag och straffskärpningar annars är en samhällspolitisk ryggmärgsreflex, motsätter sig en kriminalisering av ekocid.

M säger sig vara osäkra på om det verkligen skulle leda till en minskning av miljöbrotten. Moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forsell brukar annars ge uttryck för den rakt motsatta hållningen. I en uppmärksammad intervju i Studio ett (10/2) beklagade sig Forsell över det stora fokus som läggs på straffets effekter i diskussionen kring lagstiftning. "Grunden för varför vi utmäter straff är för att markera ett brotts allvar, hur strängt vi ser på en kriminell handling. Det är en moralisk fråga." Det spelar mindre roll vilka effekter ett straff har, det viktiga är att signalera att den brottsliga handlingen är oacceptabel.

119114_02.jpgJohan Forsell (M)

Detta verkar dock bara gälla när det är invandrare och ungdomar som begår brott. Istället för att kriminalisera ekocid vill Moderaterna kraftigt höja straffen för klimataktivister som blockerar trafikleder, genom en skärpning av sabotagelagstiftningen. Minimistraffet ska enligt ett lagförslag höjas från 14 dagar till 12 månader och det ska bli obligatoriskt att häkta den som blockerat en väg. Det är förstås viktigt att markera mot de destruktiva krafter som hotar vårt samhälle.


Krigets definitiva vinnare

Medan Stockholmsbörsen föll i slutet av februari regnade pengar över vapentillverkaren Saab efter beskedet att Sverige skulle leverera pansarskott till Ukraina. I slutet av april hade aktien i Saab, där Wallenbergsfärens Investor är dominerande ägare, stigit med 80 procent. Ändå är Saabs vd Micael Johansson inte nöjd utan hoppas, i en intervju med Dagens Nyheter (22/4), på att ett svenskt Nato-medlemskap kommer att "öppna upp för mer affärer".

119114_03.jpg

För någon månad sedan hette det i flera stora medier att Ukraina var på väg att vinna kriget. I skrivande stund uppger samma källor att det i stället är Ryssland som nu har övertaget. Den slitna frågan om krig egentligen kan ha någon vinnare är fortfarande aktuell att dryfta när det kommer till världens folk. Men bland kapitalistklassen är svaret självklart.


Apartheidstatens regelbok

Utomrättsliga avrättningar och mord på journalister ingår i staten Israels modus operandi. Ändå chockades många när den amerikansk-palestinska journalisten Shireen Abu Akleh dödades av israelisk militär den 11 maj. Shireen var en älskad ikon i Mellanöstern med över 25 års rapportering från det ockuperade Palestina. Hon sköts till döds i sina blå presskläder, väl synlig för den israeliska militären (IDF). Samma dag sade en talesperson för IDF att Shireen hade "filmat, och arbetade för media mitt bland beväpnade palestinier" och så lade han till: "De är beväpnade med kameror, om du tillåter mig att säga det."

Beväpnade med mer klassiska vapen var de poliser som angrep Shireens begravningståg i östra Jerusalem. Den palestinska flaggan slets av bårbilen, de sörjande attackerades och kistbärarna misshandlades på väg från sjukhuset till kyrkan så att de närapå tappade hennes kropp. Det var en scen som närmast förde tankarna till Sydafrika under apartheid. En rad internationella MR-organisationer har relativt nyligen, efter lång och nogsam utredning, slagit fast att Israel utövar just apartheid, ett internationellt definierat brott, mot det palestinska folket.

119114_04.jpgProtest mot mordet på Shireen Abu Akleh.

Polisen meddelade efter begravningen att de endast försökt upprätthålla ordningen. Israeliska säkerhetsstyrkor har förfinat konsten att undkomma ansvar då sjukhus attackerats eller barn på en strand dödats. Här följer regelboken:

1. Bygg upp tvivel. Här hävdar man att någon annan måste ligga bakom det inträffade (läs: palestinierna själva), eller att man åtminstone inte har någon information om hur det gått till. Formuleringar som "skottväxling" och "sammandrabbningar" är vanliga. Alternativt lägger man fram rena lögner med fabricerade "bildbevis" som pekar på palestinska gärningsmän. Skickligt detektivarbete av den israeliska MR-organisationen B tselem avslöjade lögnerna om mordet på Shireen.

2. Byt fokus. Här handlar det om att snabbt växla över till Israel som det egenliga brottsoffret, och att de som måste fördömas är palestinier, vilka ytterst är ansvariga för situationen. "Om dom inte bråkat skulle det inte ha hänt något."

3. Utlova en utredning. I regel stannar processen vid steg 2, men om det rör sig om ett fall som får internationell uppmärksamhet, eller till och med något som liknar fördömanden, utlovar man snabbt en utredning. Den drar ut på tiden och leder i regel till... ingenting. Men i vissa fall och under vissa omständigheter är det svårare att slippa undan, kanske på grund av påtryckningar från utomstående part eller någon självhatande israelisk MR-organisation, vilket leder till punkt 4.

4. Kalla händelsen sett misstag. Lägg ner allt, släng utredningen, strimla bevisen och gå vidare med livet. Misstaget kan handla om att man "råkat" ladda vapnet med skarp ammunition istället för gummikulor, eller att man inte visste att civila bodde i huset, eller att man trodde att terrorister gömde sig i ambulansen, eller något annat.

För Shireen verkar utredningen i skrivande stund ha avslutats vid punkt 4. Den israeliska arméns brottsutredning har accepterat soldaternas uppgifter att de inte såg Shireen, att det var ett misstag när de sköt henne med ett riktat skott någon centimeter nedanför hennes skyddshjälm.

Det är i regel aldrig en bra idé att någon som anklagas för ett brott utreder sig själv. I synnerhet inte om det råkar vara en apartheidstat.


Vi måste tänka på barnen

Det väntar riksdagsval efter sommaren. De (s)-märkta strategerna på Sveavägen arbetar redan med att neutralisera vacklande väljare genom att ta över högerns politiska märkesfrågor. 

Arbetsmarknads- och jämställdhetsministern Eva Nordmark har dammat av det gamla greppet att fattigdom och arbetslöshet är något de fattiga själva dragit på sig genom att skaffa för många barn. Om det är på grund av illvilja eller sedeslöshet har ministern inte fördjupat sig i, men genom indragna flerbarnstillägg ska oskicket hejdas. Ministern lugnar oss med att regeringen dock inte tänker ingripa i rätten att skaffa så många barn man vill. Inte i nu-läget i alla fall.

I modern europeisk politik återuppfanns greppet av brittiska tories för fem år sedan. Stödet för barnfamiljer begränsades till de första två barnen. "Det ska lära föräldrar att barn kostar pengar!" som den dåvarande konservative arbetsmarknadsministern Duncan Smith uttryckte saken. 

Clarté frestas att påminna om satirikern Jonathan Swifts förslag från 1729, att lära fattiga att koka köttsoppa på sina yngsta, men vågar inte ta risken att det skulle läsas och missuppfattas av partistrategerna. Valrörelsen är ju bara i sin linda ännu!


Sänkta framtidskrav

I Ungdomsbarometernssenaste undersökning av födda mellan 1990-2007 svarade folk inte, som stundom förr, på frågan om det viktigaste i livet är att "finna pojk/flickvän", "förbättra världen" eller "jämlikhet" - utan "att tjäna pengar". Detta innebär i klartext att ytterligare en generation har sänkt sina anspråk på livet, politiken och världen. Detta är illavarslande, inte minst för vänstern och arbetarrörelsen.


Näthat mot Nato

Mikael Tofveson, orolig avdelningschef på Myndigheten för psykologiskt försvar, varnar i en intervju med TT den 18 maj för att "en markant ökning av artiklar och inlägg som kommenterar såväl Finland som Sverige i Natofrågan". Även Säpo flaggar för att "aktiviteterna från främmande makt mot skyddsvärd verksamhet blivit fler". Aktiviteterna består bland annat i att "man försöker bygga upp en bild av risker med ett Natomedlemskap".

119114_06.jpgSäkrast med paraply när det regnar. Bild: Robert Nyberg

Att Nato är en skör militärallians, med många meningsskiljaktigheter inbördes, visste vi. Men att Nato skulle vara så pass skör aktör att svenska myndigheter beskriver kritik mot regeringens medlemsansökan som mobbning var en nyhet som borde oroa, inte minst dem som ser Nato som en robust garanti för landets säkerhet.


Bakom antiterrorismens ridå

Den 15 januari återkallade Donald Trump nästan samtliga av USA:s cirka 700 soldater i Somalia. Under våren valde Joe Biden på förfrågan från Pentagon att skicka tillbaka drygt 500 av dem. Återmilitariseringen av Somalia sker kort efter valet där Somalia fått en ny, mer USA-vänlig president som välkomnar USA:s militära återkomst.

Förspelet är inte lika uppmärksammat. I februari satte sig Abdirashid Mohamed Ahmed, Somalias ansvarige minister för petroleum och mineralresurser, tillsammans med verkställande direktören för USA-företaget Coastline Exploration Ltd för att sluta ett avtal om oljeutvinning i landet. Ahmed hävdade i ett officiellt uttalande att avtalet var betydelsefullt för det somaliska folket, och att Somalia har stor potential som olje- och gasproducerande land.

Avtalet revs dock upp av den somaliska regeringen blott timmar efter undertecknandet till följd av en lag som förbjuder förhandlingar med utländska aktörer under pågående valrörelser. Oenighet uppstod därefter mellan företaget och somaliska myndigheter om avtalet var rättvist eller ej, i sin utformning och i bestämmelser kring utvinnandet, skatter och fördelning av profiter.

Med det brutna avtalet i åtanke väcker truppernas återkomst frågor. I tider när Putins invasion av Ukraina har skjutit frågan om tillgången på olja och gas i förgrunden i och med sanktionerna, verkar det inte konstigt att ivern att hitta alternativa resurser ökar. Motiven för USA att bekämpa al-Shabab på plats sägs av källor inom AFRICOM (USA:s Afrikakommando) vara att hålla terrorismen borta från hemmaplan men också att säkra strategiska positioner.

119114_07.jpgSoldater från USA i Kismayo i Somalia 1993

Det är ett stort bekymmer för USA att Kina och Ryssland stärker sin närvaro på den afrikanska kontinenten i den imperialistiska kapplöpningen om dess resurser. Kina har verkat på en mer ekonomisk nivå genom marknadsinterventioner, medan Ryssland haft en större militär närvaro, bland annat med den paramilitära och högerextrema Wagnergruppen. USA:s vill inte göra sig beroende av andra (fientliga) stormakter för att få tillgång till råvarumarknaden. Det är värt att ha i åtanke innan man klassar Bidens beslut som en insats mot terrorism i Somalia.


Nya steg i klimatkampen

Andreas Malm förutspådde under en föreläsning 2019 att Gretagenerationens klimataktivister skulle ta till allt våldsammare metoder när deras röster inte blev hörda. Då var Extinction rebellion (XR) det nya heta, en miljörörelse som inte bara ville sitta utanför riksdagshuset och tyst protestera, utan också blockera gator och störa. I år är två utbrytargrupper ur XR värda att uppmärksammas.

Initiativet Återställ våtmaker kan se ut att hänge sig åt en nischad fråga i sann miljörörelseanda. Men deras metoder, att limma sig fast i trafiken, är nya.

Utbrytargrupper som The Tyre Extinguishers, The Last Gasp, and Tyred of SUVs har börjat med aktiv skadegörelse. Som namnet antyder har de en sak gemensamt - de riktar alla in sig på att sabotera flådiga och dyra bilar i överklassområden.

I den här farten undrar jag hur lång tid det tar innan Gretagenerationen börjar ägna sig åt det Malm verkligen efterlyst - att spränga oljeledningar?


Kolonial arkitektur

Under 90-talet började västerländsk arkitektur som betongkomplex och höga skyskrapor ta plats i Indiens storstäder. Explosionen av västerländska byggstandarder och material över hela det globala syd har sedermera bidragit till människors utsatthet i dag under den pågående värmeböljan. I stället för att anpassa sig efter det lokala klimatet, ville unga arkitekter kring sekelskiftet hämta inspiration från föregångsländer som USA och utnyttja den nya globala "fria marknaden". Konsekvenserna blev kokheta lägenheter på dagen, iskalla på natten.

119114_08.jpgBild: Abhinav Thakur

Detta neokoloniala arkitekturskifte påverkar dock inte lyxvåningarna i storstäderna, där de boende, till skillnad från arbetarklassen, har råd att kyla ner sina lägenheter. Det är bara de fattiga som måste svettas i västerländska betongbunkrar.


Näringsfattig medicin

Svenskt Näringsliv har fått en ny chefsekonom. Han heter Sven-Olov Daunfeldt och är lika bekymrad som alla sina föregångare över hur stigande priser riskerar att leda till mer ha-galna arbetare. Särskilt rädd är Daunfeldt för att de tyska metallarbetarnas krav på 8,2-procentiga löneökningar för att möta ökade levnadskostnader i inflationens spår ska leta sig in i den svenska avtalsrörelsen.

Samtidigt som han i en intervju med Svenska Dagbladet (21/5) uppmanar arbetarna att dra åt svångremmen och "ta den här onda medicinen" (alltså reallönesänkningar) får vi veta att de svenska företagen, glädjande nog, går "betydligt starkare än normalt". För en lekman kan det vara svårt att beripa rimligheten i att de som producerar värdet ska nöja sig med mindre, medan de som äger företagen gläder sig åt mer. Men Daunfeldt påminner om att var och en som halkar in i sådana tankebanor ska "komma ihåg att en fri marknadsekonomi är bästa lösningen".