Nykolonialismen fortsätter att skapa ojämnt utbyte mellan nord och syd. Fredrik Lindblå skriver om hur maten och marken är centrala teman för frågan om avkolonisering och argumenterar för att socialister i det globala nord måste ta perspektiv från det globala syd som utgångspunkt för kampen.
1. ENHET
"SJÄLVSTÄNDIGHETEN har blivit en bur, med människor utanför som tittar genom gallret, ibland med välgörande medkänsla, ibland med glädje och förtjusning." Orden är Kongos första premiärminister Patrice Lumumbas, i hans sista brev till sin fru Pauline 1960. Lumumba hade liksom flera andra antikoloniala revolutionärer under perioden 1940-1980 - de nationella befrielsekampernas epok - börjat tyda konturerna av det problem som växte fram parallellt med självständigheten: nykolonialismen.
Illustration: Gabriel Silveira.
BOSÄTTNINGARNA och tvångsförflyttningarna i dagens Palestina och Västsahara är exempel på att nationell frigörelse inte är en fråga för det förgångna. Men ett kolonialt dränage fortsätter också att gynna de "forna" kolonialmakternas (det globala nord) ekonomier på den koloniserade världens (det globala syd) bekostnad, den formella självständigheten till trots.
Kwame Nkrumah, premiärministern som 1957 utropade Ghana till en självständig stat, analyserade nykolonialismen i de två böckerna Africa Must Unite (1963) och Neo-Colonialism: The Last Stage of Imperialism (1965). Han visade att en omvandling av Afrika till en uppsättning mindre stater, var och en för sig ur stånd att sörja för sin egen integritet och livskraft, tvingade dem att förbli inom det gamla koloniala handelsutbytet och beroendet av Europa. Denna balkanisering, som ytterligare drivs på av splittringar och konflikter inom nationer, gör det möjligt att kontrollera den nationella borgarklassen och det politiska ledarskapet. I bakgrunden står en nykolonial makt vars våldsamhet kan intensifieras eftersom den är befriad från direkt ansvar. Ibland utgörs den av den före detta kolonialmakten, men Nkrumah visar hur det i många fall var USA som under "avkoloniseringens" banér såg sin chans att ta Europas koloniala stafettpinne. Genom bistånd, skulder och mutor fortsätter alltså en kolonial exploatering av stater som på ytan ser ut att vara självständiga, men som förblir fjättrade i ett ojämnt ekonomiskt utyte.
I ETT TAL PÅ KUBA 1966 sa den antikoloniala ledaren Amilcar Cabral från Guinea Bissau att det nykoloniala problemet inte kan bemötas med en nationalistisk lösning. Det kräver en upplösning av den kapitalistiska struktur som imperialismen genom koloniseringen har planterat i jorden. Man behöver ta en socialistisk väg.
Nkrumahs svar på nykolonialismens balkanisering var panafrikanismen, som han praktiskt försökte förverkliga som en av medgrundarna till Organisationen för afrikansk enhet (OAU), och sedan också det än i dag aktiva All-African People's Revolutionary Party (AAPRP), där panafrikanism definieras som Afrikas totala befrielse och enande under den vetenskapliga socialismen.
Självförsörjningen med livsmedel i syd har släckts ut i den nykoloniala ordningen. Foto: New York Public Library
2. JORDBRUK
"FÖR [LANTARBETARNA] är bruket inte ett kapital utan ett hem, en värld. De är födda där. De har levat där och arbetat där. De har arbetat för så låga löner att en vinst uppstått ur deras fattigdom. En del av denna vinst investerar nu ägaren i maskiner som ersätter dem. Och då får de gå. Det är kapitalets logik." Orden är Sven Lindqvists, ur hans Jord och makt i Sydamerika (1973). I mikroskop låter han oss betrakta den agrara revolution som kapitalismen utgör: Jordbrukets effektivisering genom kapitalistisk organisation, där bönder blir proletärer och maten en vara på marknaden.
I A People's Green New Deal (2021) visar Max Ajl hur det globala syds förmåga till självförsörjning förstördes genom en överproduktion av sädesslag i nord, som dumpades i syd och slog ut småbruken. Frihandelsavtal och strukturanpassningskrav öppnade upp syds jordbruk för det globala kapitalet, tvingade dem att bli strukturella importörer av mat och till intensiv exploatering av mark, vatten och arbetskraft för att förse det globala nord med "tropiska råvaror". Utan förmåga till självförsörjning är det globala syds folk låsta i ett förhållande där nord ständigt utarmar dem. Inte minst ställs de till förfogande som billig arbetskraft och reservarmé när ett ökande antal fattiga bönder tvingas från landsbygden till städer som i sin tur stänger dem ute. De hamnar i många fall i ingenmanslandet mellan stad och landsbygd - kåkstäderna.
ABAHLALI BASEMJONDOLO är en sydafrikansk socialistisk kåkstadsrörelse med ursprung i motståndet mot myndigheternas försök att "rensa ut" kåkstäderna utanför Durban 2005.
Organisationen har kopplingar till Jordlösa Lantarbetares Rörelse (MST) i Brasilien, i sin tur en del av det nätverk av bondeorganisationer som bildades under 90-talet i Sydamerika under namnet La Via Campesina. Nätverket har bland annat verkat för att människor ska kunna återvända från kåkstäder till landsbygd för att återbruka jord och verka för matsuveränitet. Den egyptisk-franska marxisten Samir Amin talade om avlänkning (delinking) som ett sätt att bryta sig ur det ojämna utbytet med nord, där externa ekonomiska relationer i stället inordnas under inhemska sociala, politiska och ekonomiska prioriteringar. Frågan om jordbruk och matsuveränitet har varit central för den processen. Det pekade inte minst den burkinska revolutionären Thomas Sankara på när han 1986 frågade: "Var finner vi imperialismen? Titta på din tallrik när du äter. Det importerade riset, majsen, hirset; det är imperialismen." Under sina fyra år vid makten gjorde han Burkina Faso närmast självförsörjande.
3. MARK "REVOLUTIONEN GRUNDAR SIG på mark. Mark är fundamentet för all självständighet. Mark är grunden för frihet, rättvisa och jämlikhet." Orden är Malcolm X's, ur hans tal för gräsrötterna 1963. På dessa ord grundar sig Cooperation Jackson, som kommer ur New Afrikan People's Organization och den svarta separatistiska rörelsen. Som en förlängning av den antikoloniala kampen ville de grunda en självständig nation i USA:s söder. Delstaten Mississippi, där Jackson är beläget, har den högsta andelen afro- amerikansk befolkning. Medan bomullsplantagerna var vidsträckta här under slaveriet så är Mississippi i dag landets fattigaste delstat. För att kontra en kolonial kapitalistisk utveckling där svarta gick från att vara slavar till att bli fattiga arbetslösa så vill Cooperation Jackson med The Jackson-Kush Plan utveckla ett nätverk av kooperativ grundat på arbetarstyrd ekonomisk demokrati, matsuveränitet och ekologiskt jordbruk.
AVKOLONISERING SOM KAMPEN om marken handlar inte om ägande utan om en motsättning mellan olika sätt att förhålla sig till den: mellan mark som kapital eller mark som hem, värld, som livet självt. När Världsbanken och nyliberala frihandelsavtal röjer väg för det globala kapitalet, fördrivs ursprungsfolken från sina liv. Mark bereds för pipelines, gruvor, fabriker, vindkraftsparker, och så vidare.
Det är inte konstigt att den delegation av zapatister som besökte Sverige 2022 under deras "Resa för livet" (Traversia por la vida) var ivriga att besöka och komma i dialog med samerna. Deras kamp är samma, och den paroll som så många organiserade ursprungsfolk burit upp i kampen mot kapitalet - "land back" - är ett krav på att få livet åter. Det fick också Perus ursprungsfolk att bege sig ut på gatorna och utsätta sig för en nyliberal stats våldsmonopol, när de stödde den avsatte och fängslade presidenten Pedro Castillo 2022.
Castillo förde dialog med ursprungsfolken och var i färd med att avkräva bolagen skatt och restriktioner till följd av miljö- och människofientlig verksamhet.
4. BASEN"DET VÄLDIGA ARBETE
som återstår för att tillförsäkra människan, den totala människan, hennes plats på jorden kommer att uträttas med de europeiska massornas avgörande hjälp. De måste dock inse att de hittills ofta i de koloniala frågorna uttryckt samma uppfattning som våra gemensamma slavdrivare. Det är på tiden att de vaknar upp ur sin törnrosasömn."Orden är Frantz Fanons, ur hans bok Jordens fördömda (1961).
KLASSMOTSÄTTNINGARNAS anspänning i de kapitalistiska länderna kunde, menade Nkrumah, mildras genom kolonial exploatering. Till och med arbetarrörelsens ledarskap kunde i många fall finansiera välfärdsstaten med koloniala byten. Så öppnades ett sår i den socialistiska rörelsens anspråk på universalism, och i praktiken övergavs internationalismen. I dag riskerar samma sak att hända i det förljugna narrativet om "den gröna omställningen" och dess löfte om ett uppsving för arbetstillfällen inom industrin. Det kan vara en samtida manifestation av den svenska imperialistiska linje som löper genom svenska kolonier såsom Cabo Corso i nuvarande Ghana, via det svenska järn som fjättrade slavars händer, Lamcos malmbrytning i Liberia och Lundin Oils delaktighet i folkmordet i Sudan. I dag har vi Northvolt som deltar i kapplöpningen om nya strategiska mineraler för de nyckelteknologier som ska säkra grön omställning, digitalisering, rymdindustri och försvar. Mineralinnehållet i elbilar är 206,9 kg, jämfört med 33,8 kg i en konventionell bil, så utvinningen av litium, kobolt, nickel, koppar och grafit kommer att behöva öka mångfaldigt.
I Chile, ett hörn i den så kallade litiumtriangeln, utvinns litium på ett sätt som torkar ut landskap som redan lider av vattenbrist. Det skadar ursprungsfolkens samhällen. Samer protesterar mot gruvor och anläggning av fabriker och vindkraftsparker i Norrbotten. I Kongos koboltgruvor har det rapporterats om barnarbete och allvarliga sjukdomar till följd av "manuell utvinning", det vill säga med mänskliga kroppars arbete. I ljuset av dollarns nedgång som världsvaluta aktualiseras en jakt på guld. Den driver nya lokala konflikter under den övergripande konflikten mellan å ena sidan Nato-länderna och å andra sidan Ryssland och Kina. Alla vill säkra geopolitiskt kritiska områden, inte minst i Afrika, som Nato nyligen på kolonial lingo utnämnde till sitt "södra grannskap".
Walter Rodney pekade i How Europe Underdeveloped Africa (1972) på att Afrikas underutveckling aktivt styrs och kontrolleras av ett Europa som gynnas av den. Det globala nords socialister måste se hur denna sammanlänkning fortsätter att återskapa det ojämna utbytet mellan nord och syd med nykoloniala tekniker. Om såret i den socialistiska rörelsens universalism ska kunna läka så behöver basen för vår analys och bedömning av kampens villkor utgöras av det globala syds perspektiv.
