Kuppen mot vänsterpresidenten Pedro Castillo i december 2022 har sina rötter i Perus rasistiska historia och nutid.

För att förstå vad som för närvarande sker i Peru måste man börja med att understryka att den spanska erövringen av Sydamerika skapade en klyfta: på ena sidan de spanska conquistadorerna, på andra sidan det andinska folket och ursprungsbefolkningarna.

Allt eftersom åren av kolonisering lades till varandra uppstod criollos, den kreolska folkgruppen, vilken utgjordes såväl av "spanjorer" födda i Peru som ättlingar till mestiseringen mellan spanjorer och ursprungsbefolkningarna. Den ekonomiska utsugningen, den sociala segregationen samt rasismen kom tillsammans att utgöra grunden för det koloniala samhälle som bestod i trehundra år.

Man skulle kunna tro att Perus självständighet, som uppnåddes under åren 1821-1824, skulle ha överbryggat den uppstådda klyftan. Att man skulle ha införlivat ursprungsbefolkningarna från både Anderna och Amazonas i den nationella gemenskapen och gjort dem till fullvärdiga medborgare i den nya republiken, i likhet med personer av afrikansk eller kinesisk härkomst.

MEN SÅ SKEDDE INTE. Under landets tvåhundra år av republik har marginaliseringen, diskrimineringen och rasismen mot majoriteten av den peruanska befolkningen, som till största delen bor i Anderna och i de peruanska delarna av Amazonas, varit konstant. Det var exempelvis inte förrän 1980 som analfabeter, en grupp till stor del bestående av jordbrukare och personer ur urbefolkningarna, gavs rösträtt. Under dessa tvåhundra år har folken från Anderna och Amazonas aldrig slutat att kämpa eller lägga sina röster på kandidater som lovat att bekämpa orättvisorna, minska fattigdomen och öka offentliga satsningar på utbildning, sjukvård och drägliga boenden. Från Alberto Fujimoris till Ollanta Humalas presidentskap tog kandidater, och senare presidenter, vid efter varandra. Alla kom de till makten genom löften riktade mot folket och alla kom de i slutändan att tjäna den nyliberala oligarkin, som undersåtar till det internationella gruvkapitalet och den nya storskaliga jordbruksindustrin. Fram tills att Pedro Castillo segrade i valet 2021: en landsbygdslärare, en bonde från Chota, Cajamarca, som också hade varit förbundsordförande för lärarfacket. Castillo besegrade i andra valomgången Keiko Fujimori, dottern till diktatorn och människorättsförbrytaren Alberto Fujimori. Knappt hade Castillos seger blivit allmänt känd förrän den peruanska högern och extremhögern sjösatte en kampanj för att påvisa valfusk, i vilken man inte tillerkände denne lärare segern.

119612_01.jpgFoto: Pixabay @Williamcam

Ställt bortom allt tvivel är att Castillos seger, med lite mer än 44 000 röster, var laglig. Valmyndigheterna översåg det hela utan minsta anmärkning, vilket också erkändes av samtliga internationella valövervakare som var på plats under valprocessen. En betydelsefull omständighet att ha i bakhuvudet är att Castillo vann i samtliga andinska regioner och i flertalet regioner i det peruanska Amazonas. Det vill säga i de geografiska områden där majoriteten av bönderna och personer från ursprungsbefolkningarna bor och där fattigdomen är som störst.

VÄL PÅ PLATS i regeringspalatset blev president Castillo redan från dag ett ansatt och förföljd av valets förlorare. Den peruanska högern och extremhögern vägrade acceptera honom på grund av hans mestisursprung, på grund av att han utgjorde ett potentiellt hot mot deras maktintressen och på grund av deras egen oförblommerade rasism. I ett försök att vinna deras öra och stöd, fattade Castillo ett flertal felaktiga beslut.

Till dessa hör hans gradvisa "glömska" gällande sina vallöften. Till exempel att sammankalla den konstituerande församlingen i syfte att ändra den förre presidenten Fujimoris nyliberala konstitution, att beskatta de stora gruvbolagens övervinster, vilka han i stället tillmötesgick, och att genomföra den nödvändiga skattereformen som skulle krävas för ökade anslag till hälsa och utbildning. Eftersom högern och extremhögern tillsammans hade majoritet i kongressen förvandlades densamma till en murbräcka i syfte att destabilisera regeringen och i de återkommande försöken att genomföra palatsrevolutioner. Dessa parlamentariska trakasserier fann stöd i nästan all press, tv och radio, där det är viktigt att inte glömma att El Comercio-koncernen omfattar cirka 80 procent av medierna i landet. Till trakasserierna anslöt sig också den formella demokratins officiella institutioner såsom åklagarmyndigheten, finansinspektionen, författningsdomstolen och andra delar av rättsväsendet.

119612_02.jpgPedro Castillo från partiet Peru Libre (Fritt Peru) vann 2021 års jämna presidentval mot den korruptionsanklagade högerkandidaten Keiko Fujimori, dotter till den tidigare diktatorn Alberto Fujimori. Castillo blev bortkuppad i december 2022. Foto: Pressbild Peru Libre.

I NOVEMBER 2022 hade regeringen Castillo trots allt stöd av 31 procent av befolkningen, en ökning med 6 procent sedan november 2021. I delarna av landet där fattigdomen är som störst var stödet över 40 procent. Detta samtidigt som kongressen endast hade stöd av knappt 10 procent av befolkningen, och hela 86 procent förkastade den lagstiftande, högerdominerade, maktens styre.

På morgonen den 7 december 2022 håller president Castillo ett tevesänt tal, i vilket han kungör sitt beslut att upplösa kongressen, vidta åtgärder mot rättsväsendet, justitieombudsmannen, statens ansvarsnämnd och författningsdomstolen och att därtill utlysa val av en ny, konstituerande kongress.

Högern, extremhögern, representanter för de upplösta institutionerna och media menade då att president Castillo hade genomfört en så kallad självkupp. En sådan definition ter sig dock en aning märklig eftersom Castillos avsiktsförklaring inte hade stöd av varken militären eller polisen och inte heller räknade han med någon allmän folklig mobilisering eller några avgörande sociala rörelser. Det som verkligen var grundlagsvidrigt var dock att presidenten blev fängslad och sedermera avsatt.

FÖR ALLMÄNHETEN, gräsrötterna och ursprungsbefolkningarna från Anderna och Amazonas uppfattades hans avsättning och fängslande som en del av ett fortlöpande hån mot deras röster. Ett bevis på att det är den ekonomiska makten i Peru och högern som i slutändan får sin vilja igenom trots att deras egna kandidater förlorar. Man insåg återigen att den levda ekonomiska ojämlikheten, misären, bristen på sjukvård, utbildning och drägliga boendevillkor går hand i hand med rasism, diskriminering och segregation. Hur dessa breda folklager uppfattar kongressens beslut att avsätta Castillo och utse Dina Boluarte till president avspeglas i det faktum att kuppregeringen i dag endast har stöd av sex procent av folket. Efter att Boluarte, som var vicepresident i regeringen Castillo, installerats som republikens president betraktas hon som en förrädare och hennes regering som illegitim. Man anser att hon har ingått en allians med den förlorande högern. I en sådan situation är folklig protest och mobilisering de enda tillgängliga verktygen. Centrum för vågen av protester är Punoregionen med ursprungsfolken aymara och quechua som de starkast drivande krafterna.

119612_03.jpgPerus ursprungsbefolkning består av ungefär fem miljoner, en fjärdedel av landets befolkning. Foto: Pixabay.

SOM ETT RESULTAT av militärens och polisens våldsamma reaktion mot de folkliga sociala rörelserna kan vi i dag med fog säga att Peru är en civilmilitär diktatur. Förutom kraven på att Dina Boluarte avgår, att allmänna val tidigareläggs, att kongressen stängs och att en konstituerande församling sammankallas kan vi nu också lägga till kraven på att repressionen upphör, att alla häktade friges och att de ansvariga för morden och massakrerna man utsatt folket för straffas.

På det internationella planet är Boluartes regering isolerad. Till de fördömanden som kommit från regeringarna i Mexiko, Honduras, Bolivia och Colombia kan vi nu också lägga den från Amnesty International riktade anklagelsen om kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt den från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter utfärdade begäran om att den peruanska regeringen ska informera om situationen.

Kampen mot den civilmilitära regeringen ledd av Dina Boluarte har på inget sätt kulminerat. Denna kamp måste skrivas in i den långvariga historiska process av olösta konflikter som är bundna till en strävan efter social jämlikhet för alla peruaner. Detta skulle uppnås genom att man avskaffar alla privilegier och all form av diskriminering, skapar en mångnationell peruansk stat, rekonstruerar den samhälleliga väven och på detta sätt sätter punkt för den nyliberala eran. Av sådan magnitud är de utmaningar som den peruanska proteströrelsen nu står inför.

FERNANDO PACHECO PONCE ÄR POLITISK ANALYTIKER OCH MEDLEM AV KOLLEKTIVET LABORATORIO DE POLiTICA Y CULTURA.