För inte alltför länge sedan kunde flitiga elever i svenska skolor i sin bredvidläsningslitteratur uppbyggas med betraktelser som denna:

"Flerstädes i utlandet har man numera antagit lagar i kraft av vilka undermåliga och ärftligt belastade män och kvinnor underkastas en operation eller röntgenbehandling som förhindrar deras fortplantning. Särskilt framstår därvid Förenta Staterna som ett föregångsland. Och där är det ej blott sinnesslöa, obotligt sinnessjuka och fallandesjuka, som bli steriliserade; även en del sexuella förbrytare dömas till samma behandling . En grundlig dränering av samhällets sumpmarker genom lag om steriliseringsåtgärder mot vissa undermåliga, brottsliga och ärftligt belastade individer skulle också ha det goda med sig att våra hospital och idiotanstalter, våra fattighus och fängelser småningom skulle kunna minskas."

Carl Grimberg: Svenska folkets underbara öden, band IX, 1924.

Grimberg var varken fascist eller modernistisk socialdemokrat utan en socialkonservativ historiker av rang, i mångt och mycket i opinionens mittfåra. Han skulle snart bli bönhörd. Under flera decennier skulle det på vetenskapligt mer eller mindre ohållbara grunder genomföras mer eller mindre tvångsmässiga steriliseringar av svenska män och kvinnor. Den lagliga grunden för dessa ingrepp upphörde först vid sjuttiotalets mitt. Lagen om tvångssterilisering hade då med den moderna kemiska preventivtekniken blivit lika otidsenlig som en gång slaveriet i ett modernt industrisamhälle. Som vanligt flög vishetens uggla i skymningen och det gamla framstod som vad det var - inhumant och därtill ovetenskapligt.

För några år sedan refuserade Dagens Nyheter artiklar om detta mörka kapitel i svensk historia med motiveringen om att ämnet var välkänt och uttjatat. I år har man funnit det lämpligt att genom sin postmoderne hit-man Zaremba ta upp frågan som en nyhet igen - men nu som ett led i den ideologiska kampen för att återerövra 1900-talets historia från socialdemokratin och som ett dråpslag mot den grasserande folkhemsnostalgin. Zaremba söker till och med leda i bevis att det just var den kostsamma välfärden, t. ex. barnbidragen, som logiskt ledde fram till steriliseringarna. Hitler, Stalin och Per-Albin anses ha blivit så farliga, eftersom de på skilda sätt besjälades av det moderna projektet - dvs. tron att människan genom förnuftig planering av samhället kan göra framsteg och skapa ett bra liv för alla. "Att lägga livet till rätta" för människorna leder till GULAG och till Holocaust.

Tankegången skall uppenbarligen mynna ut i följdsatsen att i ett samhälle där svaga och sjuka individer i stället lämnas på gatan utan försörjning, och således ur samhällets synpunkt är helt gratis, kommer ingen att frestas till att genom ras- och befolkningshygieniska ingrepp reducera de sociala kostnaderna.

Alltså skall vi eftersträva ett sådant samhälle.

Men Zaremba hade bara behövt gå till dagens debatt om behandling av sexualbrottslingar, fosterdiagnostik och dödshjälp för att inse att denna problematik på intet sätt är överspelad - den har bara blivit privatiserad. Nu är det välmenande vetenskapliga debattörer som PC Jersild och Torbjörn Tännsjö som tillhandahåller legitimiteten.

"När det moderna förenas med den mest avancerade teknologin, en effektiv och lojal byråkrati och ges legitimitet från vetenskapen, så kan Holocaust alltid möjliggöras", säger den polske filosofen Bauman, och Zaremba instämmer.

I det samhälle vi idag bygger behövs varken avancerad teknologi, byråkrati eller vetenskap för att åstadkomma samma utrensning av de svaga. Markadens tryck och spridandet av en utilitaristisk, individualistisk och antihumanistisk ideologi kan åstadkomma samma sak. Också i avsaknad av välfärd.