3/19 Planhushållning - funkar det?

Kan en planekonomi verkligen fungera? Ja, dagens kapitalistiska storföretag visar det, menar Leigh Phillips och Michal Rozworski, som skrivit boken The People's Republic of Walmart. Här presenterar de sina argument i sammanfattad form.
- Den tekniska utvecklingen har öppnat helt andra möjligheter än de som fanns på öststatskommunismens tid. Det hävdar Aaron Bastani i en uppmärksammad bok med den något provokativa titeln Helautomatiserad lyxkommunism. Clartés Magnus Göransson recenserar. 
- Tanken att full automatisering är inom nära räckhåll och önskvärd kritiseras däremot hårt av ekosocialisten Max Ajl. Han betonar jordbrukets roll för socialismens möjligheter.
- Daniel Cederqvist hittar en socialistisk utopi i tv-serien Star Trek.
- Författaren Sture Källberg ser tillbaka på erfarenheten från realsocialismens länder och levererar ett rätt dystert facit.
- Om ett av dessa länder, Polen, anmäler Rafal‚ Wos två nyutgivna studier. De pekar på hur mycket den kommunistledda efterkrigsperiodens ekonomiska och sociala uppbygge betytt för landets jämförelsevis starka ekonomi idag.

Bildtext

Numera möts alla svenska politiker av en fråga - som förutsätter vad som borde bevisas: "Vad ska vi göra åt det ökade våldet i Sverige?"

Bildtext

Kan en planekonomi verkligen fungera? Ja, dagens kapitalistiska storföretag visar det, menar Leigh Phillips och Michal Rozworski, som skrivit boken The People's Republic of Walmart. Här presenterar de sina argument i sammanfattad form.

Bildtext

Världens största arbetsgivare är USA:s försvarsdepartement, den näst största Folkets befrielsearmé i Kina. På tredje plats kommer Walmart. I den kapitalistiska varuhuskedjan är planhushållningen förverkligad. Skulle den gå att styra demokratiskt? Är Walmart en brygga till ett socialistiskt samhälle? Ja, skriver Leigh Phillips och Michal Rozworsk i sin bok The People's Republic of Walmart. Här presenterar de sina huvudteser.

Bildtext

Aaron Bastanis Helautomatisk lyxkommunism redan innan boken fått sin svenska översättning. Nästan samtidigt har flera andra författare på allvar tagit upp möjligheterna till en helt annan samhällsordning som öppnas sedan liberalernas enda väg kommit till ett brådstörtat stopp. De ser en del som Bastani glömmer.

Bildtext

Går vi mot en framtid utan mänskligt arbete? Nej, i vart fall inte inom jordbruket, menar sociologen Max Ajl. Och ett uthålligt jordbruk i en ekosocialistisk planekonomi måste grunda sig på småbruk med mycket arbete, i såväl fattiga som rika länder.

Bildtext

Hur kan det se ut i ett rationellt ordnat samhälle utan privat äganderätt till produktionsmedlen? Det är bara att titta på en amerikansk tv-serie för att få besked.

Bildtext

Planekonomi är nödvändig i givna lägen. Men 1900-talets erfarenheter av planekonomi är inte goda. De har präglats av kontroll uppifrån och ned, men ingen kontroll nedifrån och upp. Författaren Sture Källberg summerar sina erfarenheter från den kommunistiska rörelsen. Planekonomi fascinerade mig när jag som ung flyttade till stan och hörde vänsterfolk förkunna det planekonomiska budskapet. Idén tycktes mig klar som kranens vatten. Man bestämde vad folk behövde, sedan tillverkade man och fördelade det.

Bildtext

Stagnation, tristess, repression. Sådan är den bild vi alltid möter av det socialistiska Polen, förra året till exempel i filmen Cold War eller Maciej Zarembas bok Huset med de två tornen. Men genom planekonomin kunde landet lägga en grund för industriell utveckling och bryta sig loss ur ett förmodernt klassvälde. Visst, kommunismen i Polen var inte ok! Realsocialismen lyckades inte åstadkomma den utlovade höjningen av levnadsstandarden. Den var inte innovativ och klarade därför inte av att konkurrera med den kapitalistiska omgivningen. Den förkvävde den politiska friheten i och med kommunistpartiets odemokratiska maktmonopol. Allt detta stämmer. Men de ovedersägliga felen och bristerna till trots hade kommunismen ändå en stor och obestridlig förtjänst: den framtvingade ekonomiska och sociala förändringar som av sig själva aldrig hade uppstått. Och utan dem hade Polen än i dag förblivit vad det varit under århundraden: ett fattigt, ekonomiskt efterblivet land byggt på djupa klassklyftor och exploatering, ett land med stor men outnyttjad potential.

Bildtext

Född 85 minns jag de stora demonstrationerna 2002-2003, först mot kriget i Afghanistan och senare mot Irakkriget. Jag minns hur jag med vänner gick från klassrum till klassrum och uppmanade till skolstrejk.

Bildtext

Politikens möjligheter och kampen på arbetsplatserna. Mellan de två polerna formade den italienska marxisten Mario Tronti sitt tänkande. I höst utkommer hans klassiska verk Arbetare och kapital på engelska för första gången. Vad kan det lära en skadeskjuten vänster i dag? Vänstern och arbetarrörelsen mår inte bra. Kanske skulle man rent av kunna säga att den är döende. Backar i val, tappar medlemmar, förlorar inflytande, har en åldrande väljarskara. Arbetarklassen verkar desertera från arbetarrörelsen. I det läget kan det vara en liten tröst att veta att det här är inte första gången. Vänstern har dött många gånger förut. Och kunnat resa sig ur sin kris, kunnat hitta en ny återkoppling till en förändrad arbetarklass och bygga en ny klassmakt.

Bildtext

Nio år har gått sedan eurokrisen bröt ut. Efter ett ekonomiskt stålbad är Grekland ett sargat land. För ett år sedan deklarerade Alexis Tsipras stolt att landet lämnat nedskärningsprogrammen, men risken är stor för nya kriser.

Bildtext

Sverige ligger nu nere på elfte plats i OECD:s bedömning av ekonomisk jämlikhet, efter alla de andra nordiska länderna men också efter till exempel Österrike och Slovenien. För inte så länge sedan (nåja, förra seklet) betraktades emellertid Sverige nästan som socialistiskt. För att förklara denna nästan-socialism men också för att förklara dess smidiga övergivande har professionella historiker pekat på långa linjer. Folkligt inflytande över politiken har spårats tillbaka till medeltiden eller i alla fall till 1500-talet då böndernas representanter tog plats i riksdagen. Detta sägs i sin tur ha genererat en samförståndsanda - ett slags konsensuskultur - över tid i svensk politik. Carl Göran Andræ, för att nu ta ett exempel, identifierar "en mycket gammal politisk tradition av samverkan över klassgränserna", en tradition som gjorde att "pålitliga och ordentliga" arbetare på 1800- och 1900-talet kunde "påräkna förståelse och tillmötesgående" av sina arbetsgivare (Revolt eller reform. Sverige inför revolutionerna i Europa 1917-1918, 1998:312). Denna syn delas också till stor del av historikerkåren internationellt. Den har blivit standarduppfattning och uttrycks exempelvis i The Oxford Handbook of Swedish Politics (2015).

Bildtext

Anna Arvidsdotter, Malmö, har haft stort genomslag med sina dikter från ett arbetsliv som alltid talar om flexibilitet och målstyrning, aldrig om fackliga rättigheter.

Bildtext

Jag läser Patrik Lundbergs text om sin mamma (Expressen 14 april) och funderar på hur mycket politiken betyder i våra liv. Ta till exempel min svåger. Han föddes som statarunge 1931, året innan Socialdemokraterna kom till makten, en socialdemokrati som var betydligt radikalare än Vänsterpartiet i dag. När han som 14-åring klev ut i arbetslivet avskaffades statarsystemet. Han arbetade på skofabrik, som vaktmästare på en idrottsplats och som arbetare på den kyrkogård där han nu vilar sedan några år. När han dog bodde han i egen villa utan skulder och hade väggarna fulla av konst.

Bildtext

I Clarté nummer 2/2019 publicerades en plädering för maoismen av Lennart Rahm. Utgångspunkten är Ingrid Wållgrens bok Mao i Sverige: Den svenska maoismen 1963-86 (2017), som enligt Rahm utifrån liberala utgångspunkter "diskvalificerar den tro på Kina som ett socialistiskt land under Maos tid" som utgjorde den svenska maoismens fundament (innan den maoistiska rörelsen övergav socialismen för att i stället bygga nationellt motstånd mot ett påstått sovjetiskt krigshot, bör man kanske tillägga).

Bildtext

Visst kan jag ha förbisett en del skönhetsfläckar i den kinesiska kommunismen, man har lätt en tendens till sådant när de positiva sidorna är överväldigande. Att någon då beklagar sig och tillvitar Mao att ha orsakat förödelse är väl något man får ta. Har aldrig räknat med att alla skulle gilla Mao. Många gillade honom inte redan då, och med senare års fientliga litteratur har antalet nog ökat.