Världens största arbetsgivare är USA:s försvarsdepartement, den näst största Folkets befrielsearmé i Kina. På tredje plats kommer Walmart. I den kapitalistiska varuhuskedjan är planhushållningen förverkligad. Skulle den gå att styra demokratiskt? Är Walmart en brygga till ett socialistiskt samhälle? Ja, skriver Leigh Phillips och Michal Rozworsk i sin bok The People's Republic of Walmart. Här presenterar de sina huvudteser.

Hundra år efter den ryska revolutionen går ett spöke runt västvärlden -- det spöke som tidskriften Economist nyligen döpt milleniesocialism.

Men exakt vad menas med socialism den här gången? Något mer än bara ännu en återgång till New Deal-liberalism eller skandinavisk socialdemokrati? Menar man offentlig sjukvård och starka fackföreningar? Är det tusen kooperativ som ska blomma -- som John McDonnell, ledamot i brittiska Labours skuggkabinett, förespråkar?

Och framför allt, vilken roll ska den fria marknaden ha kontra ekonomisk styrning i vårt alternativ? När det verkligen gäller är det väl i just denna fråga som arbetarrådskontrollerad tillverkning och statligt styrd planekonomi kommer att krascha rätt in i varandra?

"Att staten gör saker" är utan tvekan en dålig definition av socialism. Som Friedrich Engels skrev: "Om det statliga tobaksmonopolet är socialistiskt, då kan man även räkna Napoleon och Metternich bland socialismens grundläggare." I dag skulle enligt samma logik den etatistiska Leviathan som går under namnet Pentagon, mer eller mindre vara ren kommunism.

Som tur är skymtar vi - om än från oväntat håll - början på nya och intressantare meningsutbyten om den fria marknadens och den ekonomiska styrningens roller.

Jack Ma, grundare av kinesiska Alibaba Group som är ett av världens både största och högst värderade företag, menar att tidigare planekonomiska försök i Sovjetunionen och den tidiga Folkrepubliken Kina misslyckades på grund av otillräcklig tillgång till information. Han förutspår vidare att över de närmaste trettio åren kommer vi, tack vare artificiell intelligens och den blotta mängden data som står oss till buds, att kunna uppnå fungerande planhushållning.

Något märkligt nog nästan "kommunistiskt" sker samtidigt på finansmarknaden i och med den senaste tidens omsvängning från aktiv till passiv investering. En investerare som köper andelar i exempelvis ett flyg- eller telekombolag vill att just det bolaget ska lyckas bättre än alla andra, även om så sker bara tillfälligt och på de andra bolagens bekostnad. Allt för avkastningens skull. Men en investerare som äger andelar i alla flyg- eller telekombolag, så som i en passivt förvaltad indexfond, får helt andra målsättningar. Konkurrensen mellan bolag kommer att spela en allt mindre roll. Bloomberg-kolumnisten Matt Levine föreställer sig en långsam övergång från dagens indexfonders enkla investeringsstrategier till i framtiden ständigt förbättrade investeringsalgoritmer: "I långa loppet kommer finansmarknader tendera mot fullständig insikt, en sorts central styrning - utförd av den bästa kapitalallokeringsroboten."

11003_01.jpg

I The People's Republic of Walmart (Verso 2019) visar vi hur planekonomi, tvärtemot de historiska argument som marknadsekonomer som Ludwig von Mises och Friedrich Hayek framfört, inte bara är en möjlighet. Ekonomisk planering och styrning av miljontals varor och tjänster med ändlösa variabler i långa logistikkedjor är inte bara tänkbart, det är något som faktiskt redan fungerar otroligt bra.

Walmart är på många sätt en fruktansvärd företeelse. Företaget är platsen för många övergrepp mot anställda och oräkneliga timmar av enformigt själsdödande arbete. Men Walmart är också en intressant fallstudie i hur gångbar ekonomisk styrning är. Både tack vare företagets enorma storlek och hur verksamheten bedrivs. Walmart är världens största företag med fler anställda än någon annan privat aktör. Det är världens tredje största arbetsgivare efter USA:s försvarsdepartement och kinesiska Folkets befrielsearmé. Om Walmart vore ett land, skulle dess ekonomi vara av ungefär samma storlek som den schweiziska.

Walmart säljer, föga överraskande, varor på den fria marknaden. Under kapitalismen är priser fortfarande viktig indata i planeringsprocessen för såväl företag som stater. Men utöver priser har företag redan i dag tillgång till en exponentiellt växande mängd data som bland annat kan beskriva resursanvändning eller människors preferenser. Till exempel kan vi redan väga koldioxidutsläpp mot kostnad vid transporten av varor. Hur vi ska relatera olika saker till varandra är en svår fråga. Vad är exempelvis bomull i förhållande till stål eller själsdödande slit i förhållande till konst? Men att tro att marknader kan utföra sådana flerdimensionella jämförelser bättre än vad vi demokratiskt kan tillsammans, det är ett uttryck för bristande fantasi och inget annat.

Oavsett, Walmart ägnar sig åt storskalig styrning utan hänsyn till marknadsmekanismer i en omfattning som skulle få nationalekonomer som Hayek att resa ragg. Precis som de flesta små som stora företag drivs Walmart internt som en enväldigt styrd planekonomi: Chefer säger åt arbetare vad de ska göra, avdelningar når mål satta från ovan och varuflöden styrs genom påbud.

Flytande på den fria marknadens nyckfulla vågor är företaget Walmart en "ö av medvetet herravälde", som Keynes samarbetspartner D.H. Robertson uttryckte det. Och på samma gång en "tyranniets ö", som Noam Chomsky omformulerade det. Kapitalismen döljer både den styrning och den disciplin vilka tillsammans bestämmer över allt som sker i ett företag. Marknaden må vara fri, men arbete är inget annat än ständig ofrihet. Marknadsekonomin är redan i stor utsträckning styrd snarare än spontan. Men tyranniet har vi ännu inte gjort oss fria från. Den befrielsen kommer i grunden att omvandla hur ekonomin styrs och hur vi deltar i produktionen.

Walmarts variant av planekonomi stannar inte vid företagets gränser. Handelsforskare och operationsanalytiker ser Walmart som ett logistiskt underverk och tillskriver dess framgångar att företaget var bland de första att tillämpa innovationer som löpande varupåfyllning, leverantörsstyrda lager och datorisering. Och tillit, öppenhet, samarbete och insyn över hela distributionskedjan.

Den av Walmart styrda "bolagiseringen" av hela distributionskedjan står i skarp kontrast till katastrofen Sears, en annan varuhuskedja. Vd:n Edward Lamperts gränslösa beundran för Ayn Rand drev honom att, när han intog vd-posten, upprätta en intern marknad där avdelningar inom Sears konkurrerade med varandra. Det ledde till undanhållande av information, dubbelarbete, kaos och slutligen konkurs. Olyckligtvis importeras då och då upplägget "intern konkurrens" till offentlig sektor, trots modellens misslyckanden. För tillfället bidrar konceptet till att driva på förfallet inom brittiska National Health Service.

Sears kollaps bleknar dock i jämförelse med de mer existentiella kriser den fria marknadens härjningar orsakar.

Tillgången till verksamma antibiotikakurer minskar snabbt på grund av att läkemedelsindustrins jättar för cirka trettio år sedan drog sig ur utvecklandet av ny antibiotika eftersom avkastningen ansågs vara för dålig. En återgång till ett tillstånd som motsvarar den viktorianska tidsåldern vad gäller tillgång till verksamma läkemedel mot bakteriesjukdomar är i dag bara decennier bort.

Efter 20 år av diplomatiska förhandlingar om klimatets tillstånd kunde oljebolaget BP föregående år rapportera att andelen fossilfri energi är oförändrad sedan 1998. Ställda inför klimatförändringarnas hot mot vår tillvaro står vi alltså blickstilla. Detta eftersom den fria marknaden lämnad åt sig själv fortsätter och kommer att fortsätta framställa fossila bränslen trots växthuseffektens redan akuta hot.

11003_02.jpgPrecis som de flesta företag drivs Walmart internt som en enväldigt styrd planekonomi: Chefer säger åt arbetare vad de ska göra, avdelningar når mål satta från ovan och varuflöden styrs genom påbud.

För miljön goda nyheter har allt som oftast varit resultatet av ingripanden i den fria marknaden. Vi har så gott som löst ozonfrågan, inte tack vare marknadsmekanismer eller att vi avstått frysar och hårspray. Utan tack vare reglering. På samma sätt har vi regleringar och offentlig infrastruktur och statligt gynnande av innovation inom området - ett påstått syndigt ineffektivt tillvägagångssätt - att tacka för att sura regn upphört och att vi globalt kan se att skogstäcket växt med närmare sju procent över de senaste trettiofem åren.

Det är därför Green New Deal, med sitt fokus på långsiktig styrning och initiativ från offentlig sektor snarare än marknadsanpassningar, är så viktig. Minskningen av växthusgasutsläpp i Kalifornien beror mindre på handeln med utsläppsrätter och desto mer på dess klassiska kommando- och kontrollregleringar. Och den enskilt största utsläppsminskningen i Nordamerika var resultatet av Ontarios beslut att slå igen alla sina kolkraftverk.

Lärdomen att dra från dessa framgångar och misslyckanden är, att om något är lönsamt och oavsett hur skadligt detta något är, så kommer produktionen av det att fortsätta i avsaknad av ingripanden från krafter bortom den fria marknaden. Det vill säga styrning. Och omvänt: om något är olönsamt oavsett hur gynnsamt detta något är kommer det inte att produceras. Återigen, i avsaknad av styrning.

Samtidigt är misstänksamheten mot ogenomskinliga byråkratier och godtyckliga och auktoritära begränsningar av vår frihet högst befogad. Walmart må vara ett underverk när det kommer till logistik, men företaget är också ännu ett av den fria marknadens alla privatägda envälden. Styrning av ekonomin är i sig själv inte nog. Styrningen måste vara demokratiskt ordnad.

Gemensamt för såväl Walmart som Amazon (eller Foxconn och Daimler) är inte bara storskalig styrning utan också en fullständig avsaknad av demokrati. "Fler än hälften" av Walmarts deltidsanställda säger sig inte ha tillräcklig inkomst för att klara grundläggande behov. Många av den antifackliga affärskedjans anställda måste lösa ut matkuponger för att få hushållsekonomin att gå ihop. Anställda på så kallade Amazon fulfillment center kissar i flaskor av rädsla för få sparken om de blir påkomna med att lämna arbetet för ett toalettbesök. Där övervakas personalen ständigt via armband som larmar vid minsta tecken på uppehåll i arbetet. Varma dagar har Amazon haft räddningstjänst på plats utanför sina lager för att vårda anställda som drabbats av överhettning. Amazons vd Jeff Bezos, denna e-handelns mustaschlösa och flintskalliga Stalin, råder över en panoptisk övervakningskapitalism utan frihet.

Det är upp till oss att använda våra väldiga förmågor för bättre syften, och genom politisk handling kan vi göra just det. Och allteftersom teknikens framsteg låter oss övergå till en diskussion inte om planekonomi är önskvärd över huvud taget, utan i stället vilken form av planekonomi som är önskvärd, så måste grunden för våra framtidsvisioner vara att styrningen på såväl stats- som företagsnivå ska stå under demokratisk kontroll. -

Leigh Phillips och Michal Rozworski är två kanadensiska journalister som våren 2019 kom ut med boken The People´s Republic of Walmart (Verso). Artikeln, som vi trycker med författarnas tillåtelse, är en presentation av boken, först publicerad på webbplatsen www.jacobin.com (död länk) i mars 2019.

Översättning från engelska: Martin Andersson.