Aaron Bastanis Helautomatisk lyxkommunism redan innan boken fått sin svenska översättning. Nästan samtidigt har flera andra författare på allvar tagit upp möjligheterna till en helt annan samhällsordning som öppnas sedan liberalernas enda väg kommit till ett brådstörtat stopp. De ser en del som Bastani glömmer.

Inom loppet av något år har Bhaskar Sunkara publicerat Socialistiska manifestet - radikal politik i en tid av extrem ojämlikhet (Tankekraft/Katalys, 2019), Thomas Piketty Capital et idéologie (Seuil, 2019, ännu oöversatt) och Aaron Bastani Fully Automated Luxury Communism (Verso, 2019). De hör ihop och de är inte ensamma, även om det är dessa tre som har hörts bäst. Från olika utgångspunkter väcker alla tre politiska förslag om samhället som vi måste skapa, för att inte gå under. Sunkara utgår från politiken, inspirerad av opinionen som mobiliserats genom Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez i USA och Jeremy Corbin i Storbritannien. Piketty är ekonomen som slår hål på föreställningen att samhället måste vila på den privata egendomsrätten.

Bastani undersöker de samhälleliga möjligheter som öppnas genom de nya teknologierna. Kapitalismen kunde bryta igenom tack vare ångmaskinen, utvinningen av fossila energireserver, elektriciteten och genom de snabba kommunikationer som järnväg och telegraf lade grunden för. Digitalisering, förnyelsebara energislag, genteknologi och annan dna-baserad information är exempel som Bastani håller fram som lika omvälvande som ångmaskinen och som på samma sätt kommer att förändra samhället.

Kommunismens och socialdemokratins sociala program för jämlikhet kunde inte genomföras utan statsmakt. I några decennier under och efter andra världskriget kunde politiken förverkligas så länge kapital och produktionssätt i någon mån var underordnade nationalstaternas gränser och därför möjliga att styra politiskt. Men när kapitalet återigen började flyta över gränserna underordnades staten på nytt marknaden och de tidigare arbetarpartierna stod än en gång utan maktmedel. Bastani ser på teknologin på samma sätt som tidigare socialister såg på skatter, omfördelningar och planhushållning. Digitalisering, robotisering, genteknik, sol- och förnyelsebar energi, syntetisk matframställning och utvinning av resurser i solsystemet är alla genomförbara tekniska möjligheter som övertygande dokumenteras i bokens första del. Det är tekniken som gör det möjligt för sociala rörelser och politiska partier att ta steget från nödvändighetens rike till något nytt, säger Bastani - förutsatt att vi frigör tekniken från kapitalets kontroll och marknadens strukturer.

Men kapitalism uppstod inte bara ur ångmaskiner och järnvägar. Det var de sociala relationerna som band samman och gjorde vävaren till exploaterad lönearbetare, entreprenören till kapitalist, Indien till koloni och England till finansiellt centrum. Bastani duckar för frågan om hur nya teknologier förändrar och påverkar sociala relationer, och hur rådande över- och underordningar påverkar hur vi tillägnar oss ny kunskap och teknik. Han skriver om de stora dragen, de nya möjligheterna och de övergripande strukturerna.

11004_01.jpg

Här ligger också en av bokens svagheter. Det är svårt att få syn på människor, grupper och rörelser som ska förändra och leva i den nya tiden. Här saknar jag torrheten i Pikettys beräkningar kring kapitalöverföring och Sunkaras teckningar av livet i ett möjligt framtida Detroit eller Malmö. Bastani, å andra sidan, är den ende av de tre författarna som diskuterar klimatförändringarnas roll.

Bastanis andra svaghet är att han är så uppslukad av den nya världens alla möjligheter - gruvdrift på solystemets asteroider! - medan vägen till förändring eller vad det är som egentligen skapar social förändring inte intresserar honom. Löntagarägda företag och allmännyttiga statliga banker nämns, men hur kommer de till stånd och hur kommer de att fungera annorlunda? Hur motverkar de nya teknologierna underordningen mellan dagens ekonomiska centrum och periferi? Varför skulle över- och underordningen mellan kvinna och man eller mellan olika befolkningsgrupper försvinna genom den tekniska utvecklingen?

Bastani, Sunkara och Piketty förenas, sina olika ingångar till trots, av att de alla menar att det som de föreslår inte är utopier. Det är realistiska möjligheter. Det ligger i förlängningen av redan existerande sociala rörelser, teknologier och historiska förlopp. Dagens strukturer är lika förgängliga som de varit i det förgångna. Det är i rörelserna och politiken som framtiden skapas.

HELAUTOMATISK LYXKOMMUNISM
Aaron Bastani
Verbal förlag 2019