Visst kan jag ha förbisett en del skönhetsfläckar i den kinesiska kommunismen, man har lätt en tendens till sådant när de positiva sidorna är överväldigande. Att någon då beklagar sig och tillvitar Mao att ha orsakat förödelse är väl något man får ta. Har aldrig räknat med att alla skulle gilla Mao. Många gillade honom inte redan då, och med senare års fientliga litteratur har antalet nog ökat.

Nilsson strör omdömen om Kina och Mao värdiga vilken antikommunist som helst. Min artikel får stå för sig själv, och jag finner ingen anledning att ursäkta mig. Självklart fanns det problem i Kina, klasskampen var inte över, socialismen inte säkrad, så visst fanns det ett "politiskt förtryck" om man nu vill använda de orden. Men Mao valde en annan väg än den sovjetiska.

"Balansräkningen" jag kan dra upp är att kapitalister och imperialister hade förlorat Kina. Det kinesiska folket och med dem folken runt om i världen hade vunnit en seger. Jag ville visa hur rationell vår syn på Kina och Mao var. Trist då att Nilsson som borgarna snackar om barbari och hemskheter. Jag är väl oflexibel och sjunger inte i den kören. Som Rimbaud säger jag "jag är där, jag är fortfarande där".

11016_01.jpgVisst fanns det ett 'politiskt förtryck', replikerar Lennart Rahm. 'Men Mao valde en annan väg än den sovjetiska'

Självklart var det "det verkliga Kina" vi gav vårt stöd. Det var vad vi anförde när kommunismen angreps och Sovjet anfördes som exempel: Nej det är inte ett socialistiskt land, sade vi, men i Kina bygger man socialismen. Så använde vi väl den kunskap vi då hade om landet för att visa på framstegen. Det var vad vi sade när vi sålde Gnistan utanför Systembolagen. Att kulturrevolutionen var en annan sak i Kina än i Sverige eller Frankrike är väl en självklarhet. Här i våra länder blev Maos syn på partiet, på enhetsfronten, på masslinjen, på att tjäna folket, på oss själva som kommunister, det centrala. Vi applicerade Mao på vår svenska verklighet, analyserade den med hjälp av hans skrifter. Det gällde att "inte prata strunt", det gällde att "kliva ner från hästen för att plocka blommor". Så lärde vi oss mer om Sverige, tog reda på fakta för att analysera och bedöma vår politiska linje. Den franske filosofen Alain Badiou skriver: "Den 'lilla röda' av Mao var vår guide, inte alls, som dumskallarna säger, i avsikt med ett dogmatiskt katekeslärande, utan tvärtom, för att upplysa oss och få oss att hitta nya vägar i alla sorters disparata situationer, tidigare okända för oss." Detta bidrog i hög grad till hur vi arbetade politiskt och manifesterades i arbetsmetoderna och i organiserandet av FNL-grupperna. Kanske var det tydligast i en resolution från KFML 1972, "KFML:s kamp måste på allvar förenas med massornas", och den därpå följande aktivismen kring matpriser, glesbygd, hyror, fackligt arbete, miljö, handikapp, med mera. Även initiativet till en enad vänster inför valet 1973 kan ses som ett uttryck för denna syn.