Valet innebar att vi nu har den mest reaktionära sammansättningen av riksdagen sedan 1930-talet, delvis som en del av en reaktionär våg över västvärlden. Det näst största partiet är ett parti med rötter i öppen nazism. När den nuvarande partiledaren Jimmy Åkesson gick med i Sverigedemokraterna marscherade medlemmarna i bombarjackor och kängor och ropade Sieg Heil.

Moderatledaren Ulf Kristersson försöker rida tigern tillsammans med den lilla rest av liberaler som återstår samt kristdemokrater ledda av en kristen fundamentalist som nyss dömdes för grovt förtal. Det är sannerligen ingen imponerande församling.

Detta är i hög grad resultatet av en reaktionär valrörelse där högerpopulisterna har fått sätta agendan. I den ständiga jakten på klick och tittarsiffror har debatten fördummats på ett sällan skådat sätt. Lägg till detta en socialdemokrati som under sina åtta år vid makten inte lyft ett lillfinger för att rulla tillbaka alliansregeringens reformer och minska den ökade ojämlikheten i Sverige.

Under de kommande fyra åren väntar högst sannolikt än mer angrepp på löntagares rättigheter, urgröpning av rättsstaten, hårdare styrd kulturpolitik, fortsatt privatisering av de gemensamma nyttorna (skola, sjukvård, järnvägar), försämrad miljöpolitik, ökad otrygghet för invandrare, fullbordat Nato-medlemskap och än tydligare uppslutning bakom USA:s krigspolitik.

119201_01.jpgBild: Robert Nyberg.

Inget av detta är förstås ofrånkomligt. Ett folkligt tryck underifrån kan påverka politiken i dessa frågor.

Det krävs dock att vi snabbt organiserar oss och mobiliserar på ett sätt som inte skett på ett par decennier. För lika mycket som detta val är högerns seger så är det förstås vänsterns nederlag. I de valdistrikt där stora delar av arbetarklassens väljare bor, storstädernas förorter till exempel, var valdeltagandet som lägst. Stora delar av arbetarklassen befann sig på sofflocket, inte av lättja utan för att deras frågor inte togs upp i valrörelsen.

Vänstern måste återta problemformuleringsprivilegiet och återföra debatten till välfärdsfrågor. Kräva att vi återställer sjukvård, skola och järnväg under det allmänna och bort från profitörerna. Att servicen i förorterna och på landsbygden och småstäderna förbättras. Vi måste också kräva en hårdare reglering av arbetsmarknaden så att de nu närmaste slavliknande förhållanden som en del av arbetarklassen befinner sig i upphör.

Tyngd i kraven blir det när vi sätter oss till motvärn tillsammans med arbetskamrater, grannar och andra medresenärer i det reaktionära landskapet.

Daniel Cederqvist

Mest läst av skribenten

3/22 NATO - Sverige Afrika Ukraina

Category Image