Regeringens kovändning om Nato tillkom inte i ett vakuum. Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina och den finska regeringens beslut att ansöka om medlemskap spelade naturligtvis en roll. Men beslutet föregicks också av många års propagandaarbete från högerkanten. Tankesmedjor, förment vetenskapliga "institut" och USA-vänliga organisationer intensifierade under våren kampanjerna.
En av nyckelpersonerna var Anna Wieslander. Hon figurerar i nästan alla föreningar som aktivt propagerar för Nato-medlemskap. Wieslander har ett långt cv inom det militärindustriella komplexet. Hon var tidigare kommunikationschef på Saab och från 1996 till 2003 chef för den avdelning inom Försvarsdepartementet som ansvarade för relationerna med Nato. I dag är hon en av många länkar mellan Atlantic Council, en av USA:s främsta Nato-främjande tankesmedjor, och svenska motsvarigheter inriktade på försvars- och säkerhetsfrågor, till exempel Svenska Atlantkommittén. Som Nordeuropachef för Atlantic Council uttalar sig Wieslander ofta i amerikansk och kontinentaleuropeisk press om svensk säkerhetspolitik. Under våren och sommaren har hon flitigt kommenterat det planerade Nato-medlemskapet, bland annat i Sveriges Radio och CNN. I regel har inte publiken försetts med några upplysningar om Wieslanders och Atlantic Councils politiska hemhörighet och agendor.
Atlantic Council får sedan Carl Bildts tid som utrikesminister ekonomiskt stöd genom utrikesdepartementet på uppemot fem miljoner kronor. Även den svenska vapenexportören Saab North America bidrar liksom bland andra Förenade Arabemiratens ambassad i Washington med mellan fem och tio miljoner kronor vardera. UD avlönar i dagsläget tre experter i Atlantic Councils panel: Anna Wieslander, Saabs Nordamerikachef Michael Andersson och ekonomen Anders Åslund, känd som ansvarig för chockterapin när det fallna Sovjetunionen plundrades under 90-talet.
Bild: Robert Nyberg.
2019 ställde vänsterpartisten Håkan Svenneling en fråga till dåvarande utrikesminister Margot Wallström om Sveriges regering planerade att se över UD:s stöd. Svenneling pekade på Atlantic Councils nära band till Natoländer, företag ur det militärindustriella komplexet och oljebolag. Tankesmedjans vetenskapliga kompetens ifrågasattes också efter ogrundade anklagelser om att flera svenska politiker står under Rysslands inflytande. Wallströms svar tydde på att hon såg stödet till Atlantic Council som ett sätt att främja "transatlantiska relationer".
Kungliga Krigsvetenskapsakademien grundades redan på 1700-talet. I dag är ledamöterna högt uppsatta personer inom Svenskt Näringsliv och folk från det försvarsindustriella komplexet. Nuvarande styrelseordförande är den tidigare försvarsministern Björn von Sydow, en socialdemokrat med en lång intim relation med det svenska försvarsetablissemanget. Han är också ordförande för Totalförsvarets forskningsinstitutet (FOI). Skattmästare i akademien är Sven-Christer Nilsson, som styrt flera svenska myndigheter och företag, bland annat som vd för Ericsson och ordförande för förvaltningsstiftelsen som styr Public Service. Resten av styrelsen består av högt uppsatta militärer. På sin blogg publicerar akademien kontinuerligt analyser av Sveriges försvarspolitik från militärer och försvarspolitiska debattörer som förespråkar ett svenskt Natomedlemskap.
En av bloggarna är styrelseledamoten, militärhistorikern och Svenska Atlantkommitténs hedersordförande Bo Hugemark. I februari i år var han tillsammans med flera förment neutrala tidigare ambassadörer en av medförfattarna till en debattartikel i Svenska Dagbladet som förespråkade ett svenskt Nato-medlemskap. 1993-2007 var Hugemark också redaktör för Allmänna Försvarsföreningens tidskrift Vårt försvar.
Allmänna försvarsföreningen (AFF) är ett debattforum för försvars- och säkerhetspolitik, grundat 1890. Ordförande är Elisabeth Nilsson, tidigare storföretags-vd och landshövding för Östergötlands län. 2019 ledde hon en utredning om näringslivets roll inom totalförsvaret, som bland annat föreslog tätare samarbete mellan näringslivet och försvarsdepartementet. Flera av ledamöterna i föreningen har anknytningar till Nato och militära miljöer. Översten Hans Granlund var försvarsmaktens sändebud hos Nato 2013-2016. Michael Mohr är vice vd för Saab och har ett förflutet som högsta ansvarig för kontakten med amerikanska säkerhetsdepartementet vid svenska ambassaden. Bland ledamöterna hittar vi även Katarina Tracz, som är chef för tankesmedjan Frivärld. Hon har i flera artiklar de senaste åren framställt Nato som en fredsallians.
Tankesmedjan Frivärld är finansierad av Stiftelsen fritt näringsliv, som får majoriteten av sitt kapital från Svenskt Näringsliv. Frivärld inriktar sig främst på utrikespolitik med ett tydligt Nato-fokus och har tidigare toppmoderaten Gunnar Hökmark som ordförande. Hökmark har i flera artiklar i Göteborgsposten, Norrköpings Tidningar och Dagens Nyheter under våren stämplat svensk neutralitetspolitik som naiv och aningslös. Andra kända namn kopplade till tankesmedjan är Patrik Oksanen och Henrik Sundbom. Patrik Oksanen har i flera år varit en aktiv försvars- och Nato-debattör på många ledarsidor. Han är snabb att brännmärka meningsmotståndare som "Putin-lakejer" och anklagar fredsrörelsen för att gå Rysslands ärenden med sina krav om nedrustning och sitt kärnvapenmotstånd. Oksanen driver även podden Höjd beredskap med bland annat Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg. Lindberg är en av flera framträdande socialdemokrater som vände på en femöring i synen på Nato under våren. I april förklarade han att han numera förordar ett svenskt medlemskap. Några dagar senare uttalade sig också vänstersossen Daniel Suhonen för Nato-medlemskap.
Bild: Sofia Lucas.
Natodebatten har länge styrts av aktörer med finansiella och privata intressen av ett svenskt medlemskap. De organisationer som radats upp i denna artikel har både en nära relation till det svenska militärindustriella komplexet, till högt uppsatta personer inom borgerligheten och till organisationer i hjärtat av USA:s imperialism. Tankesmedjorna finansieras av svenska staten, USA och svenska kapitalintressen. Samtidigt presenteras deras företrädare ofta som neutrala "försvarspolitiska experter" eller "militärhistoriker".
