Vad Cementa gjort på Gotland blev inte riktigt verkligt förrän jag stod framför det gamla dagbrottet nära Slite. En stor grop fylld av klarblått vatten. En ganska vacker utsikt på något sätt. Cementa vill att vi som tittar ner mot gropen ska tänka "sommarbad"- inte att "vår ö håller på att gröpas ur."
Vårt nätverk Take Concrete Action uppstod ur en vilja att göra direkt motstånd mot den ohämmade resursexploatering som håller på att driva vår planet mot avgrunden. Det var tidig vår, och jag var där för att prata med lokala aktivister om planerna.
För mig var Cementa och undantaget från miljöbalken till en början bara ännu ett exempel på politiskt hyckleri. Övertygelsen växte i takt med att jag lärde mig mer. Jag slängde mig över alla artiklar jag kunde komma över. Fyra dagars remisstid? Brott mot grundlagen inte bara en, utan två gånger?
Jag slogs också av allt som saknades i debatten. Varför pratar ingen om rättvis omställning, och att Cementas måste ta ansvar för sina anställda? Varför tas det för givet att cementindustrin ska fortsätta växa trots att resursen kommer ta slut? Var kommer Gotlands rätt till friskt grundvatten in?
Ellen Casey är klimataktivist i Take Concrete Action.
Framförallt blev det klart för mig att det här inte är ett plötsligt problem. Vi talar om decennier av exploatering. Cementa hade fått varningar redan 20 år innan miljööverdomstolen nekade dem tillstånd. År efter år av företag som försöker gröpa ur så stor del av ön som de kan komma undan med, samtidigt som de försöker dölja det bakom hittepåberättelser om "klimatneutralitet".
Med drygt 1,9 ton släppte Cementa ut näst mest koldioxid av alla företag i Sverige 2020. Det motsvarar cirka 3-4 procent av alla utsläpp av växthusgaser inom Sveriges gränser. Företagets enda försvar handlar om att med CCS-teknik fånga in och lagra koldioxid, en falsk lösning som kräver enorma mängder energi och resurser för att bygga och inte skulle vara färdig att ta i bruk förrän om 10 år. CCS löser inte heller grundvattenfrågan. Det är en greenwashing-strategi för att få fortsätta att förstöra Gotland.
Cementakonflikten är ett unikt fall, men det var inte därför vi lyckades få över 100 människor att sätta sin frihet på spel för att stänga anläggningen. Människor samlades på ön för att de alla har liknande historier hemifrån. Om pappersbruk som skövlar hundraåriga skogar i Finland. Om kolkraftverken i Tyskland. Om andra delar av Sverige där vi har fler gruvkonflikter än jag kan räkna.
Frågorna som den lokala gruppen Vårt Grundvatten Vår Framtid ställde är fortfarande obesvarade. Hur stor yta av Gotland kan göras till kalkbrott? Hur mycket mer kalk kan brytas innan ön blir obeboelig, vattnet tar slut och människor börjar flytta därifrån?
