Sommaren 2009 fick jag, under absolut tystnadsplikt, tillgång till en oerhört väldokumenterad rapport från European Coalition on Oil in Sudan, Unpaid debt. Den handlade om oljekriget i det så kallade block 5A i Sudan under 1997-2003.
Man bedömde att kriget om oljan orsakat 12 000 döda och 160 000 fördrivna människor, tillsammans med en oerhörd materiell förstörelse av boskap, jordbruk, skolor och sjukhus. Jag insåg att rapporten under alla omständigheter var tillräcklig för åklagare att inleda förundersökning om medhjälp till grovt folkrättsbrott av ledningen för Lundin Oil.
Men Lundin Oil hade hotat European Coalition on Oil in Sudan med stämning i brittisk domstol för ekonomiskt förtal. Rapporten hade därför sekretessbelagts.
I BÖRJAN AV 2010 läste jag en recension av Affärer i blod och olja. Jag köpte boken samma dag, läste och jämförde med rapportinnehållet. Boken saknade rapportens omfattande källmaterial, men gällde samma grundfråga: Lundin Oils verksamhet hade orsakat kriget i Block 5 A. Med boken som grund anmälde jag Lundins ledning för medhjälp till grovt folkrättsbrott.
JAG VILLE INTE figurera i media utan skickade anmälan till Riksåklagaren anonymt. Efter några veckor bad jag en god vän ringa Riksåklagaren och höra om det kommit in någon anmälan. Svaret blev nekande. Jag tolkade det som att ämnet var för känsligt, och att man avsiktligt låtit anmälan förkomma.
Omslaget till Blod och olja (Ordfront)
Jag ilsknade till, köpte ett nytt bokexemplar och skrev en ny, likalydande anmälan, nu på mitt advokatbrevpapper, undertecknat och med mottagningsbevis. Efter ett par dagar kom mottagningsbeviset i retur.
RIKSÅKLAGAREN överlämnade anmälan till kammaråklagare Magnus Elving på Internationella åklagarkammaren. Jag ringde upp Elving som bad mig återkomma när han hunnit läsa boken. Vid vårt nästa samtal sa Elving att boken inte innehöll tillräckligt konkret material för en förundersökning. Jag berättade då om den hemliga rapporten och varför den hölls konfidentiell. "Oj, detta verkar vara en het potatis" var Elvings spontana reaktion. Jag bad Elving skjuta något på beslutet om att inte inleda förundersökning för att ge mig möjlighet att övertala de ansvariga att släppa rapporten. De offentliggjorde den och höll presskonferens i juni 2010 i Stockholm. Någon vecka senare beslutade kammaråklagaren om förundersökning.
Sten De Geer, advokat med inriktning på mänskliga rättigheter
LUNDIN OIL (numera Orrön Energy AB) har under hela förundersökningen agerat med oerhörd arrogans. Man har sålt det mesta av bolagets tillgångar till ett norskt oljebolag. Detta får till följd att den stora majoriteten målsägande, som ju inte är parter i denna process, berövas alla praktiska möjligheter till skadestånd.
ÄNDÅ ÄR MÅLET, med folkrättsprofessor Mark Klambergs ord: "något som många väntat på: att människor från den rika världen med makt och position kan hållas ansvariga när deras exploatering av naturresurser i fattiga länder leder till krigsbrott."
