Copyright problem med bilder

Merparten av bilderna i äldre tidskriftsartiklar är i karantän men artiklarna i det nummer som är aktuellt för e-prenumeranter innehåller alla bilder. Vi arbetar på detta och publicerar godkända bilder allteftersom. 

Den 1 januari 1995 blev Sverige medlem i den Europeiska unionen. Samma dag blev Sverige medlem i en annan mäktig organisation, fast detta mer i tysthet. Det som tidigare kallats för GATT (General Agreement on Tariffs and Trade) förvandlades till WTO (World Trade Organization). Det globala kapitalet hade fått ett nytt vapen i sina händer.

Det svenska utrikesdepartementet har givetvis detta perspektiv klart för sig : "De så kallade Marrakech-avtalen innebär att protektionism och instutionaliserad nationalism nu effektivt kan motverkas, att nya viktiga marknader öppnas samt, inte minst, att det internationella handelsregelverket och efterlevnaden av detta stärks." Det talas också om att samtliga länder som ingår i WTO nu står på en jämlik plattform. Den formuleringen används även i WTOs egna dokument. Tidskriften Från riksdag och departement har dock klart för sig att på denna plattform står länder som är mer jämlika än andra: "WTO står och faller med vad USA gör och inte gör. Precis som FN och NATO."

Den teori som är hörnstenen för frihan-delsvännerna är David Ricardos teori om de komparativa fördelarna. Ricardo ansåg att internationell frihandel skulle vara profitabel för alla parter och leda till att varje land skulle producera den produkt som landet var bäst på. "Det är denna princip som bestämmer att vin skall tillverkas i Frankrike och Portugal, att majs skall odlas i Amerika och Polen, och att järnvaror och annat gods skall tillverkas i England." En fråga som Ricardo aldrig ställer sig är hur denna arbetsdelning uppkommit, och om den verkligen är jämlik. Viss produktion har otvivelvaktigt varit mer profitabel än annan. Om England 1817, då Ricardos bok publicerades, exporterade järnvaror, en industriprodukt, och Portugal exporterade vin, en jordbruksprodukt, så var England överlägset Portugal. Samma sak gäller i princip idag. Portugal är idag förvisso industrialiserat och England är knappast världsledande bland kapitaliststater. Den internationella handelshierarkin finns dock kvar.

Att detta med frihandel och komparativa fördelar mest är en läpparnas bekännelse märks om inte annat på att tarifferna i genomsnitt är 10 procent högre än det globala genomsnittet för produkter från u-länder och 30 procent högre för produkter från MUL-länder. (Utvecklingen går ständigt framåt. Nyss delades världen i i-länder och u-länder. Nu har det kommit en tredje kategori: MUL-länder. Minst Utvecklade Länder.)

I den officiella retoriken kring WTO talas det om att avskaffa tullarna för varor permanent. Vad som i stället skett är att tullarna ersatts av kvoter, antidumpningsåtgärder etc. Multifiberavtalet, det textilavtal som varit så viktigt för många fattiga länder, har ersatts av en tull på 12 procent, tre gånger genomsnittet för tillverkade produkter.

Martin Khor från Third World Net-work talar om WTO som ett försök att disciplinera Syd. I allt högre grad vill man införa regler för "handelsrelaterade" frågor. WTO har kommit att bli ett komplement till strukturanpassningsprogrammen som Internationella valutafonden och Världsbanken driver. WTO-reglerna, som är bindande, är huvudsakligen till för att öppna nya marknader för de transnationella kapitalen. Detta kan bevisas med hjälp av två delar av WTO-regelverket, TRIMS och TRIPS. TRIMS står för Trade Related Investment Measure Standards och TRIPS står för Trade Related Intellectual Property Standards.

TRIMS har kommit till för att, som det heter, undvika begränsande och snedvridande investeringsvillkor. Sålunda är det enligt TRIMS förbjudet för den lokala regeringen att kräva lokalt innehåll i den produkt som ett företag vill tillverka. Det är också förbjudet att kräva en relation mellan det som ett investerande företag importerar och exporterar till och från en region, och det går inte heller att begränsa importen till förmån för lokal produktion. Om vi nu tänker oss att ett företag, låt säga IKEA, vill tillverka stolar i ett land, låt säga Ghana, så får inte Ghana kräva att fabriken tar sitt trä från Ghana. Ghana får heller inte ställa som villkor att det finns någon relation mellan hur mycket trä IKEA importerar och hur mycket stolar IKEA exporterar. Ghana får heller inte begränsa importen av trä så att IKEA tvingas vända sig till de lokala träproducenterna.

TRIPS är kanske den mest protektionistiska åtgärden från Nord och det transnationella kapitalet. Där TRIMS syftar till att öppna marknader för företag, syftar TRIPS till att stänga marknader. TRIPS handlar om den intellektuella äganderätten, någonting som blir allt viktigare. Intellektuell äganderätt rör sådant som copyright, varumärken, geografiska ursprungsbeteckningar, industridesign, patent och mönsterskydd för integrerade kretsar. Uppfylls inte de miniminormer som WTO ställt upp så kan det land som bryter mot TRIPS till slut utsättas för inte närmare specificerade handelspolitiska sanktioner. MUL-länderna har lyckats att få igenom en liten eftergift, en övergångstid på tio år. Under denna tid skall då dock företaget som äger copyrighten ha exklusiv marknadsföringsrätt. En stor del av produktionen, inte minst inom så kallad spjutspetsteknik, finns idag i Asien. Men vinsten går någon helt annanstans. WTO strävar dock ännu längre. Det som nu är uppe för diskussion är vad som kallas för Non-violation complaints. Detta innebär att ett WTO-land skulle kunna stämma ett annat medlemsland inför WTO även om inget avtal brutits! Skälet skulle då vara att man räknar med att ett företag i det klagande landet förlorat en förväntad vinst på grund av regeringens agerande i det anklagade landet. Det är framförallt EU som är drivande i frågan.

Den jämlika plattformen är jämlikare och de komparativa fördelarna är större för somliga. Som det brukar vara i kapitalismen. Sedan WTO-fördraget mer eller mindre smögs igenom har dock ett motstånd formerat sig. Nätverket ATTAC i Frankrike har varit ett av de mest tydliga exemplen. En allians har också börjat formas mellan miljövänner och fackföreningsrörelse. Det var dessa som slöt upp för att protestera när WTO-toppmötet i Seattle inleddes. Detta möte blev ett bakslag för kapitalet. Protesterna utanför förhandlingskorridorerna och de allt starkare motsättningarna mellan handelsblocken inom den rika delen av världen samt mellan Nord och Syd gjorde att förhandlingarna fick avbrytas utan att så särskilt mycket hade uträttats. Den nya alliansen mellan fackföreningsrörelsen och miljörörelsen som vi nu ser är bräcklig. Den är dock hoppingivande. Historien var inte slut, den har nog bara börjat. -

Litteratur

UD informerar 1994:2, Urugayrundan - från GATT till WTO

WTO as a conceptual framework for globalisation. Redaktörer Eva Haxton och Claes Olsson.Utgiven av Global Planning Foundation och Third World Information Network.

Johan Hammarlund: GATT, WTO och miljön. Frihandel - den mäktiga hävstången.

Från riksdag och departemen(R&D) 2000:4

Världspolitikens dagsfrågor 1998:4 Anders Ahnlid, WTO och frihandelns framtid

Internet

www.wto.org/