En sminkad gris" kallade Kommunals avtalssekreterare Johan Ingelskog den 19 oktober den överenskommelse om försämrat anställningsskydd som Svenskt Näringsliv och PTK då var överens om. Grunden var januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L. Arbetsrätten skulle "moderniseras".
Moderniseringen innebar att Anställningsskyddslagen, LAS, skulle försämras och arbetstagarnas rätt till utbildning och omställning förstärkas. Utredningens förslag var stupstock om inte arbetsmarknadsparterna själva kom överens om försämringarna. Regeringen ska nu, trots LO:s protester, använda PTK-överenskommelsen om försämrat anställningsskydd för lagstiftning, inte LAS-utredningen. Den "sminkade grisen" har Kommunal och IF Metall efter mikroskopiska förändringar i avtalstexten godkänt. Byggnads, Transport och SEKO med flera förbund protesterar mot Metalls och Kommunals svek.
I Saltsjöbaden 1938 slöt LO och SAF ett historiskt huvudavtal som fungerat i nästan ett sekel. Det var en överenskommelse mellan jämnstarka parter. PTK-avtalet är också ett huvudavtal, men mellan ett undergivet fack och en stark arbetsgivare stödd av staten. Till skillnad från Saltsjöbadsavtalet ska vissa delar av det nya huvudavtalet också omsättas i lagstiftning, bland annat genom försämringar av LAS.
Ett huvudavtal har speciella verkningar. Det är, som namnet antyder, ett avtal som är överställt alla andra avtal. Det innehåller regler som är starkare än vanlig lagstiftning. Många arbetsmarknadslagar kan fack och arbetsgivare modifiera genom kollektivavtal. Men PTK-avtalet är som hugget i sten och förbjuder facken att teckna bättre villkor. Bestämmelserna om hyvling återfinns visserligen inte i själva huvudavtalet, men har sådana kopplingar till den texten, att Arbetsdomstolen sannolikt skulle kunna anse att det även råder strejkförbud när det gäller avtalskrav på ändring av hyvlingsreglerna.
Avtalet är omfattande, nästan 100 paragrafer eller avsnitt, så här behandlar vi bara ett axplock av bestämmelserna.
Hyvling är den vanliga benämningen på en tvångsvis sänkning av arbetstiden som medför en allvarlig begränsning av arbetstagarens möjlighet att försörja sig, alltså en ren lönesänkning. Att hyvlingen nu blir en avtalsfäst rättighet för arbetsgivaren, räcker för att övertyga oss om att PTK, Kommunal och IF Metall är arbetsgivarelakejer.
I årets avtalsrörelse var Handels viktigaste krav att avskaffa hyvlingen. Man misslyckades. PTK-avtalet reglerar visserligen hyvlingen och tillgodoser en del av Handels krav - arbetstidssänkningen ska ske i turordning, sist anställd ska få största sänkningen.
Bild: Robert Nyberg
Men vad hjälper det? Huvudkravet, att den huvudsakliga anställningsformen ska vara heltid, finns bara med som en skyldighet för arbetsgivaren att berätta för facket varför det inte blev heltid. Den mikroskopiska förändring IF Metall och Kommunal fått, är att man skjuter upp lönesänkningen i en till tre månader.
Men kan Handels nu återkomma i nästa avtalsrörelse och fixa bättre villkor mot hyvling? Nej, PTK-avtalet förbjuder avtalskrav på LAS-området. I praktiken innebär det strejkförbud på anställningsskyddsområdet. Strejkförbudet stoppar inte bara krav när det gäller hyvling utan alla bestämmelser som regleras i PTK-avtalet.
Så när Handels diskuterar löner och arbetsvillkor med Handelsarbetsgivarna i nästa avtalsrörelse, får facket inte genom stridsåtgärder kräva bättre villkor än huvudavtalets. Arbetsgivaren har avtalssäkrat sin rätt att hyvla.
Enligt överenskommelsen ska en stor del av avtalsbestämmelserna översättas till förändringar i LAS, genom lagstiftning i riksdagen. I praktiken innebär de föreslagna förändringarna att LAS raderas ut som skydd för arbetstagarnas anställning. Några exempel:
Turordningsreglerna försämras. I dag får arbetsgivare med högst tio anställda undanta två från turordningen. Förslaget innebär att arbetsgivare i stället kan undanta tre, fyra anställda eller 15 procent av de uppsagda, upp till 10 procent av samtliga inom turordningskretsen. Bilföretaget Scania med cirka 10 000 arbetare skulle därför teoretiskt kunna undanta 1 000 arbetare i en så kallad lagturlista. Förhandlingspositionen för facket om avtalsturlista är med sådana undantag obefintlig!
Huvudregeln enligt Arbetsdomstolens praxis är, något förenklat, att grunden arbetsbrist alltid godkänns, om arbetsgivaren påstår arbetsbrist. Med dessa undantag blir uppsägningsgrunden personliga skäl dessutom helt ointressant. Arbetsgivaren kan ju alltid påstå arbetsbrist. Och än värre blir det eftersom arbetsgivaren enligt förslaget får göra om undantagen var tredje månad.
Dessutom är facket enligt avtalet vid turordningsförhandlingar skyldigt att beakta arbetsgivarens behov av kompetens och möjligheter att bedriva konkurrenskraftig verksamhet. Och här finns en stupstock vid turordningsförhandlingarna Om ett lokalt fack inte går med på en sådan arbetsgivarvänlig turordning, kan hen flytta förhandlingarna centralt. Med den underdåniga inställning som till exempel IF Metall eller Kommunal har, kommer därmed LAS kärna, att skydda rättssäkerheten för arbetstagare, än mer att vittra sönder.
Men det räcker inte att LAS urholkas genom turordningsreglerna. Man ger sig även på uppsägningsgrunden personliga skäl. I dag får arbetstagaren behålla anställningen vid uppsägning tills tvisten slutligt prövats i domstol, vilket innebär en stor förhandlingsfördel för facket. Den rätten avskaffas.
Vid prövningen av om det finns saklig grund för uppsägning kommer arbetsgivaren till skillnad från i dag att kunna:
- bortse från den anställdes personliga intresse av att behålla anställningen
- bortse från prognoser om den anställde i framtiden kan tänkas bättra sitt beteende
- bortse från om arbetstagaren har lång anställningstid utan misskötsamhet
- anse det tillräckligt att arbetstagaren inte når upp till normal arbetsprestation
- bestämma att anställningen upphör om den sägs upp på grund av sjukdom, till skillnad från idag då den uppsagde kan ogiltigförklara uppsägningen.
Saklig grund för uppsägning är en rättighet för alla anställda. Enligt PTK-överenskommelsen ska fack och arbetsgivare kunna bestämma vad som är saklig grund för uppsägning. Lagfäst rättighet omvandlas till förhandlingsfråga.
De överenskomna försämringarna i LAS är de största någonsin, trots att "moderniseringen" av anställningsskyddet sedan 1980-talet haft endast en inriktning - försämring. Det är närmast surrealistiskt att en arbetarpartiregering godkänner något sådant.
Genom PTK-avtalet om försämrad arbetsrätt har Svenskt Näringsliv uppnått två viktiga mål, att försämra arbetsrätten och att definitivt splittra LO. Men det kan vara en pyrrhusseger.
Sverige har under de senaste hundra åren varit ett av de lönsammaste länderna i världen för investeringar i aktier efter skatt. Den avgörande orsaken har sannolikt varit balansen mellan arbetsmarknadens parter som medfört en rationell och effektiv produktionsapparat. Men ett splittrat fack, som blivit en maskin för att genomföra försämringar i anställningsvillkoren, kan i längden inte behålla sina medlemmar. En arbetsgivare, som efter avlövningen av facket, i stället tvingas förhandla med varje arbetstagare för sig, blir säkerligen starkare, men knappast effektivare.
