Dikt av Anna Glas
Jag har tusen otalade tal inom mig, de väcker alla som lyssnar,
rör dem till tårar och tyrannerna lovar bättring
Jag talar allt mer sällan
Straffen har börjat äta på mig
Vi försöker stå enade, söndrade skall vi falla,
men det är bara jag som faller, det var min röst de hörde
Vibrationernas särskilda inverkan på kvinnokroppen, de höga decibeltalens skada
för fostret, de höga höjderna, flera ton gips i våra förhårdnade händer varje dag
Det skall vara glatt, vi ska vara glada
Jag har tappat räkningen på hur många gånger någon kommenterat min kropp
i omklädningsrummet, jag kan inte räkna alla sexuella inviter,
jag vet inte hur många som sagt att en kvinna inte kan, jag vill inte tänka på det
Vi ska vara tacksamma, vi som har ett jobb
Damm av sten som fyller lungorna innan jag hinner ut för att hämta skydd,
kalla dagar där snön måste skottas innan vi kan påbörja arbetet,
fingrar som domnar, hur många lass betong kommer det idag? När kan vi fika?
Vi ska vara glada
