Akademisk frihet i fara

Ungern och Polen är skurkarna för dagen när demokratin snöps i Europa. Men titta inte bara på dem.

Frankrikes regering har föreslagit en lag mot fotografering av poliser i tjänst. Stora demonstrationer och en skandal där fyra poliser dunkade på en svartskalle som inte tagit på munskyddet, verkar dock sätta stopp.

Men nu försöker reaktionen exploatera terrormordet på historieläraren Samuel Paty. Hundra franska akademiker, varav flera tunga namn, gav skall i ett upprop i Le Monde den 1 november: Upplysningsarvet, de franska universiteten och hela republiken hotas av intellektuella som talar om genus, sexualitet, etnicitet och antikoloniala studier. "Icke västerländskt tänkande" och "multikulturell smörja", som ingen, av pur politisk korrekthet, vågar protestera mot, sägs bädda för en islamvänster ("islamogauchisme"). De hundra föreslog en särskild statlig instans för att ta itu med "attackerna mot republikanska principer och den akademiska friheten".

Motupprop har följt. Ett internationellt forskarupprop på sajten Open Democracy gör några enkla påpekanden. Vilka McCarthymetoder hotar egentligen den akademiska friheten? Varför tysta just forskare som vill förklara hur etniska och religiösa motsättningar tar sig våldsamma uttryck i dag?

11516_01.jpgEn polisskandal trasslade till det för president Macron. Bild: Annika Haas.

Dessa samhällsvetare ställer inte europeiskt upplysningstänkande mot postkolonialism. Om motsättningen finns - vilket kan betvivlas - är det ändå inte vad saken handlar om. Nej, det är friheten för studenter, lärare och forskare att pröva idéer och söka nya kunskaper, oavsett om de föredrar Voltaire, Marx, Fanon, Said eller Butler.

Sen finns ju småskurkar här hemma. Kristersson vill förbjuda "religiös propaganda som är oförenlig med den liberala demokratin". Vad ska nu stoppas av den statliga religionsfrihetsnämnden - kristendomens skiljelinje mellan frälst och ofrälst, judendomens idé om utvaldhet?

M :s chicken race med SD går att fnissa åt. Men tro mig, snart har vi striderna om akademisk frihet på svensk mark. Då gäller det att vara konsekvent demokrat.


Sakliga skäl

Det finns mycket att säga om den nya överenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv, PTK, IF Metall och Kommunal men låt mig vill tills vidare bara nämna och kommentera vad det står i kap. 3 §4:

"§ 4 När fråga är om sakliga skäl i form av samarbetssvårigheter ska det för uppsägning vara tillräckligt att samarbetssvårigheterna varit så svåra att de påverkat arbetsplatsen negativt och varit av en sådan karaktär att de måste åtgärdas. Uppsägning måste då framstå som den enda kvarvarande rimliga åtgärden."

Min kommentar: Jag tror det är väldigt många fackligt aktiva och andra anställda som "tjatat" eller pratat med arbetskamrater om problem på arbetsplatsen, som fått höra av chefer att de har samarbetssvårigheter och att de påverkar arbetsplatsen negativt. Det blir nu alltså ett uttalat skäl till uppsägning. Jag tror också att fackförbunden genom att gå med på sådant sågar av sina egna fötter. I den mån de har fötterna kvar. Svagt stöd uppifrån är ett alltför vanligt problem i den fackliga verksamheten på golvnivå.


Kompetens med klass

Sätt kompetensen i högsätet igen", skrev Peter Wallenberg i Dagens Nyheter sen det allmänna räddat finanskapitalet ur kraschen 1992.

Satte sig gjorde den med besked. Till exempel inom det offentliga.

Cheferna, administratörerna, ekonomerna, personaltjänstemännen och marknadsförarna blev nästan 50 procent fler inom det offentliga 2001 till 2013, avslöjar statsvetaren Patrik Hall. Samtidigt stod det totala antalet anställda still.

11516_02.jpgLöneutveckling i region Uppsala

Kompetensen har också förstått att avlöna sig efter bästa förmåga. Här ovan kan utvecklingen i en av landets regioner beskådas. "All lönesättning bestäms utifrån kompetens", förklarar regionrådet Stefan Olsson (M) i Uppsala. Sin närmaste man, regiondirektören, har han placerat i den lysande, blå pricken längst upp till höger.


Riktig kapitalism

Xenofobi, skrek Svenskt Näringslivs Tobias Holdstock på twitter (30/11) när kritiker av vinstdrivande skolor pekat på att en av Engelska skolans ägare är den kuwaitiska staten.

Han är inte ensam inom borgerligheten att famla efter nya stöttor. Pressad av flera morgontidningsläsande lärarupprop vill till och med Dagens Nyheter numera markera mot "oseriösa aktörer" (25/11). Annorlunda lät det 2007 när samma ledarsida avfärdade all kritik mot friskolorna som "marxistisk misstänksamhet" och "anekdotiskt", syftande på den då aktuella John Bauer-koncernen som efter konkurs gav 15 000 elever möjligheten till ett nytt fritt skolval.

11516_03.jpgBarbara Bergström, grundare av Engelska skolan. Gift med före detta chefredaktören för DN, Hans Bergström. Bild: OttossonPhoto.

I en intervju i Magasinet Neo från 2014 varnar Handelsprofessorn Magnus Henrekson för att marknadsskolans haveri inte bara innebär att överklassungarna som antas till Handels tack vare betygsinflationen och föräldrarnas utpressningsmedel, skolpengen, är alltmer korkade. Henrekson menar att det på sikt även kan leda till mer omfattande "krav på begränsningar i näringsfriheten" och fruktar en återkomst för "klasskampsretorik".

Därför vill Henrekson skilja på "riktig" kapitalism (pro market) och på simpla försvar av enskilda företagsintressen (pro business). 2020 bärs hans ord vidare av en växande grupp borgerliga som uppenbarligen bygger sin förståelse av kapitalismen på Emil i Lönneberga - auktionen i Backhorva. En genomidealistisk, läro- och sagoboksanpassad berättelse, fri från monopolsträvanden. En fin tanke som aldrig har fungerat i verkligheten.


Kalla in konsulterna!

Det måste vara bitterljuvt att vara liberal i dessa januariöverenskommelsens yttersta dagar. Självmordspakten mellan socialdemokrati och lag-och-ordningsliberalism ger folkpartisterna allt vad de pekar på, samtidigt som de dalar i opinionen. Lägsta siffrorna sen 1972! Tänk, att vinna världen och förlora sin riksdagsstol.

11516_04.jpgTage Erlander, en gång clartéist.

Clartés gamle medarbetare Erlander sa ungefär: Socialliberalismen är en ömtålig planta. Den behöver en stark arbetarrörelse som skydd för att kunna växa och frodas. Nog hade han rätt, och man kunde tillägga: för att hålla den borgerliga vänstern hyfsat anständig.

Dagens liberaler är inte så nogräknade med sällskapet, och kan slå rot lite varsom. Så länge varje fläck av kartan privatiseras (och Nato-ansluts!) är det inte så petigt hur den övriga politiken ser ut. Tyvärr är det en inställning som numera delas av en kompakt majoritet i riksdagshuset. På det klarar man inte fyraprocentsspärren. Det gäller att sticka ut lite. Men hur? Värna asylrätten? Kräva språktest? Behovspröva dricksvattnet? Vad tycker vi? Vad vill vi? Bäst att ringa konsulterna.


SLUTET är här

Föreställningen att vi lever i den yttersta tiden har återkommit i en mängd olika former. Alla som någon gång befattat sig med politisk teori är förmodligen bekanta med Francis Fukuyamas teoretiska excesser kring ideologiernas död och historiens slut. Likaså Fredric Jamesons berömda sats att "det har blivit lättare att föreställa sig jordens undergång än kapitalismens slut".

11516_06.jpgBild: Carl Krantz. www.carlkrantz.se

Någonstans i Stockholms södra utkanter bestämmer sig Johan och Steven för att ta upp och skärskåda idén om slutet i sin podcast SLUTET. Med egen hopsnickrad utrustning, utan bestämda roller, och med ett upplägg som styrs av samtalet, snarare än tvärtom, ställs frågan huruvida hotet om slutet i själva verket är en verksam funktion i kapitalismens upprätthållande. I första avsnittet går samtalet via konspirationsteoriernas dunkla vrår, som öppnas i avsaknaden av den historiematerialistiska, vetenskapliga, förklaringsmodellen. Föreställningarna om slutet vrider fokus från den grundläggande konflikten mellan arbete och kapital, och föreställningen om slutet står i vägen för medvetandet om vad samhällsförändring kräver.

SLUTET sticker ut i vänsterns växande poddflora. Formatet är i någon mån en lek med vad politisk radio kan vara, och varje avsnitt har karaktären av en skiss. Samtalet rör sig mellan politik, kulturhistoria och filosofi på ett sätt som ändå lyckas motstå snobbighet (understruket av det återkommande ljudet av folköl som öppnas). Inte minst står förtjänsten till stor del i relation till bristen på samtalets konst, gemensamt tänkande. I tider där vi bryter ner, "twitterfierar", vårt tänkande, gör det "likeable", är det instruktivt att hänge sig åt den särskilda uppmärksamhet och tid som krävs för att utveckla en inre kompass att navigera den kaotiska samtiden med.

Du hittar SLUTET på Radio Noden, "en plattform för publicering av samhällskritiska podcasts", eller på adressen:

soundcloud.com/slutetpodcast


Den indignerade moderaten

Johan Forsell är Moderaternas rättspolitiske talesperson. Han har en moderats klassiska väg till partitoppen: värnplikten som norrlandsjägare, riksordförande för Moderat skolungdom, civilekonom från Handelshögskolan i Stockholm; reporter för tankesmedjan Timbro osv. I regeringen Reinfeldt var han statsministerns högra hand.

När Forsell talar om gängkriminalitet och skjutningar är han mycket upprörd. Hans ögon lyser av ilska.

Det är riktigt att de unga kriminella inte har någon större respekt för människoliv. De har ju inte heller någon respekt för sina egna liv, och de vet att de med stor sannolikhet inte kommer att bli särskilt gamla.

Jag arbetade i flera årtionden i Stockholmsförorten Tensta. Under min tid där som lärare la man ner banken, systembolaget, Posten, det lokala apoteket. I dag är också gymnasieskolan där jag arbetade nerlagd. Vad får människor i Tensta för uppfattning om sitt människovärde i en sådan verklighet? Vad lär sig de unga om människovärdet när samhället drar sig undan och lämnar dem åt sitt öde?

11516_07.jpgTensta gymnasium är stängt.

70 000 unga i Sverige under 25 år - majoriteten är unga män - har varken jobb eller befinner sig i någon utbildning. Ännu vid 29 år är deras anknytning till arbetsmarknaden mycket bristfällig.

"Vår moderata uppgift är att återställa tryggheten i Sverige", skriver Forsell. Vems trygghet talar han om? Högre straff och fler poliser är i den rättspolitiska debatten ständiga mantra. Vill Forsell och kompani ha det som i USA där år 2010 en tredjedel av afroamerikanska män mellan 20 och 39 år utan high school-utbildning satt i fängelse? Noteras kan att när Forsell var Reinfeldts högra hand antogs så få som 141 personer till polisutbildningen. Minns Forsell det?

Den moderata kollegan, finansborgarrådet i Stockholm Anna König Jerlmyr, skrev nyligen i sociala medier att "2022 blir en folkomröstning om fler fritidsgårdar eller skärpta straff och fler poliser".

Så kan också klassföraktet uttryckas i dagens Sverige.


Efter USA-valet?

Vi kommer nästan säkert att få en ny president i USA efter nyår.

De flesta svenskar, möjligen med undantag för SD-ledningen och Stockholms ökända finansborgarråd, känner sig troligen lättade på grund av USA-valets utgång.

Alltså är det tid för eftertanke, vilket det alltid är, när minst sju av åtta rikdagspartier är enade och man själv inte har något skäl att ifrågasätta deras ståndpunkt.

Ty av vad skäl verkar en socialist känna sig lika tillfreds som borgarna uppger sig göra? Beror det på att chansen för fred och avrustning ökar i världen under den nya regimen i USA? Mycket osannolikt, även om Joe Bidens halva löften om att lätta på trycket mot Iran och Kuba skulle uppfyllas.

Kommer USA att avveckla ens någon av sina 2000 militärbaser i världen eller upphöra med någon betydande del av sina otaliga ekonomiska och politiska bojkotter och utpressning mot andra länder? Sannolikt inte.

Minskar klimathotet nämnvärt? Mindre troligt, även om USA skulle återansluta sig till Parisavtalet.

Får de arbetande klasserna i USA och i världen i övrigt bättre villkor? Än mindre troligt.

11516_09.jpgJoe Biden

Kommer den nya presidenten att ljuga mindre för sitt folk och världen än den nuvarande? Nej, troligen inte alls, ty den som vill styra 300 miljoner människor utifrån intressena hos en grupp medborgare, som inte är större än vad som ryms i en mindre stadsbuss, kan inte undvika att använda sig av rena, eller halva lögner.

Det som vi möjligen kan hoppas på är att Joe Biden visar en aning större respekt än Donald Trump för dem som under fyra år tvingas lyssna på hans klumpiga lögner. Det kan tyckas vara en bisak, men det kan få hans många undersåtar inom och utanför USA att känna större självrespekt och tro på att förändring är möjlig. De tvingas inte längre svälja en världsbild, fabricerad av en ledare som varit alltför arrogant för att bry sig om huruvida man tror honom på hans ord, bara man inte misstror hans makt, pengar eller militära styrka.

Exakt så mycket kan vi hoppas på, inte mer.


Iran

Den 3 november valde USA Joe Biden till president. Han tillkännagav att han ville återuppta kärnenergiavtalet med Iran från 2015. Trump lämnade det 2018 och införde kraftiga sanktioner mot Iran.

Den 23 november läckte Israel att Netanyahu gjort ett "hemligt" besök i Saudiarabien och träffat kronprins Muhammed bin Salman. Trumps utrikesminister Pompeo ska också ha deltagit.

Den 27 november mördas Irans ledande kärnfysiker Mohsen Fakhrizadeh i ett tekniskt avancerat bombattentat. Den israeliska säkerhetstjänsten förnekar inte att den ligger bakom.

Än en gång blandas korten om i det grymma spelet om Västasien. Netanyahu hade satsat på Trump, men nu måste han göra andra utspel. Trump och Biden företräder olika fraktioner och skilda linjer i utrikespolitiken. Ingen av dem leder till fred. Och folken i Gaza, Iran, Jemen eller Syrien svälter och plågas.


Kultur(sides)skymning

Nyligen publicerade det stora tyska förlaget Suhrkamp en transkribering av Theodor Adornos föreläsning om högerradikalism, som han höll 1967 i Wien. Det är ett tidens tecken att detta föredrag publiceras nu, när högerradikalismen stärks över strängt taget hela Europa.

I Svenska Dagbladet den 3/12 anmäldes boken av Barbro Eberan som är fil dr i germanistik och enligt Wikipedia givit ut ett halvdussin böcker om nazism och Hitler; hon har också fått stipendium Svenska Akademin. Recensionen är sannerligen ett bevis på att den Gud ger ett ämbete ger han också ett förstånd att sköta det. Bland annat skriver hon att "Många gamla 68:or svärmar fortfarande för kommunismen trots att man idag vet att kollaborationen vid judeförföljelserna var särskilt stark i de kommunistiska länderna", samt att "Men då rasism enligt Marx inte existerar i kommuniststyrda länder hade Adorno kanske förtigit de nya forskningsresultaten".

11516_10.jpgTheodor Adorno

Här kan man givetvis ha en del sakliga invändningar mot germanistikdoktorn. Som att de kommunistpartier som tog makten i Östeuropa efter andra världskriget tog kampen mot de antisemitiska reaktionärerna, till exempel inom den katolska kyrkan i Polen, samt att Karl Marx dog 34 år innan ryska revolutionen. Den stora frågan är dock hur sådan här smörja har lyckats ta sig in på en Sveriges största kultursidor? Kan det vara Ivar Arpis reaktionära ande som tagit över kultursidan också?